Om att vara 20 år och vara helt jävla värdelös på det

Den här helgen har verkligen varit ett spännande litet inferno av blandade känslor. Rus och ras. Och om jag har talang för något här i livet så är det utan undantag att ligga hemma och drunkna i intryck från folk jag varit nära. Helt plötsligt bankar mitt hjärta som en tonårings igen. Och så gråter man i kudden och blinkar bort tårar som kommer helt okontrollerat när man egentligen ska ha kul. Jag är 14 år och jag dör om du inte svarar på mitt sms. Herregud varför är det så svårt att bara tycka om någon?
 
Igår målade jag perfekta eyeliner-vingar, klättrade i ett par tighta jeans och skrek åt min inre ohälsa att det fan är dags att lugna ner sig nu. Sen drack vi champagne och pratade om döden. Älskar mina vänner. Mest för att de klappar på min rygg när jag vill ligga i horisontalläge i ett dike och spy ut allt jag känner men också för att de utan att blinka kan låna ut sin tandborste till mig när jag ska hem till någon annan mitt i natten och har glömt min. För att de aldrig slutar att säga att livet går vidare när jag tappert hävdar att det redan har tagit slut och för att de utan skam kan hålla mitt hår när jag skedar med toaletten efter några glas vin för mycket. Det är ju så fantastiskt med bästa vänner. Dom tycker om mig när inte ens jag gör det. Och vad världen än hittar på för äventyr eller vilken mentala ohälsa livet än agerar ut om så har vi alltid varandra. Hur jävla vackert är inte det? 
 
En natt och lite mysfika i huvudstaden. Älskarrrr Stockholm. 
 

Öland



 







1 dag kvar här på Öland innan färden hemåt bär av. Och so far har vi haft det hur fint som helst. Har mest ätit mat i mängder, badat i poolen på eftermiddagarna och druckit bubbel samtidigt som vi pratat om killar. Sånt man gör med sina bästa vänner helt enkelt. Och nu är jag så semester-pirrig och lycklig nu att jag mest vill krama på alla jag tycker om samtidigt som jag dansar mig ett varv runt jorden. Det är ändå en av mina bättre egenskaper som människa, att jag är så lätt att göra glad. Givetvis går det hand i hand med att jag också är väldigt duktigt på att vara ledsen men på det stora hela så är det otroligt skönt att få vara en person som kan skratta i 3 timmar åt en bild på en gullig liten hundvalp jag hittade på instagram. Ja eller en kul video på youtube, ni fattar. Jag älskar människor som har lätt till skratt. Och oftast, och framförallt på sommaren, så får jag vara en av dem. Så mina dalar får gärna vara lite sämre, när mina toppar känns såhär. Alla gånger. 
 
Nu ska jag sova här för imorgon ska vi besöka Ölands Djurpark, hur kul?? Kommer bli ett litet kid igen och trava runt mellan djuren och vattenrutschkanorna. Haha. Kramis

Sämästhär










Kan meddela att jag för tillfället huserar på ett fantastiskt Öland. Jag, Jessica och Minna flydde hit sista semesterveckan och alltså, livet är fint som snus. Vi klev upp i gryningen igår, och åkte bil i 6 timmar för att hinna komma fram till en solig eftermiddag här. Och det gjorde vi verkligen med tanke på att stranden ligger typ 8 minuter från vårt lilla pool-hus vi hyr.  Och 8 minuter åt andra hållet ligger centrum med alla restauranger, så jag kan liksom inte klaga.

Igår tog vi bilen några mil västerut och åt på en restaurang jag alltid åt på när jag var liten med min familj. Man äter under öppet tak till live-band och så har de världens finaste solterass. Sån fin kväll. Och idag åkte vi till Byrum och kollade på Ölands Raukar. På vägen dit hittade vi ett pyttelitet fik längs med vägen som bara serverade våfflor med kaffe och som ägdes av en gullig liten tant. Sån idyll. Var givetvis tvungna att åka in och äta våffel-lunch med grädde bland träden.

Känns så himla härligt att vara här för både jag och min vapendragare Jessica har spenderat ett antal somrar här som små. Minnas att jag plockade snäckor och mördade manteter här innan jag typ börjat skolan, och detsamma gäller henne. Så fint att få återuppleva det som äldre. Även om jag den här gången inte tar med en Ica-kasse hem med fina stenar eller sitter på strandkanten och dödar maneterna som flyter upp på land. (Ja jag var ett hemskt barn, inga frågor på det helst.)

Nu ska vi kila iväg och handla kol för ikväll vankas grill. Ha det fint vänner.

Stolen dance

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
De senaste dagarna har gått åt till att hänga vid Hornsberg och fånga lite fler räknar på näsan. Samt att dricka bubbel hos mig innan en utgång som djunglade ur. Fick både dansa mig igenom en halv natt och hänga bakom baren tills de stängde. Och nu har vi alla äntligen semester tillsammans. Möcke trevligt även om baksmällan dagen efter var ett mindre angenämnt faktum. Idag spenderades ännu en dag vid vattnet och plötsligt ringde min vän Ludvig som var ute och paddlade, så han kom förbi en sväng. Inte alltid det händer! Haha. Och nu sitter jag hemma och häller i mig en balja kaffe innan jag strax ska cykla iväg till gymmet. Ja det är sant. Nog för att mitt nya hälsosamma liv hamnat lite på sidan av nu när sommaren hägrat ute, men det är inte glömt. Njuter fortfarande varenda sekund jag får ge mina mini-muskler lite pisk på gymmet och dricka amino-syror like the bad gurl i am. Nej jag skojade, amino-syror is good for you. Och det är en öl i solen ibland också hörni, och jag jobbar just nu på en fin balans mellan dessa. Puss på er 
 
PS: Gissa vem som bokat spontanare till Öland nästa vecka? Ett samtal bort och plötsligt hade vi lägenhet med pool fram till fredag. Opaaa! 

Snyggtätt beachhäng, en kan inte diskutera om det.

Skulle ljuga om jag sa att jag inte tagit alla tillfällen jag fått den här sommaren att åka till nya platser här i storstaden. Vare sig det gäller matställen, barer, stränder och ja so on. Hittils har vi prickat av lite på listan och min senaste favorit är faktiskt Hornsbergs strand. Har ni varit där? Det är lite som Svea Rikes motsvarighet på alla varma länders turist-stränder. Minus stranden då, det är ju mer gräs och en enorm brygga/stensak man kan sitta på. Men alltså det gör inget att det inte är vit sand, mysfaktorn är densamma ändå. Här samlas liksom alla Stockholms människor på en och samma yta, och solen ligger på hela dagen. Det är lite som att sitta på ett fik vid Götgatan sommartid och spana på alla människor som går förbi, fast i beach-form. Så härligt. Att det dessutom var typ 26 grader varmt i vattnet idag, och noll moln på himlen gjorde bara saker bättre. Ska husera här framöver. Som en liten dagsfest i solen. Extra bonus att det är snyggtätt. Har man solglasögon kan man lätt och framförallt diskret spana sex-pack inom den närsmta två-meters-radien utan problem. Snygga rumpor för den delen också. Så hörni, om ni kan så åk hit. Lova det.
 



 

Shine

Det bästa med att ha semester måste ju ändå vara att få vakna varje morgon och få göra precis som man vill. Eller jag ska inte ljuga, det finns inget som inte är bra med semester men det är liksom något extra mysigt med den där valfrihet man har när man slår upp ögonen. Inget jobb, ingen stress. Bara jag som får göra precis vad jag än känner för även om det är att laga pannkakor naken i köket eller att trava ut iväg på stan och hinka kaffe på ett fik i timmar. Det är så vackert mina vänner. 
 
Hur som haver, igår käkade vi middag på Mr French som ligger vid Skeppbrokajen vid Gamla Stan. Världens mysigaste restuarang som ligger precis så att man ser ut över vattnet. Trots att väder-apparna lovade regn och moln igår så höll sig himlen blå hela kvällen, så vi tackade och tog emot och bestämde oss att dricka drinkar och carpa lite kvällssol efter middagen. Möcke trevlig kväll.
 
 
För-vinar lite medans vi väntade på bord. Världens mysigaste soffor att sitta i, prövaprövapröva om ni har vägarna förbi va.
  
 
 
 
 
 
Hur mysig bar? Jag och Minna drack jordgubbs-mojito medan Jessica höll sig till virrepirre. Här dansar hon lite, för att fira att hon också får semester om 2 dagar.

Spännande barhäng och mitt nyupptäckta behov av grillmat

'
 
 
 
 
 
 
 
 
I fredags prövade jag och Ludvig en nyöppnad bar här i Sthlm, Sommar Noceur heter den. De har konstgräs på hela golvet inomhus, och så har de pingisbord, jacuzzi och serverar drinkarna i plastmuggar med lock i sann charter-rese-anda. Sjukt mysigt. När vi var där spelade de bara gammal hiphop och Rnb också så det var sjukt dansvänligt, för vem älskar inte att släppa loss till Beyonce liksom? Älskar henne, men det har vi ju gått igenom förut. Blev även introducerad för drinken white russian och alltså hallå? Varför har jag inte alltid druckit den förut? Makes no sense att jag som den kaffe-junkie jag är inte enbart livnär mig på den när jag går ut. Får bli ändring på det. Vi satt kvar ett tag och pratade om livet innan några vänner kom dit också, och då spelade vi pingis innan vi vandrade vidare till Collage för lite dans.
 
Så stolt över mig själv för bara den här veckan har jag grillat 4 gånger, och det är mer än vad jag gjorde på typ hela förra året. Igår gjorde jag egna hamburgare som vi sen åt ute på min baksida i solen. Och i torsdags cyklade jag över till Elin och så grillade vi kyckling i en marinad som vi gjorde själva tillsammans med grillad sparris och majs. Älskar fan att grilla. Överväger helt seriöst att sluta äta annat och på heltid bli den där jobbiga grannen som släpar ut grillen i typ februari när snön har smält för första gången och solen visar sig typ en timme på en vecka. Det är ju så gott?? Det får bli så helt enkelt. Haha. Kram på er

Om kvällar som aldrig tar slut och soffdans på stureplan

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Resten av mitt liv skulle gärna få fortsätta i samma anda som min lördagskväll igår gjorde. Det var ett enda 8 timmar långt och spontant äventyr som slutade med att jag skrattandes, och champagne-drickandes dansade mig till träningsvärk i en soffa på Sturecompagniets klubb V. Det hela började med att jag och Minna efter typ en vecka ifrån varanda (längsta ever) bestämde oss för att åka in till East, för att dricka mojitos och möta upp några tjejkompisar. Sen när vi hängt där ett tag visade det sig att ett gäng killar vi mötte när vi var ute i onsdags också var där, och så slog vi våra gäng ihop och gick tillsammans vidare ut. Så kul! Älskar spontanutgångar, finns inget bättre än när man är helt öppen för att vad som helst kan hända, och så blir det bättre än man kunnat förvänta sig. När V sen stängde hängde vi med några vi träffade där vidare till White room och så drack vi red bull vodka och dansade i soffan där med tills klockan blivit fem på morgonen och det visst var dags att åka hem igen. Så kul!
 
Efter en snabbvisit på McDonalds och ett livs-viktigt intag av chokladmilkshake så tog vi taxi hem och tittade på solen som gick upp utanför. Och lagom tills det att vi klivit av fick Minna nog av att ha byxor på sig så klockan halv 6 imorse gick vi mitt på en tom bilväg hem igen, hon i bara trosor och jag skrattandes bredvid. Haha. Sån himla fin kväll. Vill bara ha sweet sweet löve med den och spara ner den i en liten burk så att jag kan kolla på den när jag är ledsen någon gång. Fantasiskt.

Sommaren, jag vill aldrig att du tar slut.

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
5 dagar har gått på min semester och om jag fick välja skulle jag låta dessa gå på repeat tills den dagen jag blir gammal och skruttig och måste dö. Så fina dagar, så fint väder och så fint sällskap. Har spenderat mer tid än jag kanske borde i solen, givetvis bränt mig på nosen och dessutom badat mer än någonsin pga hettan här i Svea rike atm. 34 grader idag, så varmt har vi väl aldrig haft det förut? Älskar det. Har även tagit över rollen som grill-master här hemma. Alla andra år har jag lämnat över den uppgiften åt, ja vem som helst som råkat befinna sig inom en radie på typ två meter från grillen. Mest pga den skado-risk jag utgjode när jag befann mig i närhet av något som brann. MEN, de tre senaste dagarna har det grillats både kyckling, lax och kött, och det har inte brunnit någonstans här hemma. Viktigt! Och det bästa av allt är att jag har mer än två veckor av detta fantastiska kvar. Mer än 14 dagar att lapa sol vid klipporna, äta grillad mat tills jag spricker och dricka lite för mycket vin med fantastiskt umgänge. Kan inte ens med ord beskrika hur mycket jag älskar den här sommaren. Hoppas ni gör det också, vart ni än befinner er. Kraaam

How to get the beach bod alla pratar om

Okej till att börja med, vilken kropp är det vi pratar om? Kan någon av er ge mig ett konkret svar på kroppen alla, alltså alla, included them guys nu, menar? För så vitt jag vet är den här mallen jävligt skev och otydlig. Vissa dagar är det them beyonce-legs och hela paketet som gäller, medan andra dagar är det nån hämtad rakt från Victoria's Secret man ska efterlikna. Och alltså let's face it, dessa två skiljer sig ganska mycket från varandra. Så vi skippar det här med mallar okej? För det är bullshit. Dessutom är det 2014 nu och om evolutionen lärt oss någonting så hoppas jag fan att det är insikten om att alla är olika, och att alla gillar olika. 
 
Men okej, jag vet tillräckligt mycket om en skev självbild och ful-ångest för att kunna säga rakt ut att jag förstår, och jag känner med alla, som vill gå till stranden men som väl där bara vill ligga under sin handduk istället för ovanpå den. Alla som säger att det är kallt och tar på sig tröjan fastän det är 64363 grader varmt ute, bara för att det där vecket på magen är så synligt när man sitter ner. Alla som inte ens följer med till stranden från början, för att man tror att man är den enda som har celluiter på benen. Och så blir det där som ju ska vara kul värre än pesten eftersom det enda man kan fokusera på är hur man bäst och mest diskret gömmer allt man inte gillar på sig själv.
 
Men det här mina friendzz, måste vi lägga av med. För alla ni, vilka ni än är, måste förstå att det aldrig är okej att bli reducerad, eller att reducera sig själv, till sitt utseende. Inga dåliga hårdagar, tjocka/smala ben, pluffsiga magar eller beniga axlar ska få ta ifrån oss allt det andra vi också är. För vi är mer än så. Förstår ni? Det finns mer än bara det dåliga vi ser i spegeln. Vi har också leenden som smittar av sig, ögon som tindrar, personligheter som charmar och typ en miljon grejer till som är helt fantastiska och unika och som inte ska behöva stoppas undan eftersom att det enda man kan fokusera på är sin hemska kropp. Så sluta med det. 
 
Och till sist ladies, stop the bullying. Ingen av er hade tittat på någon utav era vänner, och tänkt allt det dåliga ni tänker om er själva, om dem. Fast att de kanske inte heller har en platt mage och perfekta ben. Och allt det där elaka man kan kläcka ur sig i huvudet om sig själv när man står framför spegeln, hade ni aldrig sagt till någon annan. Så sluta säg så till er själva. Det är helt jävla orimligt att man ska behöva ha en proffessionell liten jävla mobbare i huvudet. Och framförallt så är det korkat, för ingen säger ju emot. Så det får räcka med sånt nu. Lägg av. Och om ni inte gör det så kontaktar jag KP och Bris och allt vad det är och anmäler er som mobbare hela bunten. Kapish? Sluta vara så hårda mot er själva, så ska ni se att allt det där fina ni är, syns mer än det dåliga. För det är så det funkar. Fina människor.
 
 
 
 
 
 

Det är ju så fint med sommar

 
 
 
  
 
 
 
 
OCH DET ÄR SEMESTER. Nedräkningen är officiellt över och sommaren har nu börjat på riktigt. Och det är fint som snus, det vill jag lova mina vänner. Visserligen krälade jag ut från jobbet i fredags, trött, uppgiven, och med en påse chips som jag sedan förtärde samtidigt som jag låg i badkaret och försökte råda bot på vad det nu än var min kropp försökte agera ut om. MEN, ett dygn och 12 timmars sömn senare var jag på banan igen. Inledde lördagen med att åka med Jessica till en strand på Ingarö och bada. Vi simmade ut till en brygga lite längre ut och så låg vi där och pratade om allt mellan universium och jorden tills vi blivit bruna och klockan var dags att åka hem igen. Hur mysigt som helst. 
 
På kvällen bjöd jag Jessica på middag hos mig och så drack vi rosé i kvällssolen innan vi åkte in till stan för att Möta upp Johan på East. Och där blev vi kvar ett tag, bland drinkar, solbrända människor och bra musik, innan det blev bestämt att jo men vi ska visst ut och dansa ikväll och så bar det av mot f12. Möcke fin kväll.
 
Jag kan inte vänta på att få ägna resten av sommaren såhär. Att få husera på stranden dagtid, äta för många jordgubbar och hoppa i från klipporna vid vattnet, fräknar och strandhår. Och att få vara med mina favoritmänniskor på kvällarna, äta och laga middagar tillsammans, dricka vin, och gå ut och dansa vilken dag i veckan vi än känner för. För att man liksom. Är så redo att få lämna rutiner bakom mig i 1 månads tid och bara vara, även om det innebär att jag typ kommer att marineras i sololja och alkohol, och även om det innebär att jag byter ut min broccoli mot grillad mat och isglass i 30 dagars tid. Jag kan inte bärga mig liksom. Livet är en fest på sommaren mina vänner, enda enda lång och solig sådan. Och nu är det min tur att galoppera ut där och få njuta lite av det. Helt fantastiskt är det.

You put my love on top

 
 
 
 
 
Fint från igår när jag och Jessiga gick ut. Har den här sommaren haft tre mini-löften till mig själv och det har i ordningsföljd varit, att vara gladare, laga mer mat, och att göra mer spontana saker oftare. Givetvis får jag vara ledsen om jag nu känner mig sådan, och jag måste inte ägna all min lediga tid åt att aldrig vara hemma men på det stora hela tänker jag att livet blir roligare och framförallt lättare om man ser till att göra mycket saker man mår bra av. Även om det bara är pyttegrejer som typ att laga en middag med folk man gillar, åka till sin favoritstrand och bada eller typ bara vina en kväll utan krav. Sånt där man annars aldrig tar sig tid till eftersom att det inte är kul att leva när vinterhalvåret hägrar här.
 
Så ut med er vänner. Och gör bara saker ni vet att ni blir glada av. Skratta mycket. Och njut. För det finns inget finare än genuin glädje. Den som kittlas i kroppen. Det är den som strålar ut och det är den som smittar av sig på andra och ni måste lova att vad ni än har för er i sommar, så måste ni mest göra sånna saker som ni känner det av? Okej? För det är viktigt. Kram på er
 

Queen B och them bitchchachos

 
 
 
 
 
 
Haha. Är kanske elak som skrattar åt detta fortfarande och som nästintill grät när det väl hände men ska man köra en helomvändning a la Mean Girls och typ slänga med håret och säga "oh no you didn't" med höjda ögonbryn like the bad bitch man är, ja då kanske man ska se till att inte vara så full att man inte kan hålla fötterna på vägen. What a shame liksom. Är inte den som är den men när det rör sig om tjejer som ska köra det här gamet när man är otrevlig utan anledning och dessutom ska agera översittare, ja då kanske jag skrattar lite grann i alla fall om de ibland får igen lite av den skiten de sprider kring sig. Var aldrig sånna hörni. Trevlig går först.

För alla oss dödliga med finnar och fult hår

Att embracea them fuldagar. Det mina vänner, är ett av mitt livs större utmaningar. För ibland vaknar man ju upp och ser ut som att man varken duschat eller ens kollat sig i spegeln på fyra dygn. Och allt hopp om ett vackert hårsvall och ett propert yttre försvinner i samma stund som man inser att man ser lika pigg och kry ut som en begravning. Ibland är man liksom ingenting annat än en vandrande nitlott i det biologiska lotteriet, med ett hår som beter sig som ett skatbo, ögon som aldrig vaknar och ni vet, en irriterande akne-härva i pannan som flyttat in helt mystiskt under de timmarna man sovit. Ibland är man bara ful helt enkelt. 

I mitt fall händer detta nästan alltid utan undantag på måndagar. För att spä på veckans värsta dag liksom. Och så måste jag stå där fem minuter innan bussen går och vråla åt min spegelbild att det fan får vara nog nu. Calm your shit down ansiktet annars kan vi inte vara vänner mer. Givetvis hjälper det aldrig och det slutar alltid med jag lämnar huset och allt hopp om ett vackert anlete bakom mig. Ja antingen det eller så går jag inte ut.

Men, så får det vara ibland. För vad hade livet varit om man inte fick ta 40 selfies på sin telefon, nedslaget behöva radera ALLA samt bränna mobilen efter? Och hur kul hade det varit om man alltid vaknade upp flawless med ett hår som inte efterliknade en naturkatastrof varenda gång man sovit med det blött? Okej who am i kidding det hade varit asnice. Men alltså nu är det ju inte så. Och det måste man lära sig. Att det är helt ok med torrschampo och ett extra lager solpuder vissa dagar. Uppsatt hår när man inte orkat duscha och solglasögon när tröttheten är som värst. Att få vara foxy as hell ibland, men också skitful när ansiktet inte samarbetar på några plan alls. The good with the bad liksom. Och man kan vara både och. Det viktigaste är att man bara respekterar att det är så. 

Så kan vi komma överens om att vi alla hädanefter försöker bli vänner med våra fuldagar? Kommer på gulliga smeknamn åt dem och köper choklad. Ser på film och myser. Ja ni fattar. Det och sen eventuellt att man kanske undviker speglar och framkameran på sin telefon tills det gått över. Okej? Okej. 






PS. Tillägnar den här till alla er som aldrig frågar "sliten idag? ;)" när det är som värst. DS.



Fina sommarsverige

 
 
Ett stycke fin-helg. En ledig sådan. I fredags jobbade jag visserligen typ 10 timmar men kunde ändå inte hålla mig ifrån att åka till stan efteråt, trots givet fredagskaos och turbulens. En vanlig dödlig hade såklart åkt hem och tagit hand om ringarna under sina ögon och ni vet, naturkatastrofen på huvudet som ni andra kallar hår, men inte jag. Icke. Det kittlades i fingrarna, och i kroppen. Så jag och och Minna galopperade ut på ledig helg och in till stan på typ 5 röda. Så värt. Sen vandrade vi till East och drack vin och spanade på snygga människor tills klockan blev för mycket och vi åkte hem igen. Älskar nattlivet när det är varmt ute, så mycket pepp i folk. Och musiken låter mycket bättre, drinkarna smakar godare och dansandet är mycket roligare enbart pga det faktum att folk lever lite extra när solen skiner lite längre än till klockan 14 på dagarna. Stockholm är en lekplats på sommaren. Och det är fantastiskt. 
 
Idag hängde vi i stan för att kolla rean. Är dock sämst på reor, slutar alltid med att jag köper typ 1 enfärgat linne som inte ens är på rea och dessutom är rätt likt ett jag redan har. Med tanke på att hela min garderob går i färgen svart är det dessutom som upplagt för misslyckande eftersom att allt som säljs ut är typ gult med små hästar på. Eller så är jag sämst på att shoppa, välj själva. När vi gett upp handlandet promenerade vi till Nytorget och käkade lunch på Urban Deli. Sånt mys. Hann även käka glass i solen i parken bredvid och få lite fräknar på nosen innan vi gick vidare. Och nu har jag precis överlevt en bilresa hem från stan med Minna som tog körkort för typ tre dagar sen. Har numera alltså ej rätt att klaga på att vardagsäventyr inte existerar eftersom att vi halvvägs hem insåg att det inte fanns nån bensin kvar. Så det var med knäppta händer och en mindre bön till gud som vi tog oss hem med hopp om att bilen inte bara skulle lägga av i vilken kurva som helst. Men vi klarade oss. Möcke fin dag det här.

ånghest

 
 
Hallu. Pigga och krya? Och solbrända hoppas jag. Givetvis ska sommaren komma och ta landet med storm den enda veckan jag jobbar lite mer än vanligt. Vet ni hur många gånger jag med gråten i halsen, snyftandes, tittat ut från kundtjänst på värmeböljan utanför fönstret och på alla glassätande sommar-carpande människor utanför? För många. Det är så fantastiskt väder ute just nu att det gör ont. Och där innanför glasen får jag stå och langa paket över disken, sälja trisslotter in i oändligheten och spana på alla bruna människor som enbart kommer in för att köpa en glass och svalka sig lite. Inte rättvist. Ännu mindre rättvist med tanke på att 99% av alla som handlar numera är sommargäster, och snygga sådana. Och så står jag där bakom disken och ska sälja korv och drar på mig mina plasthandskar förföriskt samtdigt om jag viftar med ögonfransarna och slänger med håret. Och det funkar liksom inte. Inte alls om sanningen ska fram. Det mänskliga förfallet blir så omedelbart när man är den enda som inte får ha kul. Vill bara flytta in i en klänning, bosätta mig på stranden och enbart livnära mig på mjukglass resten av året. Hör ni det? Pliz god have mercy on my soul för om jag inte får vara ledig lite snart igen så kommer jag att gå bananas. Och det med råge. Halp

This is to letting go

Det finns få saker här i livet som trycker så hårt mot min bröstkorg som tristess gör. Litet obefogat tomrum i min kröpp som måste fyllas ut. Ibland går det med människor, ibland med fritid och ibland med annat. Men ibland går det inte alls. Och det här är det som som är det vidriga med "vardag". Att den kan kväva en med rutiner och lämna cirka noll utrymme för vardagsäventyr och sånt som värmer i kroppen. För hur kul är det egentligen med frukost lunch middag? Lysrörsbelysning och SL-resor. Och jobb och helger som tar slut. Helt plötsligt skulle man kunna kräkas för att man varit här för länge nu. För att man ju borde veta nu, vara något nu. Och det är som att det kryper under skinnet när man står bland utbildningar man borde gå, lägenheter man borde köpa och resor man borde boka, och inte har någon jävla aning. När man har ett huvud som vill så mycket, som spretar åt alla håll och som bubblar, men som inte får utrymme, som inte riktigt vet än. Och en kropp som måste stanna, spara pengar och som måste bli något.
 
Men, det här är för er tjejer, för oss, för alla vi med trassliga hår och trasiga själar som har hjärtan som svälter efter äventyr men ingenstans att ta vägen. För alla som stampar samma kvadratmeter varje dag fast att det känns som att man inte kan stanna en sekund till utan att löpa amok. För alla som också ska, snart, ge sig av iväg ut och vara den där som följer sina drömmar, skrattar högst och som skiner när hon kliver in i rummet. För det kommer.
 
Nöj er aldrig. Hör ni det? Fina fina människor. Det är inte okej att ge upp. Och det säger jag med handen på hjärtat och en tår i ögat för jag vet exakt hur äckligt det känns när det är precis vad kroppen vill. När man pressar naglarna i handflatan bland folk för att undvika en publik härdsmälta där man bara lägger sig i horisontalläge på marken och ylar rakt ut att det är något som håller på att gå i två delar i mig och jag vet inte vad jag ska göra åt det. När det känns som att man har hjärtat utanpå kroppen eftersom att varenda liten minigrej träffar en som en jävla raket. När livet lika gärna kan sympatiavrätta en med detsamma eftersom att det känns som att det ändå aldrig kan bli bra igen. När man är färdig. Men ni får aldrig.
 
För ett år sen var jag så ledsen att jag nästan ville gå under. Och jag var arg. Bitter. Skrek åt alla jag tyckte om, mest på mamma. Jag gick hem gråtandes från jobbet mer än vad en normal person bör. Och jag trodde att ingenting någonsin skulle bli bra igen någonsin och att jag lika gärna kunde äta bajs med kniv och gaffel eftersom att det ändå skulle tillföra mer lycka än något annat i mitt liv. Ni hör. Jag sökte inga utbildningar, försökte mig inte på att pröva något nytt, tog mig inte i kragen och fixade körkort, faktum är att jag mest drack vin och rökte cigaretter på fester jag ändå mådde dåligt av dagen efter. Det och så brukade jag gråta mina ögon ut när ingen såg och skriva av och ut mitt hjärta här. Men det har gått ett år nu, jag har haft mitt dåliga. Jag överlevde en hel vår utan några större motgångar från mitt mentala plan och jag kan titta tillbaks och säga att sådär dåligt har jag inte mått sen förra året. Och nu ska jag plugga. Och jag ska flytta. Och jag är glad. Varje dag. Och ibland är jag hon som alltid skrattar, hon som skiner i rummet. Och det finns ingen bättre känsla. Den bor liksom i kroppen, och strålar ut ibland. Smittar av sig. 
 
Så det här är för alla er som tar myrsteg, för det är i alla fall myrsteg åt rätt håll. Det är för er som stormar också, som kastar er ut där och som faller på vägen men som ändå reser er upp och försöker igen. Det här är för alla oss som ska vidare. För det ska vi. Will is a kill, hör ni det vänner? Det är inte lätt att vara någon som aldrig ger upp, men man får aldrig. Vi får aldrig.
 
 
 

You gotta show me

 
 
 
 
 
 
 
 
 
Ni ska veta att jag kämpat tappert sen jag landade hemma med att inte bli till en bitterfitta på daglig basis. Det är ju som ni hör upplagt för misslyckande när man flyger från the primetime av sitt liv hem till självmords-väder och kassan på ica. Vem som helst blir manodeppig av det på två röda. Och som om inte vädret vore nog kammade jag hem pris i värsta efter-bakfyllan ever och gjorde dessutom en Jesus, dvs blev så bakfull att jag blev tvungen att gå under jorden i tre dagar innan jag kunde återuppstå och göra comeback som människa. Vi pratar feber, förskräckligt, verkligen, förskräckligt mycket snor, och att sova typ 36 timmar på 2 dygn. Det var en stackars sliten krigare som klev av planet i söndags förra veckan och även om jag inte ångrar en enda liten öl där borta så var min arma kropp inte beredd på ett intag alkohol större än typ 3 öl varannan dag. Så alltså, bakfullheten var ett faktum. Det kändes lite som när man har varit på festival och kommer hem och får typ svin-influensan dagen efter man sovit första natten i sin egen säng igen pga att man enbart levt på konserver och sprit en vecka i regn, sol, lera och ett lökigt tält. Klart man blir sjuk liksom. Måste dock medge att våran resa var lite mer glamourös än så även om den innebar att jag enbart livnärde mig på på tequila-shots, pommes frites och snygga män. (mamma jag skämtar bara). 
 
Nej men på allvar, den här resan var så jävla fin. Efter typ 250 gymbesök på ett halvår, 3 månaders aktivt icke-festande och en massa protein-shakes var detta bara så bra som det kunde bli. Jag fick dansa, varje kväll, på ett dansgolv fyllt med andra party-glada människor och storbilds-skärmar överallt med VM i bakgrunden och glada brasilianare. Jag fick dricka drinkar med paraplyer i när helst jag ville i alla färger som finns, och för typ inga pengar alls. Och jag fick eftefesta på stranden tills solen gått upp igen och jag var tvungen att gå hem med skorna i handen och tappert fick försöka sova mer än de 2 timmar som var kvar tills vi skulle upp och gå till standen igen. En kan inte kräva mer av en semester. Att jag dessutom åkte med mina bästa vänner här i världen gör bara saker bättre för jag hade inte velat uppleva denna fantastiska resa med några andra. Så mycket tacksamhet bor i min kropp nu för att jag fick vara med om detta bra-iga. Ni ska veta det vänner. Bästa bästa bästa.

world clap

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Handen på hjärtat och rakt från själen, den här resan har varit den bästa jag gjort. Någonsin. Min andra gång i Portugal men typ 25e gången jag placerar mina fötter på utländsk mark och den här lille 7-dagars-visiten toppar allt. Kanske för att vi inte planerade den så noga innan, kanske för att vi trodde att det enbart skulle bli en lugn solsemester, kanske för att vi inte riktigt förstått exakt hur möcke kärlek en kan utveckla för ett ställe man bara är på en ynka vecka. Hur som helst så ska jag rymma hit nästa gången livet här hemma är elakt mot mig och kastar skit i mitt ansikte. Här ska jag bo när jag blir gammal och skruttig, och hit ska jag åka minst 10 gånger till innan jag dör. Vi hade 500 meter till tre helt fantastiska stränder, 300 meter till partygatan och typ 10 meter till närmsta resturang. Och det var 30 grader i skuggan, alla killar hade skägg och dessutom var alla, inklusive tjejerna, trevliga. Så över-exalterad angående exakt HUR bra den här semestern var att det gjorde lite ondare än vanligt att landa hem svinbrun, med solblekt hår och fräknar. Jag gillar sommarsverige mer än livet i sig, men i jämförelse med sommaren i Portugal är vår sommar ett litet ruttet russin. Sen får man ju ta det som det är, svensk sommar när jag landade innebär 10 grader och regn. Samt jobb redan 12 timmar efter att jag kommit hem och cyklandes i hagel. Så ja ni fattar. Jag får vara bitter. Åtminstone en vecka till, tills när jag får galoppera iväg på nästa semester. Puss på er

Hejhejhej

 
En fest har det varit mina vänner. Hela vägen hit och all väg jag har kvar. En enda stor snart 365-dagars-fest. Varenda droppe svett, varenda träningspass, varenda gång jag klarat något nytt, eller inte klarat det och fått försöka igen, all pepp, alla benpass, verkligen alltså, ALLA benpass, allt broccoli-ätande, all löpträning jag egentligen hatar, alla gånger jag travat iväg till gymmet trots att jag egentligen inte orkat, alla dagar, alla gånger och alla pass. Fest. 
 
Kan inte hetsa det tillräckligt, hur tacksam jag är för alla som bidragit till hur allt är idag, men också hur stolt jag är över mig själv för att jag gång på gång klarar av saker jag inte trodde att jag skulle utsätta mig för ens under hot. Att genuin gladhet är något som kan pirra i min mage också, att jag inte längtar en sekund efter mitt gamla liv som hobby-alkis eller bara de facto att jag har klättrat upp ur det där håler jag bodde i förut när det var som värst. Förstår ni? Jag, jag, har gjort det. 
 
Jag som bara började hänga på gymmet efter en sommar innehållandes konstant fylla och mycket ledsenhet för att jag hade hört att endorfiner kunde hjälpa en kröpp som ville ge upp. För att alkohol inte gjorde mitt ledsna jag gladare och för att det hade slutat vara kul att trilla hem kvart i fem med tuggummi i håret och utspillda pommes frites i handväskan. Jag var trött helt enkelt. Och jag började för att jag inte orkade mer.
 
Och det finaste med allt det här är allt som tillkommit, utan att jag hetsade viktnedgång eller att ha en platt mage. Jag har bara haft kul. Allt sånt är bara bonus, precis som alla fantastiska nya människor jag lärt känna är, och allt kul jag haft hittils och dessutom ska få chansen att ha. Ett litet myrsteg jag tog för att komma undan vardagsångest och nu vips sprang jag Superior Race för två veckor sen. Och jag ska börja plugga i höst. Och jag har tränat fram en kropp, och ett huvud, som är typ 1000 gånger starkare än jag någonsin har varit förut, och som inte ger upp när livet tar en liten tinywiny u-sväng, och det mina vänner, är det bästa jag någonsin gjort för mig själv. Det bästa lilla myrsteget jag någonsin tagit. Är så glad.
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0