up to no good



Ikväll ska jag plugga, gråta en pöl och gå och lägga mig. Så typiskt att enda gången man orkar få till några ord på denna blogg är när det gör så ont i kroppen att det känns som man ska falla sönder. Är bara så himla ledsen. (skitskitskit känns som hösten och hjärtat värker)

You can get addicted to a certain kind of sadness

Hej på er! Så i skrivande stund håller jag på att gå bananas här hemma eftersom att min Iphone, sakta
men säkert håller på att lägga av. Först var det bara skärmen som fryste ibland och lite appar som bråkade
men nu har stänga-av-knappen gått sönder helt och holy m vill bara böla. Bör tilläggas också att jag inte ha
tappat den, inte har några sprickor och använder en jäkla bumper till skal. Det händer inte. Buhu. Får ringa 3
imorgon och böna och be att de kan laga den utan väntetid på tre veckor. Samt att de har en fungerande
lånetelefon som helst får vara från efter kristus.

Men hur som helst, bortsett från det så rullar allt på. Håller uppe med träningen, går till skolan och
jöbbar. Det vanliga. Samt är murder on the dancefloor varje helg. Hör också till det vanliga nu på senaste tiden.
Vilket märks på kontot alltså, lever som fattig student tills nästa onsdag med hela 37 kronor på kontot. Får bli
nudlar och pulverkaffe en vecka.

Annars så njuter jag av den tinywiny sol som tittar fram en gång varannan vecka, pluggar (madly just nu alltså),
står i duschen tills varmvattnet tar slut, pimplar söderhavs-te och köper sommarkläder i förtid. Lite fint. Puss

Har det bra hos Elin


AGE IS OF NO IMPORTANCE UNLESS YOU ARE A CHEESE

Hej barn. Måste medge att jag langat den sämsta uppdateringen här det senaste halvåret and so on. Men man e ju så lat va. Och min så kallade blogglust verkar ha rymt iväg. Men snart så, snart ska det bli bättre igen. Ge mig typ en månad, lite trevligare väderlek, och mindre plugg så lovar jag.
Annars har den här dagen varit oerhört spännande. 9.30 stod orientering på schemat och nej det är inget skämt. Jag som inte ens vet upp eller ner på kartfan skulle springa runt där själv i skogen i fem minus. Buhu. Lyckades dock efter lite om och men ändå hitta alla kontroller och komma tillbaka oskadd och i tid. Och det är inte heller ett skämt. (!!!)
Matilda den duktiga människan har ju skaffat sig körkort nu så efteråt fick det bli en liten roadtrip med tjejerna. Hehe. Kan erkänna att vi betedde oss som tolvåriga tjejer när vi höjde till högsta volymen på Amazing och vinkade till alla killar vi såg utanför.
Nu ska jag strax få tummen ur och plugga matte strax, måste bara förbereda mig mentalt för tårar och vredesutbrott.Må vara osmart men alltså matte B är typ som rocket science. Skjut mig

RSS 2.0