Fortsättningen vare ja.
Sensommar.
Helt plötsligt var min sommarledighet slut och likaså min tid på ICA (nästan iallafall). Och i nästa stund skulle jag börja studera på Lillsved. Andra som börjar plugga utstår första veckan typ 32523 stela lära-känna-varandra-lekar och obekvämt småprat, men inte vi. Vi åkte till fjällen. För att vandra lite. Och jag ska inte ljuga, veckan innan vi åkte iväg låg jag hemma på golvet med härdsmälta och grät för att jag trodde att jag skulle dö där uppe. Men vad fel jag hade, jättefel. För det finns ingenting som är finare än att få spatsera runt däruppe och titta ner på vyer man bara ser på film. Eller att få ligga på mage i ösregn och äta blåbär med folk man precis lärt känna. Och det vad var hela dem 5 dagarna vi hade däruppe bestod av. Ett enda långt carpe diem.
September.
Tittar tillbaks på denna period och skrattar lite inombords för en september i vanlig stil hade mest inneburit tårar och höstångest. Jag gillar ju inte den. Och den gillar inte mig. Oftast är det kris redan innan augusti slagit över och det enda jag orkar med är att vara arg likt en 3-åring på konsum som inte får sin glass för att solen inte skiner längre. Men, inte det här året. Vädergudarna hade mercy både vad gällde solsken och värme och jag vet nog ingen som är lika glad som jag för att jag fick vara ute hela den här fantastiska perioden. Det var 4 veckors inre frid mina vänner, trots spindlar stora som små djur och lite lätt ångest när jag behövde välta med kajaken. Längtar tillbaks.
Här hände mycket kul på lite tid. Vi spelade golf ute på Ingarö, vi byggde en Moutain Bike bana i skogen på Lillsved, vi cyklade Mountain bike banan någon dag senare i superfint höstväder, vi åkte till järvsö för att prova downhill, dagen efter körde vi riverboarding, vi var på hajk, solen sken fortfarande och jag lärda känna alla i min klass ännu bättre. Allt som allt satt jag väl i skolbänken typ 3 timmar, och det var för att skriva ner allt jag kände kring det vi fick pröva. På kvällarna hade vi Paradise Hotel-mara i mitt och Mimmis lilla dubbelrum och så festade vi på ett bord i Grindstugan där vi drack öl ur kåsor och lyssnade på Sarek. Livet ägde som kidsen säger.
Lite mer höst. Smygvinter.
Sista månaderna innan jul. Det var ju tvunget att bli kallt någon gång och mörkret kom ju det med, men det gjorde inget för då körde vi nattorientering och började läsa anatomi. Och innan dess jobbade vi med Skistar Everest Challenge i hammarbybacken samt provade på en höghöjdsbana hos Jonas. Jag dog nästan men inte av höjden utan pga inre kollaps. Men jag gjorde det ändå och det är det som räknas. Vi körde ävet ett sport kidz på höstlovet där vi körde badminton i en släckt hall och jag fick måla mitt eget och typ 20 barns ansikten i neonfärger, och dagen efter var jag gladiator men inte ett enda litet kid tyckte jag var läskig. Mitt i allt det här hann vi även med en vända till göteborg, där några spelade fotboll och andra drack öl, vi krossade Bosön på Bosökampen och vi hade ett jättefint julspel dagen före avslutnigen där alla klädde ut sig och gjorde sitt bästa. Jag var sten, men det är en annan historia. Det här första halvåret på Lillsved har varit livet, och jag längtar efter resten.
Hälsningar från en sjukling
Igår släpade jag min arma lelle kröpp till närmsta vårdcentral, grät vid disken och la mig nästan i horisontalläge på läkarens golv innan hon skrev ut lite pencillin till mig. Jag har gått och dragit på mig halsfluss mina vänner, och det är inte kul för någon. De två senaste dygnet har jag mer eller mindre enbart spenderat under ett täcke i soffan och livnärt mig på vaniljte och nässpray. Men nu, nu, börjar jag se ljuset. Eller jag intalar mig det i allafall. För imorgon tänker jag vakna upp frisk som en liten lärka, reda för en heldag på jobbet följt av en längre biltur upp till Idre. Ja ni hörde rätt, jag ska åka skidor. Och fast att jag känner mig lika modig som en liten kyckling när jag tänker på det och fast att jag antagligen kommer att bryta något väsentligt redan innan jag tagit mig ur liften så är jag så jäklans taggad. Har inte åkt skidor sen jag var typ 9 år och mamma och pappa kunde hålla mig i handen när det blev läskigt, och sedan dess har jag bara åkt snowboard men det har varit mer än en katastrof de gånger jag prövat. Så det här ska bli en utmaning mian vänner. Men en rolig sådan! Och går det åt skogen med skidåkningen kan jag ju alltid dränka mina sorger i den alkohol vi ska förtära i den lilla stugan vi ska bo 11 pers i på nyårsafton. Nej hörni, vilken fest det här ska bli va.
Ett stycke halvt årsresumé.
Vinter och tidig vår.
För er som inte redan räknat ut det så hägrade jobbet i mitt liv i början på 2014. Jul och nyårsruschen låg fortfarande och skrapade i min lilla kropp så stress stod ständigt på agendan. Och med heltid på schemat fanns inte mycket tid för annat. Dessutom fanns ju både jessica och Minna där så vart annars skulle jag hänga. Dock ska jag inte ljuga, det var ingen dans på rosor. Faktum är att det stundtals mest var en dans på en liten, liteeeen, tråd över ett stort svart och mörkt hål som jag ständigt var på väg att trilla ner i. Begynnelsen till hjärnblödning i mitt huvud varenda gång kaffemaskinen strulade var så extrem och jag kan räkna upp minst 15 tillfällen då jag svurit både köndsord och fula ord på lagret för att inte explodera. Vill minnas att primetime var den perioden när det spårade ur helt ett och café latte sprutade ur fläkten på baksidan av kaffemaskinen, vilket slog ut strömmen på hela min avdelning. Det var inte kul första gången, och det var absolut inte kul de 1352532 andra gångerna heller. Diverse arga skyltar och lappar skrevs signerade av mig. Januari var sådär och när jobbet blev för mycket kollapsade helt enkelt jag och mina kollegor vartän vi stod, på lagerhyllan H13 eller framför korvgrillen. Det bara blev så.
Vår.
TRÄNING. Åh den här perioden vill jag bara klippa ut och spara ner alternativt kunna kliva tillbaks in i när jag känner mig lite ledsen. Jag har aldrig haft så kul förut i mitt liv. Det var body pump och det var spinning och det var att köra benböj men framförallt så var det att få gå på grit, hetsa grit, och att få hänga med världens bästa människor. Om ICA stod för 90% av min vakna tid i början av året så hägrade träning här. I alla former, och så ofta som det bara gick. Och det var inte för att jag kände mig tvingad eller hade några komplex utan helt och hållet bara för att jag tyckte att det var så jävla kul. Säger det med tårar i ögonen mina vänner, detta lilla överdrivna intresse var startskottet till många av de bästa sakerna som hänt i mitt liv. Är så tacksam. Och sen är jag givetvis lite stolt också, mina muskler växte från obefintliga till ja åtminstone märkbara och det antal pics på min boteeh jag har sparade i datorn är skamligt. Men det är värt det, alla gånger.
Tidig sommar.
Livet var fint som snus här. Jag drack celcius, hade precis fyllt 20, solen sken oftare än aldrig och snön var borta. Jag tränade, åt något annat än mina tråkiga jobbmatlådor och var inte hungrig konstant. Även om det var ett spännande projekt att leva på broccoli och kyckling så kändes det rätt trevligt att kunna placera rumpan på en uteservering igen och äta riktig mat. Sommaren var runt hörnet också, och om någon här har några invändningar emot att det är typ världens finaste känsla så måste jag be er att avlägsna er genast. Jag älskar sommarpirret. Semester. Sol och bad. Och att få bli brun, fräknar, sommarhår och allt annat fantastiskt som hör till. Älskar.
Sommar.
Åh du fina fina sommar, dig tycker jag om mer än livet. Just denna hade jag massa semester, precis fått reda på att jag kom in på skolan jag sökt till hösten, och typ 0 problem i världen. Så vi flög iväg till portugal, varvade nattklubbsdans till gryningen med solande och snyggspan på stranden. Här var livet mer än härligt. Väl hemma skulle jag jobba bort typ 8 dagar bara för att sen få galoppera ut på 3 veckors semester till. Och dessa ägnades nästan enbart åt dans på diverse nattklubbar, säkert en miljon grillkvällar hos mig, en massa timmar i solen och att bara få vara ledig och göra allt man tycker om. Hade jag fått välja hade jag krypit in i den här sommarbubblan, stannat där och gosat i typ ett halvår till. Bland solsken och nätter som aldrig tar slut. Den här sommaren var så omänskligt jävla bra att det kittlas lite i mig när jag tänker på det. Lyckopirr.
Fortsättning följer.
up we go
Hejhejhej. Har verkligen hängt ofärskämt mycket på gymmet den här veckan och det har varit så kul. Sådär pirrigt som det alltid var när jag började. Vet ej om det beror på möcke bra sällskap eller bara det faktum att min hjärna tagit en helomvändning vad gäller mina känslor inför att lyfta tungt. Förut var jag lite rätt för benböj, nu skulle jag helst alltid träna ben om det inte vore för att träningsvärken man får dagen efter är så brutal att jag stundtals övervägt amputation. Men ja, ni fattar.
Hur som havre, för tillfället huserar jag hemma hos mig själv solo och inväntar mina vänner som ska ta sig till den här ön jag bor på, på ett eller annat vis. För ikväll vankas nämligen inflyttningsfest hos Lisa och Filip och temat är midsommar. Vilket jag tycker är helt rättvist eftersom att utdelningen av vinter denna december varit mer eller mindre bedrövlig. Och lucia och midsommar är ju nästan samma sak i klädväg, klänning och något i håret, så jag klagar ej. Däremot är inte min hudton för tillfället kompatibel med det jag ska ha på mig eftersom att blekheten är så extrem, och pga detta har jag ägnat den senaste kvarten åt att gråta bort mascaran. Buhu. Men, jag ska väl smeta på lite ny nu, doppa huvuet i en hink vin och hoppas på att jag iallafall inte är självlysande ikväll. Håll tummarna för mig.
Juletider
Från förra gången när vi rände runt i hammarbybacken. 8 februari är det Skistar Everest Challenge!Så, december kom i år igen. Och än så länge har den behandlat mig väl. Förvånansvärt väl faktiskt. I söndags bakade vi pepparkakor på skolan och jag har gått upp 07.15 utan problem varje dag sen dess och kollat på julkalendern, dessutom ska vi baka lussebullar och dricka glögg ikväll så jag antar att jag inte har rätt att klaga än. Julmys bor i stället i min lelle mage och alltså vänner, det här är ju hus mys som helst? Varför är det inte såhär härligt varje år? Den tanken hann jag tänka i cirkus 2 sekunder innan jag kom på att jag mer eller mindre var inburad på jobbet exakt hela förra december och typ 4 år innan dess. På avdelning posten. Och jag vill ej gärna gå in på det men herrejävlar i min lilla låda vad folk beställer paket. Stora paket. Snowracers. Bilbarnstolar. En diskmaskin en gång. Okej jag gråter nu. Förra december kräktes jag minst en gång pga jobbrelaterad stress och när jag inte varmt och sansat på mitt allra gulligaste sätt tog hand om vrålförbannade kunder som glömt legget hemma så kröp jag in och gömde mig under berget med paket och försökte undvika att gå under. Vilket jag ändå gjorde till slut. Bröl. Så tillåt mig detta år att carpa skiten ur denna december. Innan den 24e ska vi ha blivit så bra vänner jag och denna julmånad att ingen ens ska kunna ana att jag en gång i tiden varit ärkepessimisternas ärkepessimist vad gäller snö, tomteluvor och glitter i håret. Hör ni det? Jag älskar julen numera. Älskar.
