Men, man måste få ha sånna dagar också. Man måste få ligga hemma i horisontalläge i soffan och klösa på en kudde ibland, morra åt sin egen vardag och skrika könsord så högt att grannarna kommer och klagar. Det där som trycker bakom mina vänstra revben måste få komma ut, även om det ter sig i de allra fulaste former och jag förstår att mamma på allvar börjar undra över min mentala stabilitet. Önskar att jag kunda uttrycka mitt o-välmående på ett mer sansat sätt men det enda tänkbara för min kropp att göra sig av med ångest på verkar vara i skrikform på dagisnivå. Ni som besitter talangen att kunna göra något kreativt när ni är deppiga ska vara glada, vill också kunna måla eller skriva typ en liten haiku-dikt för att lätta på hjärtat. Men jag måste banka mitt huvud upprepade gånger i väggen och skrika rakt ut att det skrapar på insidan av mit bröst. Och så är det snor på alla på kuddar i soffan när jag är klar, alla gråter och jag inser att jag verkligen, verkligen, måste bli bättre på att hantera U-svängarna i mitt liv. För det här håller snart inte.

 

Idag hade jag lite hopp om en angenäm dag så för att undvika några som helst elaka ord släpade jag mitt ledsna jag till gymmet och galopperade som om det inte fanns en morgondag på bandet. Träningsvärken känns redan och imorgon blir första dagen den här veckan jag får ha på mig något annat än mina träningskläder. Har använt dessa till och från jobbet varje dag den här veckan då jag ändå alltid besöker gymmet efter jag jobbat klart. Är ledig i helgen och imorgon är jag bjuden på fest. Har inget hopp om ett fagert anlete men ni vet, man får göra vad man kan. Och om det hjälper att klättra i ett par snortighta jeans och kleta på lite mascara så ska man fan göra det. En hink vin kan hjälpa också har jag hört. Men nu ska jag sova, puss med er 

 

Måndagar är den dagen på veckan som mitt liv motarbetar mig på alla tänkbara sätt. Bränner mig på plattången på morgonen, missar bussen till jobbet, spiller ut kaffe på vita tröjan. Ja och ni vet, tappar hemnycklarna i gräset och får krypa i alla fyra i buskarna för att hitta dem, måste dela säte på bussen med någon som inte duschat sen tidernas begynnelse samt inser väl framme på jobbet att arbetskläderna fortfarande ligger hemma. Allt sånt. Måndagar innebär alltid en rad omänskligt otrevliga händelser som till slut leder till att jag blir en ledsen ponny som gråter i forsterställning på dörrmattan. Ja det eller så står jag på lagret på jobbet och hyperventilerar för att inte breaka down and cry bland kunderna. Med andra ord, måndagar är inte min favoritdagdag. Har överlevt denna genom att äta chokladbollar på rasten, fått sluta tidigare och sprungit av mig på gymmet. Och nu ska jag ägna mig helt åt att sova så att det genast kan bli tisdag. Imorgon ska jag nämligen ta min röva in till stan för att köpa nya jeans och hänga lite med min pingla Minna. Möcke trevligt.

Well oh well, så vart det söndag igen. Måste medge att jag langat riktigt usel uppdatering den här veckan men har varit busybusy. Jobbat en del, hängt med min böna elin för lite catch-up gällande hela våra liv typ, en mindre evighet sen jag såg den kvinnan, samt varit några vändor på gymmet. Har även behövt åla naken ut från köket ett antal gånger då jag ständigt tycks glömma att de är byggarbetare som håller på vid huset mittemot. Denna konstanta shame när man sen ligger där på mage och ba VARFÖR och TÄNK OM NÅGON SÅG. Ja ni förstår, livets alla problem.

 

Dagens arbetspass var inte en helt angenäm upplevelse då jag 1, inte sov så många timmar inatt, och 2 fick kämpa med både en trasig kaffemaskin och ett halvt strömavbrott. Och inte som två separata händelser då som man ju skulle kunna tro. Nu när det är höstlov i skolorna fylls butiken efter 9 med diverse mjukisbyxe-gäng som enbart kommer in för att hämta gratis kaffe från vår kaffemaskin, som by the way är magiskt, bästa kaffet så jag förstår dem. Hursomhaver, detta är inte helt ultimat då var kaffemaskin inte fungerat riktigt som den ska på senaste tiden och som idag bestämde sig för att dra sitt sista lilla kaffemaskins-andetag någonsin. Helt plötsligt sprutade det nämligen cafe latte ur fläkten på baksidan vilket ju som ni hör inte är helt praktiskt, dels för att det kom på väggen på golvet på mig och på kunderna. Och sen ju för att det inte borde spruta kaffe ur en fläkt. Detta ledde till att en säkring gick så där stod jag badandes i kaffe i mörket. Mycket shhpännande. Fick skura a la Askungen i cirkus två timmar och ringa diverse kollegor för att ta reda på hur man fick igång allt igen. Inte en helt lugn söndagsstägning med andra ord.

 

Men, lite kaos på jobbet ska ej få förstöra myskänslan jag har just nu. Är helt pirrig. Vet ej om det beror på att jag får lämna landet om två veckor och åka till London igen, att jag bara jobbar 4 dagar nästa vecka eller att jag bara har världens bästa vänner. Som klappar mig i pannan när jag är ledsen och som skriker extra högt med mig när jag är lycklig, eller ja ni vet, som beställer in en Vodka rebull när jag sitter dödstrött och otaggad på allt i en soffa på en nattklubb halv 4 enbart för att jag inte ska åka hem. Sånna vänner. Så mycket kärlek till dessa i min lilla kropp just nu. Blir helt varm.

 

La upp den här bilden på instagram imorse i hopp om att alla skulle tro att jag hade en fridfull morgon där jag hann äta min frukost i takt med att solen gick upp samtidigt som jag lyssnade på lugna favoriter på radion och läste tidningen. Men icke. Den var motsatsen. Hela den här dagen har varit en sån när allting är sämst och jag är ful och blek och tråkig och bara vill lägga mig ner och dö på golvet. Det är måndag, termometern visar minusgrader och det var mörkt när jag lämnade sängen imorse. Det vill säga alla faktorer som gör att mitt humör går ner till under det socialt acceptabla. Vill enbart ligga hemma och banka mitt huvud i väggen alternativt gråta bakom en kudde i soffan tills det blir vår. 

 

Längtar tills på fredag. Inte för att jag får vara något som helst ledig i helgen, för det får jag inte. Men jag läntar till lönen. Har as we speak inga hela jeans att använda över huvud taget då en sån där man trär skärpet igenom gick sönder på mina och lämnade ett hål som i dagsläget är så pass stort att jag i princip kan klättra i dem genom det. Med andra ord, är in desperate need av ett par nya. Sen är det ju alltid skönt att ha mer än 34 svenska kronor på kontot och att kunna köpa lunch på jobbet utan att behöva leta mynt i byxfickorna innan. Suck. Hatar denna dag.

Vill gärna säga att jag ägnat mig åt något vettigt denna helg men helt ärligt har jag enbart tittat på snygga tjejer på tumblr och längtat efter solsken sen jag jag travade ut från jobbet i fredags. Ja det och så har jag svettats på gymmet både idag och igår imorse. Och med morse menar jag att jag ställde klockan före klockan 8 trots att jag lika gärna kunnat ligga kvar i sängen tills det blivit mörkt ute igen. Med andra ord, säg att jag har varit duktig. 

 

Så spännande det här med att när man är ledig så tar man sig an dagen i ett tempo som får en pensionerad att verka snabb, just för att man är ledig. Dricker en kopp kaffe i lugn och ro istället för att hälla i sig den samtidigt som man plattar håret och packar väskan, köper en tidning och faktiskt hinner läsa den eller typ ägnar tre timmar åt en hårinpackning för slitet hår istället för balsamet man i vanliga fall använder som också är ett schampo. Vill alltid tro att jag har all tid i världen men så sitter jag där fem i innan bussen går och helt plötsligt motarbetar min garderob mig på alla plan, hemnycklarna är givetvis borta och on top of that så har håret sån statiskt elektricitet att det skulle kunna återuppliva en döende utan problem. TROTS HÅRINPACKNINGEN. Ja ni hör, det är sånna stunder i mitt liv som jag förstår att jag inte blev prioriterad av gud. 

 

Kom iväg till sist iallafall och landade en bussresa senare på Johans ressi för lite middag. Han bli både några glas virrepirre samt några rosa drinkar innan vi begav oss mot stan. Tyvärr levde alla livet som poor poor students såhär helgen innan löning så vi tog enbart några öl på söder innan vi bestämde oss för att hoppa in i en taxi och åka hem igen på efterfest. Där åt vi ostbågar och brownie från 7-Eleven tills alla somnade sött på Johans bäddsoffa. Det funkade det med för idag vaknade vi till Pizza och solsken. Kan inte ens klaga.

 

Träffade tjejerna från min högstadieklass häromdagen och möttes upp för middag på Vapiano Gamla stan. Blev helt varm inombords för jag minns när vi alla gick i typ 7an och fick leta alla fickor efter pengar till nudlar i cafeterian på rasten när skollunchen var skit. Nu har alla fasta jobb, några har flyttat hemifrån, några har respektive och några ska satsta på studier. Har spenderat alla klasser från 4an upp till 9an med några av dessa människor och vi har delat allt som grundskolelivet inneburit. Allt ifrån de vidriga mornarna när man blev tvingad att åka skridskor på idrotten i sexan fast att det vräkte ner ute och man hellre la sig ner i snöhögen bredvid och självdog till det att de "tuffa" tjejerna i åttan började röka och kallade oss pluggisar när vi egentligen bara, faktiskt var, smartare än dem. Vi hade tjejkvällar i 6an när halloweenfest innebar alkoholfri bål och spökvandring i skogen hos Miranda men som så småningom utvecklades till halloweenfester där vi bara sa att bålen var alkoholfri och spökvandringen i skogen egentligen bara var ett försök att hitta till busshållplatsen. Vi hade myskvällar i 7an där vi såg mellodifestivalen och åt godis för ett helt kompani men som på senare år utvecklades till djupa diskussioner om killar mens och bröst istället för sång på tv. Med dessa människor har jag gått tre år på ett vidrigt högstadium bland moppepojkar, tonårsfinnar och den konstanta rädslan för att bli fälld av någon som satt på bänkarna i den långa korridoren till vårt klassrum. Med dessa människor har jag suttit hos kuratorn och gråtit medan någon av dem hållt min hand och med dessa människor har jag lämnat skolgården en sista gång i nian och tittat tillbaks med lite avsmak men lite saknad också.

 

Och så satt vi där i förrgår och skrattade åt sånt som händer nu i vardagslivet, arbetslivet och kärlekslivet och jag blev bara så glad för att dessa människor fortfarande finns i mitt liv. Efter gymnasiet, efter att några flyttat iväg, efter att några fått andra nya vänner, så håller vi ihop ändå. Så fint.

 

 

En sån där fin dag. Ledig. Spenderad med min urfina och allra bästaste mamma. Lite träning på kvällen. Lagat middag. Druckit te. Fått sms från fin. Och nu ska jag sova i min nybäddade säng. Älskar när det finns lite harmoni i mitt liv. Blir ordning och reda då.

 

Det är inte varje måndag man får sova tills klockan är efter 12 enbart för att gå upp och ta med sig duntäcke till soffan och kolla på en säsong av Modern Family. Efter en helg med mestadels fylld med jobb kan jag inte klaga på en måndag spenderad i lugnets anda. Förra veckan ägnades åt att vara en ledsen ponny samt att försöka att inte hetsgråta på allmäna platser. Nerverna var inte riktigt i skick och vid minsta motgång ville jag skrika rakt ut att hjärtat värkte. Ni vet hur man blir. Skickar sms till vän som inte svarar på nån timme och så vips har man adopterat två katter i stundens hetta för att man intalat sig själv att man 1, inte har några vänner och 2, kommer att behöva dö ensam annars. Ja det eller så börjar man gråta i kassan på jobbet för att man kommer på att man glömt sin matlåda hemma. Livet. Nu ska jag dricka dagens tredje kopp kaffe, boka hotell i London och måla naglarna i glada färger för att förgylla denna gråa dag lite. Om det går ens. Kram på er