Det känns som att jag kan dricka te och lyssna på Ellie Goulding resten av livet. Finfaktor

Mamma kom hem från NY today, höhö. Allt på bilden är inte mitt men ändå, de är gött med lite nya stuffs.

Haha fyfasen. Snyggare har vi sett.


Tjenis. Det är ju nästan pinsamt vad jag uppdaterat dåligt här de senaste dagarna. Men innan det tycker jag att jag leverade rätt mycket bilder så det kanske jämnar ut sig i längden. Annars då? Jag har spenderat de sista dagarna på lovet på inte så mycket alls och idag satt jag i Upplandsväsby ett antal timmar och drack gratiscola. Fråga mig inte vad jag gjorde där. Igår satt jag och återupplivade gamla minnen genom att spela crash bandicoot. Och sedan när det dag var dags för lite dator så började virusprogrammet waina om att det inte fungerade så jag vågade inte annat än stänga av skiten. Jag och mina 15 hjärnceller har ju redan lyckas få spionprogram och trojaner twice i år. Och jag tror nog inte att min datanisse till pappa skulle ha någon större lust att laga datorn en tredje gång. Nu kom jag hem för ett litet tag sen och strax ska vi sätta upp lite hyllor och stuff på väggen i mitt rum, när jag ändå var i upplandsväsby så tog vi en tur till Ikea barkarby. Yes, det är great. vi hörs folk. Puss

Jag - Men pappa envisas alltid med att laga fisk femtioelva gånger i veckan!
Filippa - Ja eller hur, alltid typ hackspätt eller något..



Elin - Usch vad jag tycker illa om henne!
Amanda - Ja gud jag med! Hon är typ som ett levande exempel på att monster existerar..

Det är som att jag är rädd för att vara hel. Rädd för att låta mig själv känna mig komplett. Det är som att tanken på att hitta den där någon som jag tycker fattas skrämmer mig mer än tanken att faktiskt aldrig hitta någon alls. Varför kan jag fråga mig själv tusen gånger om och svaret är antagligen att jag inte vill ha allting. Jag vill inte ha allting när det finns så många som inte har någonting. Jag vill inte ha alla när det finns så många som inte har någon. Jag vill inte ha den där extra personen i mitt liv som jag tror skulle fylla det där tomrummet som finns ibland, när det finns så många som inte har någon alls. Så många som inte bara har ett litet tomrum i hjärtat utan som också har ett tomrum i livet. Jag är rädd för att om jag får den där sista personen som jag anser saknas, så har jag för mycket. Jag har för många. Och då måste någon försvinna.
Jag har så lätt för att älska människor, så lätt för att tycka om någon av hela hjärtat och dessutom att låta någon bli en del utav mitt hjärta. Och det känns som att om någon då skulle försvinna, så skulle de försvinna med en del av mitt hjärta. De skulle försvinna med en del av mig. Och jag skulle inte klara av det. 
Det är en risk att låta andra människor ta en sådan stor del i sitt liv. Och det är att ta en chans när man låter sig själv älska en annan människa. Och ibland känns det som att ta ännu en chans är för stort, för mycket. Jag kanske inte har mer plats i mitt hjärta för en till, jag kanske inte har råd att älska en person till så mycket att jag låter en del av mitt liv bero på den personen. Jag kanske inte har råd att använda den där lilla biten av mitt hjärta där det fortfarande finns så mycket kärlek kvar. För att om jag gör det, om jag låter någon ta plats där. Så kanske jag förlorar den där sista biten som är mig själv. Jag kanske låter så många andra människor få ta plats i mitt hjärta att jag själv inte får plats där.

Hello dudes. W O W vad ni var många idag, och W O W vad jag var dålig på att blogga idag. Förlåtförlåt och kewl att ni har hittat hit! Jag har varit rätt busy hela dagen med att dansa och fira påsk. Idag har jag även känt mig riktigt smart, ni vet sådär man gör när man får reflektera över läget i dagens samhälle och globaliseringen och blablabla. Nä ni kanske inte vet och det gör inte jag heller, men just den där stunden då jag kände mig sådär grymt smart så visste jag. Och det är ju inte ofta jag känner mig smart. Fast igår kände jag mig ju också smart, fick ett fint litet mvg på en elektrokemiuppgift jag gjorde. Dönajs. Jaja. Nu ska jag kolla slutet på pirates och dregla över hur snygg Depp är. Eheh. Kramkram

GE MIG! Alltså på riktigt, nu. Namnamnam. Får jag dem så behöver jag aldrig köpa skor igen. Någonsin. Komsikomsi