Hatar kontrasterna mellan lördagkväll och söndagkväll. På lördagar levet jag jag enligt YOLO som kidsen säger. Det börjar med småfixet så som duschandet av hår och rakandet av ben, sen kommer tillagning av någon fancy middag, ett glas virrepirre och lite smink och så mår man liksom. Tar sig an natten som om det inte fanns en morgondag och entrar klubbarna med sina vänner och känner sig foxy as hell. Hela den biten älskar jag.

 

Men så vaknar man på söndagen dagen efter, ser sig i spegeln och gråter för att man dragit en nitlott i det biologiska lotteriet. Håret luktar rök, ögonen är trötta och den där fantastiska personen man var för några timmar sen har dött och istället har ens egna bakis-version kommit ut ur sin grotta och så rivs man och fräser åt alla som kommer för nära. Nästan så i alla fall. Vill tro att jag är så himla häftig men på söndagar har jag ungefär lika mycket karaktär som ett russin. Skruttig och halvrutten. Och det enda jag vill göra är att ligga i soffan och äta kolhydrater tills jag blir en boll. Tur att det bara är söndag en gång i veckan.