bang bang bang


Lite portugal

Har dagen till ära vandrat runt hemma och njutit av att vara ledig. Något mysigt ligger det ju över att få vara själv hos pappa mitt ute på landet en hel dag. Jag menar chansen att någon skulle komma på en spontanvisit är lika med zero. Så med andra ord, det är fritt fram att gå helt naken och käka nudlarna ur kastrullen om man så vill.
Döm då min förvåning när det faktiskt knackade på dörren. Att personen i fråga inte heller hade slutat efter en kvart och dessutom börjat banka istället gjorde mig lite orolig (läs livrädd). Tog mig samman som människa och smög, långsamt långsaaamt, fram till dörren (jag dör nu, herregud jag dör nu), öppnade med andan i halsen och tårar i ögonen. Sen visade det sig att det var filippa som stod där och hade gjort i en kvart. hahahahahahha. hon vart lite lätt sur sådär. "fan öppnaru inte för?" hehe host alltså jag eh sov *raderar 112 från displayen*.

Förutom det så har jag missbrukat kaffemaskinen vi har här, legat kvar nån timme för länge i sängen och tittat på hösten genom fönstret. Ogillar att elementen nu står på 3 och en halv istället för 1 och att mina sommarskor fått flytta in i garderoben. Men annars klarar vi oss fint.

And If there's love just feel it


Stackars mig

Funderar på om jag kanske, kanskeeee skulle kräla mig ur soffan och daska på lite smink samt eventuellt fixa håret. Men times are hard. Att vistas ute mer än fem nano i detta väder har dessutom en tendens att förvandla två timmars fixande framför spegeln till katastrof. Dvs I might as well gå it i mina mjukisar ikväll, med tillhörande bulle och lösögonfransar på ena ögat. Mmmmh. Så vi får la se. Jag kan ju stanna hemma annars och gråta för att ingen svarar när jag ringer. Buhu


att jag slösar bort mitt liv och inte blir något annat än äldre




Så idag är första gången på några veckor som jag inte kravlar mig till bup för att prata ångest, och även första gången på några veckor som det känns lite mer intakt i hjärtat. Dvs jag andas och lever relativt ok justust nu, och knske lite därtill faktiskt (hoppas iallafall). Känns fint. Inte fint som helt prima och inte helt hundra men det känns tillräckligt. Det känns.
Har haft mysveckan på länge och pratat bort en hel natt hos olivia, vinat en tisdagkväll, köpt hem pizza, inte haft ett rage-utbrott på stackars oskyldig morgontrött medpassagerare, kommit i tid till skolan, och skrattat mycket.
Samt även visat mig halvnaken för spektakulärt snygg försäljare som plingade på (ja jag vet, händer det ens?!) mmmm det gör det när du står där i det mest olämpligaste du kan ha på dig. Fick en nervös hehe host vad ska jag säga-blick och ett "ha en trevlig dag". fml



PS
har även tagit tag i det här med att raka benen igen. är inte längre en hälsofara för samhället och lenheten är va va wooom!!

Att ha sönder någon



Så jag planerar upp alla lediga timmar så gott det går för att inte kunna sitta still och mår fruktansvårt dåligt när jag stressar (hejdlöst bra kombo). Och jag beter mig som en liten rädd kyckling med jämna mellanrum samt är ganska dålig på att ta tag i det som behövs (mig själv till exempel heeeh). Känns ibland som att hjärtat sitter utanpå kroppen snarare än på insidan, för allt som händer träffar mig som en bomb känslomässigt fastän jag borde släppa taget.
But then again så är jag ju world champion på att ältaältaälta, och att tänka mig till en hjärnblödning så det ter sig inte riktigt så. 
Och sen det där som borde fått lite mer tankekraft än två sekunder och ett "tack och hej" ryms inte alls för det är så fullt redan. "Du låter folk köra över dig amanda" Neheejdåå! Jag gillar bara inte konflikter! .Mitt eget namn och "äckligpinsamjobbig vi skäms över dig" i samma mening var kanske något jag ändå borde ha hävdat att jag inte var. Tänk att det aldrig blev så påtagligt förens man stod där och faktiskt kände sig precis sån.
Är så jävla löjligt rädd att falla så jag inte vågar stå. Många gånger är jag den allra mesigaste jag känner.

Och jag tror att allt det bästa aldrig händer

image descriptionimage description


Spenderar lite för mycket av lönen på ingenting alls. Förbannar människan som uppfann matte (och mest matte B). Skaffar jättesensuell aknehärva i pannan dagen innan skolfotot. Får hosta under mystiska omständigheter (låter helt seriöst som en pundarlodis). Inser att jag aldrig blir hon med det perfekta håret. Lever för dom där satans helgerna. Utforskar nya nummer på min mobil kvällar efter lite för mycket vin "jaha okej så vi träffades igår? Vart då?". Sover apdåligt. Är ett monster på tunnelbanan på morgonen. "Så vi hade prov idag, säger du deet?". Skrattar med mina tjejer (puss och gos). Längtar efter min säng. Fungerar inte som människa innan elva. Lite ensamångest ibland också. Önskar jag hade en kattunge, mamma säger "nä dom bara hårar" mm det gör du med... Vill inte ha höst. Alls. Läser bloggar under täcket. Och hoppashoppashoppas. På ingenting.


Det enda som känns



Ett tag sen.


Så jag är på papper sjutton hela år och lite därtill men i verkligheten kanske lite närmare dagisåldern. Lutar mer åt fem år där nånstans och känslodippar stup i kvarten samt snorar och drägglar. (sexig information) . Åker buss och morrar åt dom som sätter sig för nära, går bananas på killen i slussen som alltid slänger en metro på mig varenda morgon (JAG SKA INTE HA NÅGON JÄVLA TIDNING MF) och gråter när jag krigar genom allt detta till skolan och får höra att första lektionen är inställd. Kaffe kaffe kaffe. Så långt är jag kanske inte helt igenom galen, det är mer den där ångestklumpen som ligger i magen och skavsåren på hjärtat som oroar mig. Som gör mig illa. Och som andra märker av. Vad ska det bli av mig? Antagligen ingenting.


littten lista


Portugal¨

- Well hello there october, vi har inte saknat dig ett endaste litet dugg.
- Det borde vara dödsstraff på att köra OLW-reklamen på söndagar. "det är dags för fredagsMYYYS" Fan ta er.
- Lite mörkare hårfärg nu va, det stod i solo att det skulle va en bra självförtroende-boost.
- Behöver en puss i pannan och en dusch. Helst i omvänd ordning kanske. För allas skull.
- Imorgon ska vi ha en sån där "fantastiskt rolig" och "oerhört givande" uppdragsdag i skolan.
- Synd att jag bara blev så hiiimla vääldigt sjuk över en kväll.
- Jag hade 1 enda fel på engelskaprovet jag gjorde i fredags. Tror jag växte som människa ca tre meter. oh you sweet sweet mvg.
- Jag tycker om att vara med lugna människor. Eller trygga människor kanske man ska säga. Människor som inte är som jag.
- Den här helgen var faktiskt himla fin.


hejhejhej





edit;

hittade då killen i fråga på facebook.. och HAN VAR JU SNYGG... som FAAA AAN. god damn it


hjärtat slår lite hårdare med billigt vin



kl 1.36 - "du bevisade för mig att yngre tjejer också kan vara vettiga. tack för att du gjorde min kväll bra"
hahahahaha åh puss och förlåt men jag är inte vettig någonstans.
 gömmer mig under täcket, trassligt hår och blåmärken på benen. människor är så röriga. 

Amanda vs Livet. 0-1

Och det spelar ju ingen roll hur mycket man försöker eller hur mycket man inte försöker. Man kan inte bara ta en paus. Man kommer inte ifrån det ändå.

saker jag tyckte om innan jag tyckte om



mig själv
och nagellack. har alltiii gillat nagellack.
sen tyckte jag nog inte om nå mer. (kanske nått mer, har glömt bara)

fattar inte varför jag skrev idag. borde inte skrivit. jag borde ha borstat tänderna, kravlat mig till sängen och sovit fem stabila timmar redan. men man är ju inte sån. slipper vidriga mardrömmar i alla fall. hinner inte med det. istället vaknar jag ca 1-2 timmar innan klockan ska ringa och vänder ut och in på täcke och kuddar för att hitta mobilen. "vaaad är klockan??!1 vad ääär den?!". åh, jaha. två timmar kvar. fint. försök somna om sen med hjärtat i 180.
stress är farligt säger dom. kanske men jag tror att "ta det lugnt och känna efter" kan göra mig ungefär lika illa.


värst är det på mornarna

6.00 klockan ringer. så mysigt.
6.45 skiiii iiiiit, försov mig. igen.
07.15 borde ha gått till bussen.
07.20 converse eller dom andra? converse eller dom andra? converse eller dom andra?
07.25 vet inte riktigt vilka det blev men springer det fortaste jag kan (10cm/h)
08.30 *fruktansvärt grinig blick från lärare* "du är sen" (tänk er snape typ).
9.00-15.00 trött trött tröttelitrött trött trööhööött.
16.00 mördar för kaffe.
17.00 jobb. träna. andra jobbet. osså lite plugg 
21.00 kommer hem och ser ut som the grudge. luktar säkert illa också. tvättäkta vider.
22.00 "ska vara duktig och lägga mig tidigt idag"
23.00 gråter, skriker och bankar huvudet i väggen.
01.00 kan inte sova.
02.00 men somna dååå. snälla mig själv, sov.
03 - 05. däckar som nerklubbad säl.

hur länge tror ni man orkar? börjar känna mig lite som skalman typ. långsam med en mat-och-sov-klockan fast min har ett alarm för utbrott också. tror jag är den människan av alla människor som tycker minst om mig själv. som en liten fästing på självförtroendet liksom. "du är inte värd det"


är inte så kul

glömde att jag hade en blogg. och har tyvärr gått och dött psykiskt mentalt och allt sånt där. är nog den vidrigaste versionen av mig själv, toppat med lite extra skabb. och när jag inte gråter ögonen ur mig eller mår illa/ har huvudvärk så vill jag dö. känns för jävla fint att hamna på bup för att man inte klarar vardagen. grattis loser. det blev en katastrof av dig.

It's funny how when someone tells you they love you, you can't really feel it, but when someone tells you they don't love you anymore you can feel every ounce of what was drain out of your entire being.


Fin armhåla

Halloooo. sunday, bloody sunday... Ahh skämtar inte ens, så himla tjjiist. Jobbade idag och haha, tror jag har en tendens att bli relativt lättirriterad när jag är trött. Märker direkt hur jag blir 52563972 gånger mer ljudkänslig än annars. Litet nästan ohörbart gnissel i bandet på kassan och jag håller på att go mad. Samma sak när vi ser på tv hemma, och mamma höjer en plupp för mycket. "SÄÄÄÄNK FÖR FAAAN" ja men då hör vi ju inte. nä men det är text. Klarar det inte, sitter hellre då där med ljudet på näst sista innan tyst och läser på tvn. Samma på bussen, folk som hostar, bläddrar blad i tidningen när dom sitter bredvid mig, någon som spelar lite för hög musik eller som snorar. "om du inte nyser lite tystare så dör jag. jag dör då." Nästan så.

Hur som helst, köpte en almanacka idag, efter att ha pratat om det i två veckor. Ugglor är det på den, haha. Supertönig så den passar mig sketafint. Ska skriva ner allt viktigt jag kan komma på i den, typ som att jag ska börja dansa barnen i morgon igen. Har 23 kids i år. Lite oro i magen för dubbla antalet föräldrar som jag också ska få träffa. "hon är bara 17 år, ja jesus" Det är en jävla massa år!


Let’s flip a coin, heads we stay together, tails we flip again


Säkert återanvänd typ 22 gånger.

Hon var den som alltid sprang fram och tillbaka, tycktes aldrig kunna finna någon ro. Han var den som lätt blev deppig men var tyst om saken stängde in sig i sitt lilla hörn.



Funderar på vad jag ska göra av den här natten. Klockan är ett och det lutar åt att dricka lite mer kaffe och fortsätta kolla skitprogram på tv (det ligger någon charm över det, ännu mer när man är hemma själv) eller packa ihop och krypa ner. Tycker det är så trist att sova när man inte är trött, eller inte trist kanske men svårt. Ligger där och rullar runt sjuhundra varv och tänker tänker tänker. Himla filosofiskt må jag säga. Fast egentligen så tänker jag mest på en massa skit. Så som sagt, får nog bli nummer 1.

Såg i rymden finns inga känslor igår, så himla fin film. Och min favoritscen kommer alltid att vara när hon säger det där med cirkeln. Att man är allra allra ledsnast längst upp,  och sen, lite mindre ledsen, nästan helt okej, mår bra, glad, peppad, lycklig, nästan helt euforisk och sen helt jävla cepelycklig. Och att det är så lätt att trilla över. Ord på känslan precis liksom. Fint

Finns inga vinnare i lekar för två, inga vinnare det är bara så.



Letade precis upp en gammal favvolåt från a few years back, ni vet med han vincent. Miss blue tralala, ascatchy. Kan indeed förstå varför jag spelade sönder den på min MP3. Haha när man då hade sånna.. Hur som haver, två veckor i skolan har hänt, inte mycket hisnande där va. Såg min lille man på grönan också, oskar linnros (som ska lägga av med soulpopen. fan ta dig). Stod ganska nära men ibland så har (fulla) människor i stora grupper en tendens att bli odrägliga, tyvärr. Så när det inte fanns någon riktig plats för mina fötter och mina människor inte syntes till så vart livet lite jobbigt. Fattar inte varför man blir så skrajj, har fel på mina nerver. Man skulle låta bli och duscha på några dagar eller något så ska vi se vilka som vill komma för nära då va. vaava. errr. Meeen livet var rätt okej ändå igen när allt stod rätt till och oskar sjöng annie hall. Åhåå.

Sitter och funderar på om jag skulle göra något åt mig själv, eller fortsätta i all min ofräschet-anda. Ni vet det vanliga, håret står åt alla håll, har plain-off asfula kläder (men dom är sköna okej?) och inte borstat tänderna. Men det verkar luta åt det förstnämnda, kollektivet ska förbi en sväng. Himla trevligt. Pöss

Lite uppdatering barn










Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0