Hon var den som alltid sprang fram och tillbaka, tycktes aldrig kunna finna någon ro. Han var den som lätt blev deppig men var tyst om saken stängde in sig i sitt lilla hörn.
Funderar på vad jag ska göra av den här natten. Klockan är ett och det lutar åt att dricka lite mer kaffe och fortsätta kolla skitprogram på tv (det ligger någon charm över det, ännu mer när man är hemma själv) eller packa ihop och krypa ner. Tycker det är så trist att sova när man inte är trött, eller inte trist kanske men svårt. Ligger där och rullar runt sjuhundra varv och tänker tänker tänker. Himla filosofiskt må jag säga. Fast egentligen så tänker jag mest på en massa skit. Så som sagt, får nog bli nummer 1.
Såg i rymden finns inga känslor igår, så himla fin film. Och min favoritscen kommer alltid att vara när hon säger det där med cirkeln. Att man är allra allra ledsnast längst upp, och sen, lite mindre ledsen, nästan helt okej, mår bra, glad, peppad, lycklig, nästan helt euforisk och sen helt jävla cepelycklig. Och att det är så lätt att trilla över. Ord på känslan precis liksom. Fint
Kommentarer
Trackback