Tjolahopp! 

Idag är det måndag och jag har precis med nöp och näppe överlevt helgen. Det är konstigt hur det fungerar med ångest och framförallt med sorg, vissa dagar känns det inte så farligt alls och andra dagar känns det ungefär som att konstant bli kvävd med en kudde av satan i egen hög person. Inte så trevligt med andra ord. Jag hade dock en jättefin helg! Vi var ett gäng från skolan som åkte till Åre och gick på marknad, glodde på fjällen och käkade chark. Väldigt mysigt. Tills det blev lördag klockan 02.45 och jag genomled en mindre angenäm fas när jag behövde ringde alla i min kontaktlista på telefonen eftersom att jag plötsligt och hastigt blev väldigt orolig över huruvida jag skulle överleva natten, eller ja, hela livet. Panikångest är så himla otrevligt på det sättet, är så jävla rädd att jag ska dö varje gång. Kan räkna på två händer hur många gånger jag stått med numret till akutpsyk inslaget på telefonen och vrålat rakt ut att jag går under nu om ni inte gör något. Men så gör man ju inte det. Och tur är väl det för alla inblandade, inklusive mig. :-)

Nåväl, jag har börjat träna igen och det är kul. Jag har sovit hemma i min lägenhet igen och det känns också kul. Nästa vecka ska jag åka hem till stockholm och andas luft som inte känns tung som bly att dra ner i lungorna och det känns också, givetvis, kul. Folk säger till mig hela tiden att tiden läker alla sår och jag förstår att det är sant, rimligt och troligt. Men, eftersom att jag är en person med noll tålamod både vad gäller saker som är tråkigt och saker som tar tid så önskar jag givetvis att det gick att SNABBSPOLA denna överjävliga period i livet jag tydligen "måste" ta mig igenom. ÄR det så mycket begärt??? Jag tycker inte det.

Hejdå

Hej bloggis! Idag tänkte jag att jag skulle knappra ihop lite text till er om saker jag tagit till mig nu när jag under en tid varit ett dumpat, ledset litet lamm :-) 

Därför kommer här mina bästa tips jag samlat på mig än så länge för att man så fort som möjligt ska komma över den där otrevliga pricken som bröt ens hjärta itu. Viktiga tips ahead!!!!!!!!!!

- Man får INTE värdesätta sig själv och sitt egenvärde enbart utifrån den personen som gjorde slut med en. Det är så lätt att gräva ner sig i att man är ful, dålig, sämst och helt enkelt den enda oälskbara personen i hela världen 2019. Men gör inte det. Alla dina vänner vill ju att du ska må bra. Och din familj. Har du en hund så vill den säkert heller inget hellre att än du ska må lite bättre. Lyssna på dina nära när dom säger att det du intalar dig själv inte är sant. För lets face it, om man var så dålig som man beskriver sig själv så hade ju inte ens dem gillat en. Ändå står dom där redo att klappa en på huvudet när man är ledsen, laga mat åt en när man inte äter och alltid beredda med en rimlig insikt i att det där puckot kanske ändå inte var bra nog för en. Man ska värdesätta sig själv utifrån det. 

 
- Man måste ge sig själv en klapp på axeln för att man faktiskt vågade. För tänk vad det är fint att man gör det, att man satsar och kastar sig ut för kärlek. Och vad konstigt det hade varit om man inte blev ledsen när det sen inte funkar. Man har ju varit så modig!!!! Man gav allt. Och för det får man faktiskt vara stolt, ge hjärtat lite andrum här.

- Det är inte orimligt att vara livrädd för allting. Vilket är något som jag då tagit till nya höjder eftersom att jag känner ren terror inombords inför att ens göra vanliga vardagssysslor. Jag har varit livrädd för att bo i Östersund, livrädd för att vara i min lägenhet där vi bodde tillsammans, livrädd för att ens gå på stan här eftersom att jag kanske kan råka springa på honom där. Livrädd livrädd livrädd. Men det är helt ok för VEM hade tyckt att det var lätt? Självklart kommer det att kännas helt fruktansvärt hemskt att göra saker som kan påminna om er eller att vistas på platser där ni kan springa på varandra. Det tog mig en månad att klara av att gå in i lägenheten själv eftersom att jag var så säker på att jag skulle få panikångest och dö där inne. Men det gjorde jag icke. Det är helt lugnt att känna ångest inför löjliga smågrejer, så länge man ändå utsätter sig för dem. Dessutom blir man ju glad när man gör något man är rädd för och som visar sig inte vara så farligt. Jag blev till exempel glad över att jag vågade gå in på ICA Maxi igår. Och saker som gör en glad får man ju hålla i hårt i sånna här mörka tider...... :-)

- Det är faktiskt helt OK att leva lite destruktivt direkt efteråt. Herregud jag åkte hem till stockholm och grät i tre veckor, var full varje dag i lika många och la säkert 9000 kr på kläder jag absolut inte behövde. Den enda anledningen till att jag börjat snusa är för att nikotin-kicken jag fick av det var det som tog mig upp ur sängen på mornarna. Men å andra sidan var jag så innerligt och bottenlöst ledsen, att jag inte hade orkat hantera det på något annat sätt. Man kan inte må som en påse skräp på insidan och förvänta sig att resten av livet ska flyta på smärtfritt. Gör det du måste för att må lite bättre, det andra kommer lösa sig med tiden.

- Ja och så mitt sista och egentligen enda regelrätta tips eftersom att jag inte är något annat än en självutnämnd expert på hjärtesorg vilket inte betyder att mina kunskaper har någon som helst verklighetsförankning - ring läkaren om det går åt helvete.

PUSS OCH HEJ

Hejhej bloggis!  Nu ska ni få höra allt om mitt shhhhpännande liv!

Det dåliga: 

Jag har inte pluggat en enda sekund sen i torsdags. Istället har jag sett alla säsonger av Gåsmamman. Varenda avsnitt. I torsdags satt jag i soffan från klockan 13.00 till 23.00 och eftersom att Cornelia har TV i sovrummet förflyttade jag mig då endast fyra meter till hennes säng och fortsatte se där. Vilken människa man är va.

Jag har en kollega som jag inte fungerar asbra ihop med som jag stötte på ute förra veckan. En rimlig person med ordentlig moral och omdöme hade kanske bara skämtat bort den dåliga stämningen som existerar mellan oss, men inte jag. Istället gick jag rakt fram och frågade henom om det inte var Svea Rikes drygaste person i egen hög person ute på stan? Självklart blev det skitdålig stämning. Och så gick jag därifrån. Vad kul det ska bli att se den personen på jobbet.

En dålig vana jag börjat med är att snusa Lyft. Det finns i olika starka eller svaga varianter, och jag snusar dom svaga. MEN, igår hade jag bara starka och eftersom att man bara är människa tager ju man vad man haver. Jag stoppar snusen i munnen och vet att jag har ca 58 sekunder på mig innan jag kommer att bli yr i huvudet. Sååååå, jag tar en lyft. Två sekunder går, det kommer fram en kille som vill prata. 15 sekunder går, jag får reda på att killen i fråga är 20 år gammal. 30 sekunder går, jag berättar att jag är fem år äldre än honom. 45 sekunder går, han säger att han trodde jag var max 22 vilket jag givetvis tar som en kränkning och häver ur mig att jag minsann är gammal, vuxen och KLOK. Och så kommer sekund 58 och jag blir inte bara yr i huvudet utan jag måste akut ut eftersom att jag tror att jag ska spy. Så den lilla 20-åringen får gå ut med mig utanför nattklubben och stå med mig när jag hulkar. :)))))))))))

 

Mörda mig. 

Det bra:

Minna är i Barcelona och gör praktik och igår bokade jag flygbiljetter dit. Finns faktiskt inget trevligare jag kan tänka mig att göra än att fly Östersund för Spanien. Längtarrrrrr tills jag får dricka vin i ett annat land. Ja och hänga med Minna då såklart, min favoritperson i världen. 

Nu när livet bestämt sig för att vara håll-käften-jobbigt ett tag har jag oroat mig för att allt annat också bara ska rasera och kännas skit. Jag menar det hade ju varit typiskt om jag förutom att bli dumpad också plötsligt förlorade alla mina vänner, lägenheten brann ner och någon snodde bilen. Men, jag har lärt känna så många nya människor här uppe och det är ständigt folk som hör av sig och säger att dom finns här och vill hitta på saker och som berättar att jag faktiskt är en trevlig person som dom tycker om. Det värmer. Det är så lätt att hamna i det där mörkret när man antar att bara för att en person slutat tycka om en så gör alla andra också det, men så får jag det bekräftat varje dag att så inte är fallet. Det gör mig glad. 

Nästa vecka har Cornelia sagt att hon med fysisk kraft ska släpa med mig till boxen och träna, något jag undvikit med största möjliga kraft den senaste månaden fast att jag veeeheeet att träning ska va så bra och la-di-da. Men jag tror att det kan bli bra. Tränar man måste man äta, och äta måste man ju för att överleva. Hoppas att träningen får allt det jobbiga med maten att vända, nudlar kan inte smaka gott så länge till och om jag inte slutar ägna hela mitt liv åt att titta på serier kommer jag få liggsår. Det ska bli kul att börja träna igen.  

Saker som gör mig glad: Gud att denna skulle va svårast?? Mina vänner gör mig glad. Jag är glad att jag kunde sova bra i natt. Är glad att jag solade solarium förra veckan så att jag inte ser ut som ett lik varje morgon när jag kliver upp. 

Saker som gör mig arg: Människor på instagram som skriver saker i stil med "man mår inte piss just nu" eller "det här var inte piss". SJÄLVKLART var det inte det herregud lägg av med det där genast.  

Saker som jag funderar på: Om jag kommer att dö ensam. Inte hinna få några barn. Aldrig träffa någon ny pga kliniskt deprimerad efter detta break. Hur det ska kännas att fylla 26 och fortfarande inte kunna bete sig som en vuxen person som kan storhandla, tvätta i tid, inte va livrädd för mörker, inte bli full varje dag. Om det kanske inte är mer värt att sälja bilen ändå eftersom att bara tanken på att den ska gå sönder och att JAG ska behöva hantera det själv skrämmer mig. Har aldrig ens kört den till en besiktning, huuuuh hjälp. 

Saker som jag helst inte funderar på: Vad han gör nu. Varför det blev såhär. Om det berodde på att jag helt enkelt är en oälskbar person i Svea rike 2019 och allt var mitt fel. 

Saker som jag gjort idag: Inte legat kvar i sängen till 14.30. Ätit en fullständig måltid till frukost. Gått till skolan. 

Saker som jag borde gjort idag: Tränat på att vara hemma själv i min lägenhet. Klarade inte det så Cornelia kom och kollade på tv med mig. 

Saker som jag inte borde gjort idag: Köpt vin till middagen ikväll. Snusat. Struntat i att äta lunch. Betalat en förmögenhet på en ny jacka jag inte behöver. Meeheeen man är väl bara människa. 

Hade og farvel. 

Hejsan hoppsan. Nu har två veckor gått av mitt andra år på universitetet, nu är insparken slut och nu ska väl det här ni andra vanliga dödliga kallar rutin så småninom få infinna sig i min vardag. Men det är knepigt med tanke på att vi just denna termin har som mest två föreläsningar varannan vecka och endast skriver hemtentor, med andra ord: vi har inga tentaperioder eller veckor när vi måste läsa begrepp tills det att det känns som att hjärnan är i upplösningstillstånd av alla studier. Och det är spännande hur det känns i kroppen att skriva det här, eftersom att jag aldrig någonsin annars skulle be om mer plugg, men, jag hade verkligen hoppats att vi hade haft det lite mer på det sättet i år. Det hade behövts. För nu när skolan inte tar all min energi måste jag ägna dagarna åt att fundera på saker jag inte vill tänka på. Som typ hur man fördriver en hel dag när man inte har något planerat alls? Väntar man bara på att den ska ta slut så att man får gå och lägga sig igen? Och vad händer om jag inte är trött när jag ska gå och lägga mig, måste jag vara vaken hela natten och fortsätta fundera då? Nej det blir inte kul. Jag funderar också på när min aptit ska komma tillbaks, när mat ska sluta smaka papper och framförallt vad som kommer hända när jag ska sluta äta ångestmedicin. Kommer jag att dö då? Det vill jag inte veta.

Nej hörni det är tur att det finns hjärndöda saker att ägna tiden åt, nya säsongen av Paradise Hotel, att baka kanelbullar och youtubeklipp med videos av små gulliga hundar. Ja det och sen alla mina vänner som klappar mig på huvudet när jag är ledsen och Cornelia som låter mig bo hos henne. Helt överjävligt är det inte, trots allt.