Hej bloggis! Idag tänkte jag att jag skulle knappra ihop lite text till er om saker jag tagit till mig nu när jag under en tid varit ett dumpat, ledset litet lamm :-) 

Därför kommer här mina bästa tips jag samlat på mig än så länge för att man så fort som möjligt ska komma över den där otrevliga pricken som bröt ens hjärta itu. Viktiga tips ahead!!!!!!!!!!

- Man får INTE värdesätta sig själv och sitt egenvärde enbart utifrån den personen som gjorde slut med en. Det är så lätt att gräva ner sig i att man är ful, dålig, sämst och helt enkelt den enda oälskbara personen i hela världen 2019. Men gör inte det. Alla dina vänner vill ju att du ska må bra. Och din familj. Har du en hund så vill den säkert heller inget hellre att än du ska må lite bättre. Lyssna på dina nära när dom säger att det du intalar dig själv inte är sant. För lets face it, om man var så dålig som man beskriver sig själv så hade ju inte ens dem gillat en. Ändå står dom där redo att klappa en på huvudet när man är ledsen, laga mat åt en när man inte äter och alltid beredda med en rimlig insikt i att det där puckot kanske ändå inte var bra nog för en. Man ska värdesätta sig själv utifrån det. 

 
- Man måste ge sig själv en klapp på axeln för att man faktiskt vågade. För tänk vad det är fint att man gör det, att man satsar och kastar sig ut för kärlek. Och vad konstigt det hade varit om man inte blev ledsen när det sen inte funkar. Man har ju varit så modig!!!! Man gav allt. Och för det får man faktiskt vara stolt, ge hjärtat lite andrum här.

- Det är inte orimligt att vara livrädd för allting. Vilket är något som jag då tagit till nya höjder eftersom att jag känner ren terror inombords inför att ens göra vanliga vardagssysslor. Jag har varit livrädd för att bo i Östersund, livrädd för att vara i min lägenhet där vi bodde tillsammans, livrädd för att ens gå på stan här eftersom att jag kanske kan råka springa på honom där. Livrädd livrädd livrädd. Men det är helt ok för VEM hade tyckt att det var lätt? Självklart kommer det att kännas helt fruktansvärt hemskt att göra saker som kan påminna om er eller att vistas på platser där ni kan springa på varandra. Det tog mig en månad att klara av att gå in i lägenheten själv eftersom att jag var så säker på att jag skulle få panikångest och dö där inne. Men det gjorde jag icke. Det är helt lugnt att känna ångest inför löjliga smågrejer, så länge man ändå utsätter sig för dem. Dessutom blir man ju glad när man gör något man är rädd för och som visar sig inte vara så farligt. Jag blev till exempel glad över att jag vågade gå in på ICA Maxi igår. Och saker som gör en glad får man ju hålla i hårt i sånna här mörka tider...... :-)

- Det är faktiskt helt OK att leva lite destruktivt direkt efteråt. Herregud jag åkte hem till stockholm och grät i tre veckor, var full varje dag i lika många och la säkert 9000 kr på kläder jag absolut inte behövde. Den enda anledningen till att jag börjat snusa är för att nikotin-kicken jag fick av det var det som tog mig upp ur sängen på mornarna. Men å andra sidan var jag så innerligt och bottenlöst ledsen, att jag inte hade orkat hantera det på något annat sätt. Man kan inte må som en påse skräp på insidan och förvänta sig att resten av livet ska flyta på smärtfritt. Gör det du måste för att må lite bättre, det andra kommer lösa sig med tiden.

- Ja och så mitt sista och egentligen enda regelrätta tips eftersom att jag inte är något annat än en självutnämnd expert på hjärtesorg vilket inte betyder att mina kunskaper har någon som helst verklighetsförankning - ring läkaren om det går åt helvete.

PUSS OCH HEJ