Jaha hej på er. Jag och hjärtesorgen lever och frodas, som ett ogräs. Livet i Östersund har jag självfallet hanterat på det mest ultimata av sätt, att bli våldsamt berusad varje dag sen jag kom hit. Kan också meddela att när man bara äter två nudlar om dagen tar det knappt 0.045 sekunder innan man når stadiet ond bråd fylla. Så det är ju trevligt för alla iblandade, utom mig. Är det rimligt att bli alkoholist i sviterna av sin hjärtesorg? Nej Amanda, det är det inte. 

Tycker det är så jävla jobbigt att vara själv hemma. Alltså orimligt. Men det är inte för att jag går runt alla vakna timmar om dagen och känner mig ensam, utan mer för att jag är rädd att om jag är där själv så kanske jag råkar bestämma mig för att aldrig gå upp ur sängen igen. Om sanningen ska fram är livet mest taskigt på morgonen när man vaknar och det är väldigt effektivt att ha någon annan som med fysisk kraft släpar upp en ur sängen då. Utan det kanske jag fastnar där. Jag och sängen blir sammansvetsade för gott och eftersom att jag inte kan äta något these days utan att må illa så kommer jag att förtvina där. Och alla kommer veta att det var det som hade ihjäl mig, min egen säng och en föda på tre okokta makaroner om dagen. Det är ju inget coolt sätt att dö på.

Jaja det var alla soliga och varma nyheter om mitt liv för tillfället. Nu ska jag gå ut och låta livet tygla mig, Sofia har gjort kaffe till mig och för en jävla gångs skull regnar det inte i Östersund. Det måste ju firas. Med vin. 

Hejdåååååååååååå 

Lägg till amban på snapchat, kom igen det blir kul.