Igår var jag högst upp, i morgon är jag nedanför. Jag ser inga gnistor slå ifrån min egen glöd.

Jag har gått för långt, kan inte sluta gå.
Hjärtat sitter utanpå, slår inte som det brukar slå.
I ett ensamt rum, en sekund blir tusen år.
För ljus att nå, så djupa sår.
Sjunker lite lägre för varenda gång jag vänder om.
Men jag vänder om, än en gång.
Orden fastnar halvägs jag vet inte hur jag bär mig åt.
Samma gamla visa med vet inte vad det är för låt

Allting börjar om.
Jag kan börja om.
Jag behöver hela mig,
så jag kan ge dig hela mig,
när allting börjar om.

Jag har gått så långt, nästan blivit van.
Historien upprepar sig och slutar alltid likadant.
Sidan som går vidare har någon redan rivit av.
Så jag griper tag, i vita blad.
Om inte jag var feg, om inte du var den som hade rätt,
hade du väl aldrig kunna genomskåda allt som skett.
Samma gamla visa med vet inte vad det är för låt.
Förlåt att jag aldrig någonsin sagt förlåt.

Vet du vad du borde be om ursäkt för egentligen? Att du är så jävla snygg! <3 Så: Be. Om. Ursäkt!

vilken härlig bild på dig :)