It's not the fall that hurts
Hello vänner. Alldeles strax ska jag dra mig till tåget mot göteborg! Blir borta tills fredag men jag kan uppdatera min bloggisch ändå. Inte lika ofta bara, just saying. Har precis packat väskan klart, spotify är tankat och kameran laddad, nu koer vi hoho! Kram på er, världens bästa läsare!
Som musik man bara hör när man kan tala samma språk
Som en bok man bara skriver,
när man har slösat varje ord.
För sista gången på nära håll
Hello. Det är sommarlov! Om ni missat alltså. Och jag tycker att det är ganska sådär överdrivet himla superawesome. Gymnasievalen redovisades idag och jepp jepp jepp, jag kom in på NTI. Lalala! Dessutom har jag hört att någon ska få hålla i en dansgrupp för små till hösten.. Åhjo juste det var ju jag! Hoho fintfintfint. Har en dunderhöst att se fram emot, och en dundersommar utanför fönstret! Jag är gladgladglad, puss på er
People are lonely because they build up walls and not bridges
Har ni tänkt på att från början kanske våra hjärtan inte är hela? Utan de kanske bara är en pytteliten bit som egentligen bara utgör en millimeters del av vad som kommer att bli vårt hjärta. Och allt eftersom vi träffar människor, lär känna människor, tycker om människor och låter människor bli en del av oss så byggs våra hjärtan upp. Alla vi bryr oss om och alla vi låter oss älska blir till en liten bit av oss, så med tiden så blir den där lilla millimetersdelen lite större och våra hjärtan växer.
Och har ni tänkt på att det kanske är det som kärlek handlar om? Att hitta personen som inte bara utgör en del av ditt hjärta, utan som också utgör just den delen som får ditt hjärta att fortsätta slå. Det kanske inte handlar om att ge hela hjärtat för kärlek, utan att faktiskt få ett helt hjärta av kärlek.
Love is such a lousy game
Hoho. The beat goes on och the jag goes out. Mitt nya nagellack med. Tjingtjong
Alors on dance
Hello. Idag är det midsommar och jag är glad_chey_94 för att jag har en självlysande midsommarkrans AKA lampa. Visserligen krävs det ström för att den ska lysa men vadfasen, tror det är värt nästan. Hoho glad midsommar på er läsare!
I could be chasing but my time would be wasted, they got nothin' on you baby
Tjoho! Jag är tillbaka. Men kanske bara för ikväll. Just nu mår jag som alibabas fyrtio rövar. Ehe. Antagligen för att jag krigade mig hem från la work för typ en nanosekund sedan och ja, det är midsommar om två dagar.. Alla vill ha potatis, jordgubbar, sill, och yada yada.. Ni fattar. Men jag är här, hemma, nu och inte död. Det är grymt. Förutom det slitet så har jag hunnit med att skaffa mig tränigsvärk a la big time. Eller trenings verk som jag skrev på facebook, den kändes ungefär lika förfärlig som jag stavade den.. Jag har också hängt stranden nu när regnet valt att inte bo här. Och efter det så dog jag av brännskador. Sedan återupplivades jag för att hänga lite med två koola människor sådär och sno en cykel.. Eller ja, sno tillbaka en redan snodd cykel. Haha lång story. Sedan blev klockan för mycket och turken blev grek. Internskämt hohohoho. Nu ska jag stupa i säng och jobba lite till om några timmar. Jag ska återuppta mitt vanliga bloggande soon soon soon jag lovar! Ni vet att ni är bäst va? Kramkramkram
Play some kind of new sound
Hej ni. Jag pausar ett litet tag. Vi hörs när livet snurrar åt rätt håll igen.
och separationsångest som håller oss kvar
Jag kommer inte sakna någonting. Inte de gula väggarna. Inte de omatchande skåpen som någon som definitivt måste varit djurgårdare ställt dit. Jag kommer inte sakna skolmaten. Jag kommer inte sakna klassrummen som aldrig hade fungerande ventilationer. Jag kommer inte sakna böckerna från före stenåldern som generation efter generation använt före oss. Inte klottret på toaletterna. Jag kommer inte sakna hur de plockade in vikarier utan omdömme. Och inte heller hur vi fick lära oss om det mest ovärda sakerna. Jag kommer inte sakna någonting.
Men, jag kommer att sakna någon. Jag kommer att sakna några. Jag kommer att sakna människor. Vi stod för tre år sen alla där, rädda och nervösa. Nittio personer som alla skulle hamna i någon klass. Tjugonio personer som hamnade just i min klass. Och det är dem jag kommer sakna. Min tid i kvarnbergsskolan hade aldrig varit densamma om det inte vore för alla människor som gick där samtidigt som mig. Och det är därför jag inte kommer att sakna kvarnbergsskolan. Men jag kommer att sakna vad vi gjorde kvarnbergsskolan till. Hur vi trots allt hade kul när vi stod i korridorerna med de fula väggarna och skåpen. Hur vi åt skolmaten från helvetet varenda lunch men samtidigt hade så förbannat roligt tillsammans just då. Och alla gånger vi suttit i de där klassrummen utan luft och inte ens kunnat ha någon lektion på grund av just den anledningen. Alla gånger vi gått till just dessa lektioner, med de förstörda böckerna med de utrivna sidorna och tillsammans klagat över det. Hur vi försvarat oss mot skiten som folk skrev på toaletterna. Hur vi tillsammans skrämt iväg varenda nittonårig så kallad vikarie som någonsin försökt sig på våran klass. Och hur vi suttit där och lyssnat på alla lärare som pratat om saker vi inte ens kunde minnas en vecka efteråt, och hur vi alla frågat oss hur det kunde vara relevant. Det är allting vi gjort tillsammans. Det är varenda människa där som på något sätt varit en del av min vardag, och som faktiskt utgjort den i tre år. Det är vad alla vi nittio elever mer eller mindre faktiskt kunde få skolan att bli till. Det är dem jag kommer sakna. Det är människorna jag kommer sakna.
Vi andas luft som är lika tom som oss
Idag handlade jag en massa finissaker på weekday. Fast mitt kontokort har slutat tycka om mig nu. Igår åkte jag till elinpelin, tror det behövdes. Vi hade det överbra. Nu är jag hemma igen. Och det känns som att jag har trillat ner från ett höghus och typ gått sönder. Men så är det ju ibland. Och för att kunna resa sig måste man ju falla först. Eller?
e to the nd
Tjingeling! Idag hade jag skolavslutning, kändes förjävligt. Helst hade jag krypit in under en sten, eller typ i alla fall allt jag kände. Känslorna, de kunde fått krypa in under en sten. Jag har inte känt någonting alls tills nu, tills idag då jag stod där en sista gång men världens bästa människor och insåg att det här är slutet på 9am. Min klass som jag gått med i tre år, en del utav the peoples i till och med sex år. Helt insane. Solen sken, fåglarna kvittrade, lalala osv, och jag grinade. Jag har fått lära känna så många fantastiskt bra människor och nu ska jag säga hejdå. Det. Känns. Fel. Blä.
Hörni, för en gångs skull har jag ett minneskort smockat med bilder.. Men ingen tid såklart för omväxlingens skull. Jag lovar att visa bilder från balen och avslutningen så fort jag kan! Kram, ni vet inte hur bra ni är!
I keep dancing on my own
Tjaba! Today var min sista skoldag, igår var balen och imorgon väntar avslutningen. Idag har jag känt mig ungefär som jag har haft hubbabubba i hela huvudet, men man mår ju som man förtjänar. På the bild ser ni min franska bok. Ända sedan jag fick den för fyra jäkla år sedan har jag hatat den, det är som helvetet sparat på 300 sidor. Nu knatar jag ju ut grundskolan och vi fick de där dumma böckerna. Som om att jag ens skulle vilja ha den liksom.. Anyways, den fick följa med hem ändå. Men bara av den anledningen som ni ser på bilden. Haha payback jefla bok, hur känns det nu då vavavava? I hate you. Au revoir bitch du hamnar i majbrasan nästa år
Hold your own, know your name and go your own way
Det sägs att man ska ta vara på det man har, men du och jag har ingenting att ta vara på. Jag är trött på att hoppas och att vänta, det har gått sexton år och inget har förändrats. Jag har inget mer att hoppas eller vänta på. Jag går nu. Jag går nu.
Gravity is not responsible for people falling in love
Vad tror ni är kärlek? Den där spralliga fjärilskittlande känslan i magen? Det där leendet på två personers läppar? Ögonblicken ett par delar?
Är det där lyckliga, glada och fulländade som känns ända in i själen? För jag vet inte om jag tror inte det.
Kärlek är att älska någon, men samtidigt att riskera allt man har för att få tycka om. Det är att få dela lyckan med en annan person, men också att få hantera sorgen när du inte längre kan dela lyckan med samma person. Det är att våga lite till därför att allting kan bli så otroligt rätt, men samtidigt ha vågat för mycket därför att allt kunde gått så otroligt fel. Det är att ensam ta första steget på vägen och möta någon annan på steg två, men samtidigt riskera att ta sista steget lika ensam som du började. Kärlek är att hitta orken som krävs för att springa och aldrig någonsin stanna, men det är också att tappa orken så pass mycket att du inte har energi nog att stå upp. Det är att känna hjärtat slå för någon annan än bara dig själv, men samtidigt känna som om att hjärtat aldrig vill slå lika hårt igen när den där annan inte längre finns kvar. Kärlek är att hålla taget och i slutändan att släppa taget. Att våga vinna men samtidigt att våga ge upp. Kärlek är att känna först och för en gångs skull tänka efteråt. Det är allting och ingenting, och kärlek är både och. Det är sin egen motsats. Därför att kärlek, kärlek är lycka och det är sorg, det är att fyllas med känslor som inte ens går att beskriva och det är att känna dig så tom att du undrar om det ens finns något kvar av dig. Det är att hoppas, att ångra, att glömma, att få, att ta. Kärlek är allting du gör. Så länge du gör det med kärlek. Och kärlek är vad du gör det till.
Away says hate, closer says love
I sommar ska jag spela gitarr, grilla, få fjärilar i magen, umgås, läsa Harry Potter igen, måla naglarna i fina färger, köpa blommiga kläder, flytta in i min nya kjol, bo en del på stranden, bada, dansa tills det värker i fötterna, bli brun, äta glass, spendera mysiga kvällar med mysiga vänner, vara ledig, jobba också, inte ha några läxor, hitta någon med fina ögon och lockigt hår, ha tid, göra för lite för mycket, sjunga, ligga i gräset, skratta, vara ute när det regnar, titta på film ibland när det regnar också, skapa nya minnen, titta tillbaka på gamla minnen, ta vara på tiden, fotografera, hitta energi, vara färgglad, tycka om någon mer jättejättemycket, plocka blommor, äta jordgubbar, sova länge, vara nervös för gymnasiestarten, gå barfota fast att det gör ont att kliva på småsten, skriva något fint, träffa människor jag tycker om och tusen andra saker.
Would you like you, if I met you?
Haha. I'm back!
Från och med då från och med du
Kollaps vänner. Torsdagkvälllar är aldrig bra kvällar. Min dator är hos min padre, men jag bor hos mammi för tillfället. Minneskortet med mina bilder verkar vara väck (!!) och jag bokar som vanligt upp varenda ledig stund jag har. Två veckor kvar. Två veckor kvar.
Helgen ska bli grym, jag ska bara tagga till först. Hösten verkar också bli grym, håller ena tummen för NTI och andra för att jag får en dansgrupp. Ska på utbildning i tre dagar och sedan vore det otroligt kul att få börja till hösten. Håller tårna också för säkerhets skull. Nu ska jag hitta till sängen, sov gott!
PS. Ingen dator + bokat upp all ledig tid = Jag bloggar på söndag. Kaaanske innan. Kram DS.
It's time to let this go
Det är inte lätt när det är svårt
Hello igen. Idag har jag varit på upptäcksfärd. Eller nästan i alla fall. Jag skulle hela vägen till solna och där har jag inte varit så många gånger så allt såg nytt ut. På vägen dit hittade jag till exempel ett ställe som hette ballongberget, och hur fint låter inte det då? ballongberget lalala. Sen såg jag en kille som var så inne i musiken han lyssnade på i sina hörlurar att han dansade hela gatan fram. Jag hittade också en affär som hette cyklig. Hihihi. Som lycklig fast med cykel, nästa gång jag ska köpa en cykel ska jag köpa en därifrån! Nanana nu ska jag käka glass. Hejhopp
The only chance is now
Hello. Kolla vad jag alldeles nyss klickade hem. Ganska smexig faktiskt. Orange av alla färger visstvisst, men med lite solbränna, happy nagellack och ett fett jäkla smile till så blir det nog bra. Hope so!
