Love is such a lousy game
Hoho. The beat goes on och the jag goes out. Mitt nya nagellack med. Tjingtjong
Just don’t fall recklessly headlessly in love with me.
Cause it’s gonna be all heart break. Blissfully painful in insanity.
iI we agree you can hang with me.
Robyn.
None of these beats ever break the law
Skisser för sommaren
Cause your eyes they tell me more then your words.
I'm feelin like a star you can't stop my shine
Coming back to you
Love will tear us apart
Hoho midsommar. Det blev roadtrip med familjen. Lite glass i solen. Och partparty på natten. Värt!
Alors on dance
Hello. Idag är det midsommar och jag är glad_chey_94 för att jag har en självlysande midsommarkrans AKA lampa. Visserligen krävs det ström för att den ska lysa men vadfasen, tror det är värt nästan. Hoho glad midsommar på er läsare!
I could be chasing but my time would be wasted, they got nothin' on you baby
Tjoho! Jag är tillbaka. Men kanske bara för ikväll. Just nu mår jag som alibabas fyrtio rövar. Ehe. Antagligen för att jag krigade mig hem från la work för typ en nanosekund sedan och ja, det är midsommar om två dagar.. Alla vill ha potatis, jordgubbar, sill, och yada yada.. Ni fattar. Men jag är här, hemma, nu och inte död. Det är grymt. Förutom det slitet så har jag hunnit med att skaffa mig tränigsvärk a la big time. Eller trenings verk som jag skrev på facebook, den kändes ungefär lika förfärlig som jag stavade den.. Jag har också hängt stranden nu när regnet valt att inte bo här. Och efter det så dog jag av brännskador. Sedan återupplivades jag för att hänga lite med två koola människor sådär och sno en cykel.. Eller ja, sno tillbaka en redan snodd cykel. Haha lång story. Sedan blev klockan för mycket och turken blev grek. Internskämt hohohoho. Nu ska jag stupa i säng och jobba lite till om några timmar. Jag ska återuppta mitt vanliga bloggande soon soon soon jag lovar! Ni vet att ni är bäst va? Kramkramkram
Play some kind of new sound
Hej ni. Jag pausar ett litet tag. Vi hörs när livet snurrar åt rätt håll igen.
Playing with hearts
I have read and agree the terms of you
Sånt där som borde lämnats åt historien men som oturligt nog fångades på kort. Känsliga läsare varnas.
Talk with a melody and walk with a beat
Snart lättar molnen som du målat på himmelen
The lights goes on, the music dies
och separationsångest som håller oss kvar
Jag kommer inte sakna någonting. Inte de gula väggarna. Inte de omatchande skåpen som någon som definitivt måste varit djurgårdare ställt dit. Jag kommer inte sakna skolmaten. Jag kommer inte sakna klassrummen som aldrig hade fungerande ventilationer. Jag kommer inte sakna böckerna från före stenåldern som generation efter generation använt före oss. Inte klottret på toaletterna. Jag kommer inte sakna hur de plockade in vikarier utan omdömme. Och inte heller hur vi fick lära oss om det mest ovärda sakerna. Jag kommer inte sakna någonting.
Men, jag kommer att sakna någon. Jag kommer att sakna några. Jag kommer att sakna människor. Vi stod för tre år sen alla där, rädda och nervösa. Nittio personer som alla skulle hamna i någon klass. Tjugonio personer som hamnade just i min klass. Och det är dem jag kommer sakna. Min tid i kvarnbergsskolan hade aldrig varit densamma om det inte vore för alla människor som gick där samtidigt som mig. Och det är därför jag inte kommer att sakna kvarnbergsskolan. Men jag kommer att sakna vad vi gjorde kvarnbergsskolan till. Hur vi trots allt hade kul när vi stod i korridorerna med de fula väggarna och skåpen. Hur vi åt skolmaten från helvetet varenda lunch men samtidigt hade så förbannat roligt tillsammans just då. Och alla gånger vi suttit i de där klassrummen utan luft och inte ens kunnat ha någon lektion på grund av just den anledningen. Alla gånger vi gått till just dessa lektioner, med de förstörda böckerna med de utrivna sidorna och tillsammans klagat över det. Hur vi försvarat oss mot skiten som folk skrev på toaletterna. Hur vi tillsammans skrämt iväg varenda nittonårig så kallad vikarie som någonsin försökt sig på våran klass. Och hur vi suttit där och lyssnat på alla lärare som pratat om saker vi inte ens kunde minnas en vecka efteråt, och hur vi alla frågat oss hur det kunde vara relevant. Det är allting vi gjort tillsammans. Det är varenda människa där som på något sätt varit en del av min vardag, och som faktiskt utgjort den i tre år. Det är vad alla vi nittio elever mer eller mindre faktiskt kunde få skolan att bli till. Det är dem jag kommer sakna. Det är människorna jag kommer sakna.
Vi andas luft som är lika tom som oss
Idag handlade jag en massa finissaker på weekday. Fast mitt kontokort har slutat tycka om mig nu. Igår åkte jag till elinpelin, tror det behövdes. Vi hade det överbra. Nu är jag hemma igen. Och det känns som att jag har trillat ner från ett höghus och typ gått sönder. Men så är det ju ibland. Och för att kunna resa sig måste man ju falla först. Eller?
först skratten sen dom där tårarna
When you were not the dreamer. When you were just the dream.
Let me have half of your broken heart. And I’ll attach it to half of my broken heart too. And we’ll make a big new heart, consists of only you and I.
No matter what people tell you, words and ideas can change the world.
Love is hard. Because if it was easy, we wouldn't have to fight for it.
But you can't stop the rythm between two hearts in love
Vi trillar tillbaks tror jag. Någon gång. Hur många gånger vi än ramlar. Hur mycket vi än ramlat. Vilka vägar vi än ramlar fram på. Och vilka stenar det än finns på vägen, som vi ramlar över. Vi trillar tillbaks till slut. Någon gång. Hur många knän vi än skrapar upp, hur många tårar som än faller från våra kinder och hur många plåster vi än får sätta på såren. Vi trillar tillbaks. Vi trillar tillbaks någon gång.
Så snurra min jord igen
Here comes the feeling you thought you forgotten
Don’t waste promises. Nothing lasts forever.
Why do i still play this game?
When i was a little stereo
Hejsan kåmpisar. Såhär såg jag och elinpelin ut på the bal! Eller innan i alla fall!
Haha och så lite oseriös business, ingen photoshoot är komplett utan att vi får se ut som vi brukar.. Snygga var vi allt!
Look i'm as high as the sun
Tjaba! Ser ni scenen? Och ser ni teddyn i taket på scenen? Jarå, det är precis som ni tror. Vi såg TEDDYBEARS
på gröna lund idag! Woho, dags för del två av min såkallade ekologiska sommar, eller ja..
Gröna sommar om ni så vill. Haha vad rolig jag är.
Längst fram satt vi och taggade till i två timmar!
Tyvärr fick jag redan efter tre låtar ge upp min perfekta plats. Det stod för många idioter bakom oss och efter lite för mycket typ halvt klängande över oss, då de var grabbs som stod behind och var typ två meter längre än oss, och efter lite för många slag i huvudet när de "diggade"så kände jag helt enkelt inte att jag orkade stå kvar där. Ännu mindre när de puttade bort Miranda ifrån oss. Det slutade med lite panikångest mitt i allt och vakterna fick bära ut både mig och Mirrey. Strongt av Elin däremot som stog kvar trots tryck från (besökssrekordet) 32 000 andra människor.
När vi torkat tårarna hittade vi visserligen inte en lika bra plats, men musiken hördes i alla fall och öset var grymt! Teddybears 11 juni, check! Mobilkamera kvalité? Jadå!
Let me hold you for the last time
e to the nd
Tjingeling! Idag hade jag skolavslutning, kändes förjävligt. Helst hade jag krypit in under en sten, eller typ i alla fall allt jag kände. Känslorna, de kunde fått krypa in under en sten. Jag har inte känt någonting alls tills nu, tills idag då jag stod där en sista gång men världens bästa människor och insåg att det här är slutet på 9am. Min klass som jag gått med i tre år, en del utav the peoples i till och med sex år. Helt insane. Solen sken, fåglarna kvittrade, lalala osv, och jag grinade. Jag har fått lära känna så många fantastiskt bra människor och nu ska jag säga hejdå. Det. Känns. Fel. Blä.
Hörni, för en gångs skull har jag ett minneskort smockat med bilder.. Men ingen tid såklart för omväxlingens skull. Jag lovar att visa bilder från balen och avslutningen så fort jag kan! Kram, ni vet inte hur bra ni är!
I keep dancing on my own
Tjaba! Today var min sista skoldag, igår var balen och imorgon väntar avslutningen. Idag har jag känt mig ungefär som jag har haft hubbabubba i hela huvudet, men man mår ju som man förtjänar. På the bild ser ni min franska bok. Ända sedan jag fick den för fyra jäkla år sedan har jag hatat den, det är som helvetet sparat på 300 sidor. Nu knatar jag ju ut grundskolan och vi fick de där dumma böckerna. Som om att jag ens skulle vilja ha den liksom.. Anyways, den fick följa med hem ändå. Men bara av den anledningen som ni ser på bilden. Haha payback jefla bok, hur känns det nu då vavavava? I hate you. Au revoir bitch du hamnar i majbrasan nästa år
Hold your own, know your name and go your own way
Det sägs att man ska ta vara på det man har, men du och jag har ingenting att ta vara på. Jag är trött på att hoppas och att vänta, det har gått sexton år och inget har förändrats. Jag har inget mer att hoppas eller vänta på. Jag går nu. Jag går nu.
I den här staden där alla vet vem du är, utom du själv
Details in the fabric
you're breaking youreself up
Everything will be fine. Everything in no time at all. Hearts will hold
Gravity is not responsible for people falling in love
Vad tror ni är kärlek? Den där spralliga fjärilskittlande känslan i magen? Det där leendet på två personers läppar? Ögonblicken ett par delar?
Är det där lyckliga, glada och fulländade som känns ända in i själen? För jag vet inte om jag tror inte det.
Kärlek är att älska någon, men samtidigt att riskera allt man har för att få tycka om. Det är att få dela lyckan med en annan person, men också att få hantera sorgen när du inte längre kan dela lyckan med samma person. Det är att våga lite till därför att allting kan bli så otroligt rätt, men samtidigt ha vågat för mycket därför att allt kunde gått så otroligt fel. Det är att ensam ta första steget på vägen och möta någon annan på steg två, men samtidigt riskera att ta sista steget lika ensam som du började. Kärlek är att hitta orken som krävs för att springa och aldrig någonsin stanna, men det är också att tappa orken så pass mycket att du inte har energi nog att stå upp. Det är att känna hjärtat slå för någon annan än bara dig själv, men samtidigt känna som om att hjärtat aldrig vill slå lika hårt igen när den där annan inte längre finns kvar. Kärlek är att hålla taget och i slutändan att släppa taget. Att våga vinna men samtidigt att våga ge upp. Kärlek är att känna först och för en gångs skull tänka efteråt. Det är allting och ingenting, och kärlek är både och. Det är sin egen motsats. Därför att kärlek, kärlek är lycka och det är sorg, det är att fyllas med känslor som inte ens går att beskriva och det är att känna dig så tom att du undrar om det ens finns något kvar av dig. Det är att hoppas, att ångra, att glömma, att få, att ta. Kärlek är allting du gör. Så länge du gör det med kärlek. Och kärlek är vad du gör det till.
People we go crazy
Hello vänner. Ni vet när man haft en sådandär överbra kväll som man man spenderat med överbra människor och man är så där överdrivet överglad för att allting är så himla överbra?
Jag och mina kåmpisar brukar se ut såhär då..
Men vi kanske är lite konstiga, jag vet inte. Fast det kan ju också ha berott på att vi säg Mando igår, eller att vi köpte varsitt gröna kortet som innebär 42 kommande konserter! Möjligtsvis också att vi hade en superfin rosa princessfilt att sitta på all night, och att vi är väldigt koola, kanske också för att jag fick knata hem med en snygg kille. Vettefasen asså. kuul var det i alla fall!
I'm gonna dance with somebody, dance with somebody, dance dance DANCE
i'm falling in love with your favorite song, i'm gonna sing it all night long
I'm in a single person relationship
Det är lång väg ner, och du skulle aldrig ramla mer.
Sometimes your heart is so loud I can’t even hear the beat
