Heihei. Vi tar och går igenom veckan som varit, det blir enklast så.

Det dåliga, 

- Vi har börjat en ny kurs nu i skolan som ställer lite högre krav på oss studenter, vi behöver bland annat gå dit tre gånger i veckan vilket alltså är en ökning på 200% i jämförelse med tidigare kurs. Det är skönt med rutiner, dessvärre är ämnet på kursen inte särskilt roligt så antalet gånger jag gnäller per dag har också ökat med 200%. Stackars mina vänner.

- I går var tanken att jag skulle ut i vimlet (lol) här i öset, och av den anledningen hade jag förfest hemma hos mig. En fin idé tyckte jag, men det tyckte inte mitt välmående så när klockan blev dags för att ge sig ut på stan och härja så fick jag stanna hemma med panikångest härjandes i bröstkorgen istället. Det var givetvis väldigt otrevligt och ledde mer eller mindre till att jag gråtandes hällde i mig nudlar, skrapade av sminket och somnade av utmattning 30 minuter senare. Återigen, STACKARS mina vänner. Stackars mig också, här hade man tvättat håret för en enda jävla gångs skull och såg till och med lite gullig ut, HELT i onödan. Ska aldrig försöka mig på något liknande igen. 

- Hade tvättid idag och lyckades förutom att tvätta 800 månaders tvätt dessutom med ett mästerverk till misstag. Hade en tröja på mig som jag i i samma veva som jag laddade maskinen kom på behövde behövde tvättas. Så jag slängde in den i maskinen, satte igång tvätten och stövlade upp till lägenheten igen bara för att inse att hemnycklarna låg i fickan på tröjan :-)

Det bra,

- Gud här måste jag ändå slå ett slag för mina vänner!!!! Älskar dom så mycket. Moa som outtröttligt klappar på mig varenda gång jag börjar gråta utan förvarning, och som skickar typ åtta meddelanden om dagen om hur mycket hon tycker om mig. Johanna som kom förbi idag efter mitt utbrott igår med en påse mat, trisslotter och kommentaren om att man ska väl ha tur i något (!!!!) och som umgås med mig dag som natt om det så behövs. Och Elin som alltid sitter med mig i skolan och stresspluggar när jag glömt något viktigt och som dessutom frågade om jag ville komma hem till henne och vara med och pynta julgranen. Klarar man ingenting själv så får man ta hjälp av sina vänner och jag känner verkligen genuin tacksamhet att jag har en hel bunt med folk här som utan tvekan ställer upp, när det än behövs. Det känns FINT i hjärtat <3 

- Det är så kul att träna nu för tiden. Har hängt på boxen i lite över ett år nu och med det har följt att jag lärt känna de som jobbar där och de andra medlemmarna. Är alltid pirrigt kul att få gå dit och svettas tillsammans med ett gäng andra idioter man tycker om och som också blir motiverade av att göra 800 burpees. Är dessutom också kul att man blir bättre på saker, även om det tar tid. Väldigt lång tid för mig om sanningen ska fram, eftersom att jag är lat. Sen att jag verkar vara exceptionellt dålig på det mesta i alla sportsliga sammanhang är väl en annan femma, men jag har ju iallafall roligt. Och det faschinerar mig faktiskt, hur någonting jag är så oehört obegåvad på ändå kan kännas så kul. Sådant får man hålla hårt i!

Nej hörni. Det här med livet, det kan gå hur som helst. Tur att jag iallafall är riktigt kompetent på att knivskapt sammanfatta det och allt det bedrövliga som livet innebär för er här i textformat. Så att ni slipper undra.

Hejdå!

Jag igår innan mitt utbrott. Hade dock haft skapligt med ångest hela dagen så redan här hade jag en misstanke om att det kanske inte skulle gå hela vägen. Tur man iallafall blev blessed med god självkännedom. 

Hejhejhallå!
Inledde denna måndag och nya vecka på bästa sätt, genom att stänga av alarmet, avboka min träning och sova vidare. Vaknade 4h senare av ett sms från en av tränarna på gymmet där hen vänligt men bestämt förklarade att jag måste sluta göra så. En liten del av mig kan motvilligt förstå det men mest förstår jag mig själv. Det kan inte finnas en enda frisk person som självmant vill riva av 180 kalorier på assault-biken före lunch. Det är ett SJUKT beteende. Å andra sidan kan det väl diskuteras huruvida det är ett friskt beteende att sova bort halva sitt liv. 

För det är väl så, att man är lite o-frisk helt enkelt. Hängde med mina klasskompisar i skolan förra veckan och en av oss hade bara två timmars sömn i bagaget från föregående natt, hade struntat i att äta mat på 16h och behövde krypa hem från skolan vrålandes pga LEDSEN. Ni får gissa vem det var. Tröttsamt är det iallfall, att bara fungera på halvtid. Framförallt är det tröttsamt att hela tiden balansera mellan att hålla ihop och försöka lite till alternativt att klappa ihop och ge upp för alltid. Är skräckslagen inför det andra alternativet för vad händer då? Flyttar jag hem till Stockholm? Rakar av mig allt hår som Britney? Lägger mig i en snödriva och inväntar slutet? Gud vill verkligen inte göra någon av dem sakerna men det finns ju tilfällen när livet inte är någon picknick och alla alternativ förutom att fortsätta rakt fram känns mer rimliga. Prutt. 

Är faktiskt utled på att så mycket av den här verksamheten som dundrar på i min kropp verkar handla främst om att inte bryta ihop när jag tar mig igenom vardagen. Att inte bröla inne på ICA när jag handlar, att få i mig ordentligt med mat när jag tränat, att inte bli pissfull så fort tillfälle ges för att slippa undan. Är verkligen orimligt att man föddes utan en enda disciplinerad cell i kroppen och att det verkligen lyfts till ytan nu när man behöver ta sitt vuxna ansvar som människa och slå tillbaks. Har ingen inneboende fighter, har en inneboende liten, rädd kattunge. Har fan ska jag kunna tackla livet med den kämparglöden? Svara mig det. 

Jaja. Ska nu asvluta detta fantastiskt varma och glädjerika inlägg med denna viktiga kommentar: kattungen kanske växer upp och blir ett lejon :-)

Va?

Hejdåååå

Hej på er era små rackare! Idag tänkte jag att vi ska gå igenom gamla pinsamma ögonblick från min Instagram. Vi kör i kronologisk ordning, kom igen det blir kul.

Vi börjar med den fantastiska tiden gymnasiet. Jag läste mediekommunikation på NTI-gymnasiet i Stockholm, trodde att jag skulle göra en fet karriär inom det samt tyckte att det var VÄLDIGT KUL att lagligt få gå ut på krogen. Minns att jag tyckte att min utbildning var helt rätt men att NTI var det lökigaste som fanns. Detta grundade jag på att alla andra gymnasieskolor hade en insparksfest för sina nya elever, men inte NTI. Dom hade ett insparks-lan. För 120kr fick man köpa en plats för sin dator i caféet, två billy panpizzor och en monster. Drömmen. Utöver det var NTI lite knepigt på andra sätt, framförallt knepigt för mig eftersom att jag bråkade så in i helvete mycket med tjejerna i skolan att jag behövde byta klass två gånger :-). Rebellen Amanda, born and raised. Annan spännande kuriosa från denna tid är att en månad innan vi skulle ta studenten kom rektorn in i klassen och berättade att vår mentor Patrik hade försvunnit. Han hade inte kommit in till jobbet på två veckor och ingen visste vart han tagit vägen. Vi fick aldrig veta det heller och det kan jag än idag tycka är väldigt märkligt. Jaja, vi får ju hoppas att Patrik iallafall är vid liv. Från denna tid tog jag med mig två fina kompizar som jag har kvar än idag, Micke och Ludvig. Två gullisar.

Sen kom tiden på ICA! ICA var fantastiskt när man var 19 år gammal. OB-timmar, AW och 34673 andra ungdomar som bara gillar att tjäna pengar och att dricka bärs. Här lärde jag känna Minna. Kan nog utan överdrift säga att vi två var kroniskt bakfulla här i tre års tid, samtidigt som vi stod i kundtjänst och tacklade arga kunder. Ibland kom det in gamla ragg till kassan och då turades vi om att täcka för varandra när någon av oss behövde gömma sig på lagret. Väldigt glamuröst. En FANTASTISK historia från denna tid är att jag vid något tillfälle precis innan jag lärde känna Minna hånglade med hennes storebror på en fest. Minna hade då hört sin bror ropa på Amanda men inte reflekterat över att det kunde vara jag och dagen efter när vi alla tre jobbade på samma pass frågade hon rakt ut "Vem är den där Amanda dåååå?". I det ögonblicket trodde jag faktiskt att jag skulle kapitulera på plats av SKAM och det tog två år innan jag vågade berätta för Minna att det var jag, det var jag som var Amanda. Tur att hon fortsatte vara min vän ändå. 

Hej!! Idag ska vi diskutera allt spännande jag gjort sen sist vi hördes, vilket antagligen blir rafflande, nervkittlande och helt fantastiskt att läsa om!!!

Till att börja med har jag precis ägnat en fem dagar åt att skriva hemtenta, vilket i vissa avseenden faktiskt borde kunna likställas med att sitta i fängelset :-). I fem dagar måste man sitta inspärrad i ett grupprum utan fönster, med dålig luft och glo på samma datorskärm tills ögonen trillar ut. Har man tur tar någon med sig lite fika men annars är den näring man får i sig på sin höjd fyra kannor kaffe och en stock snus. Och sen när man skickat in tentan är det oklart om det är att den faktiskt är färdigskriven som känns så härligt eller bara hela grejen att bli utsläppt från skolan, känna vinden mot kinden, se dagsljus, andas frisk luft. Ja ni fattar, det är inte kul för någon. 

Utöver det har jag åkt skridskor, hängt i fjällen, ätit mig övermätt på tapas, och spenderat tid med en massa människor jag tycker om. Sånt som är bra för hjärtat helt enkelt. Det ska jag fortsätta med.

Hejdå!