Veckoredovisning
Heihei. Vi tar och går igenom veckan som varit, det blir enklast så.
Det dåliga,
- Vi har börjat en ny kurs nu i skolan som ställer lite högre krav på oss studenter, vi behöver bland annat gå dit tre gånger i veckan vilket alltså är en ökning på 200% i jämförelse med tidigare kurs. Det är skönt med rutiner, dessvärre är ämnet på kursen inte särskilt roligt så antalet gånger jag gnäller per dag har också ökat med 200%. Stackars mina vänner.
- I går var tanken att jag skulle ut i vimlet (lol) här i öset, och av den anledningen hade jag förfest hemma hos mig. En fin idé tyckte jag, men det tyckte inte mitt välmående så när klockan blev dags för att ge sig ut på stan och härja så fick jag stanna hemma med panikångest härjandes i bröstkorgen istället. Det var givetvis väldigt otrevligt och ledde mer eller mindre till att jag gråtandes hällde i mig nudlar, skrapade av sminket och somnade av utmattning 30 minuter senare. Återigen, STACKARS mina vänner. Stackars mig också, här hade man tvättat håret för en enda jävla gångs skull och såg till och med lite gullig ut, HELT i onödan. Ska aldrig försöka mig på något liknande igen.
- Hade tvättid idag och lyckades förutom att tvätta 800 månaders tvätt dessutom med ett mästerverk till misstag. Hade en tröja på mig som jag i i samma veva som jag laddade maskinen kom på behövde behövde tvättas. Så jag slängde in den i maskinen, satte igång tvätten och stövlade upp till lägenheten igen bara för att inse att hemnycklarna låg i fickan på tröjan :-)
Det bra,
- Gud här måste jag ändå slå ett slag för mina vänner!!!! Älskar dom så mycket. Moa som outtröttligt klappar på mig varenda gång jag börjar gråta utan förvarning, och som skickar typ åtta meddelanden om dagen om hur mycket hon tycker om mig. Johanna som kom förbi idag efter mitt utbrott igår med en påse mat, trisslotter och kommentaren om att man ska väl ha tur i något (!!!!) och som umgås med mig dag som natt om det så behövs. Och Elin som alltid sitter med mig i skolan och stresspluggar när jag glömt något viktigt och som dessutom frågade om jag ville komma hem till henne och vara med och pynta julgranen. Klarar man ingenting själv så får man ta hjälp av sina vänner och jag känner verkligen genuin tacksamhet att jag har en hel bunt med folk här som utan tvekan ställer upp, när det än behövs. Det känns FINT i hjärtat <3
- Det är så kul att träna nu för tiden. Har hängt på boxen i lite över ett år nu och med det har följt att jag lärt känna de som jobbar där och de andra medlemmarna. Är alltid pirrigt kul att få gå dit och svettas tillsammans med ett gäng andra idioter man tycker om och som också blir motiverade av att göra 800 burpees. Är dessutom också kul att man blir bättre på saker, även om det tar tid. Väldigt lång tid för mig om sanningen ska fram, eftersom att jag är lat. Sen att jag verkar vara exceptionellt dålig på det mesta i alla sportsliga sammanhang är väl en annan femma, men jag har ju iallafall roligt. Och det faschinerar mig faktiskt, hur någonting jag är så oehört obegåvad på ändå kan kännas så kul. Sådant får man hålla hårt i!
Det dåliga,
- Vi har börjat en ny kurs nu i skolan som ställer lite högre krav på oss studenter, vi behöver bland annat gå dit tre gånger i veckan vilket alltså är en ökning på 200% i jämförelse med tidigare kurs. Det är skönt med rutiner, dessvärre är ämnet på kursen inte särskilt roligt så antalet gånger jag gnäller per dag har också ökat med 200%. Stackars mina vänner.
- I går var tanken att jag skulle ut i vimlet (lol) här i öset, och av den anledningen hade jag förfest hemma hos mig. En fin idé tyckte jag, men det tyckte inte mitt välmående så när klockan blev dags för att ge sig ut på stan och härja så fick jag stanna hemma med panikångest härjandes i bröstkorgen istället. Det var givetvis väldigt otrevligt och ledde mer eller mindre till att jag gråtandes hällde i mig nudlar, skrapade av sminket och somnade av utmattning 30 minuter senare. Återigen, STACKARS mina vänner. Stackars mig också, här hade man tvättat håret för en enda jävla gångs skull och såg till och med lite gullig ut, HELT i onödan. Ska aldrig försöka mig på något liknande igen.
- Hade tvättid idag och lyckades förutom att tvätta 800 månaders tvätt dessutom med ett mästerverk till misstag. Hade en tröja på mig som jag i i samma veva som jag laddade maskinen kom på behövde behövde tvättas. Så jag slängde in den i maskinen, satte igång tvätten och stövlade upp till lägenheten igen bara för att inse att hemnycklarna låg i fickan på tröjan :-)
Det bra,
- Gud här måste jag ändå slå ett slag för mina vänner!!!! Älskar dom så mycket. Moa som outtröttligt klappar på mig varenda gång jag börjar gråta utan förvarning, och som skickar typ åtta meddelanden om dagen om hur mycket hon tycker om mig. Johanna som kom förbi idag efter mitt utbrott igår med en påse mat, trisslotter och kommentaren om att man ska väl ha tur i något (!!!!) och som umgås med mig dag som natt om det så behövs. Och Elin som alltid sitter med mig i skolan och stresspluggar när jag glömt något viktigt och som dessutom frågade om jag ville komma hem till henne och vara med och pynta julgranen. Klarar man ingenting själv så får man ta hjälp av sina vänner och jag känner verkligen genuin tacksamhet att jag har en hel bunt med folk här som utan tvekan ställer upp, när det än behövs. Det känns FINT i hjärtat <3
- Det är så kul att träna nu för tiden. Har hängt på boxen i lite över ett år nu och med det har följt att jag lärt känna de som jobbar där och de andra medlemmarna. Är alltid pirrigt kul att få gå dit och svettas tillsammans med ett gäng andra idioter man tycker om och som också blir motiverade av att göra 800 burpees. Är dessutom också kul att man blir bättre på saker, även om det tar tid. Väldigt lång tid för mig om sanningen ska fram, eftersom att jag är lat. Sen att jag verkar vara exceptionellt dålig på det mesta i alla sportsliga sammanhang är väl en annan femma, men jag har ju iallafall roligt. Och det faschinerar mig faktiskt, hur någonting jag är så oehört obegåvad på ändå kan kännas så kul. Sådant får man hålla hårt i!
Nej hörni. Det här med livet, det kan gå hur som helst. Tur att jag iallafall är riktigt kompetent på att knivskapt sammanfatta det och allt det bedrövliga som livet innebär för er här i textformat. Så att ni slipper undra.
Hejdå!
Jag igår innan mitt utbrott. Hade dock haft skapligt med ångest hela dagen så redan här hade jag en misstanke om att det kanske inte skulle gå hela vägen. Tur man iallafall blev blessed med god självkännedom.
Kommentarer
Trackback