livet på instragram
Hej på er era små rackare! Idag tänkte jag att vi ska gå igenom gamla pinsamma ögonblick från min Instagram. Vi kör i kronologisk ordning, kom igen det blir kul.
Vi börjar med den fantastiska tiden gymnasiet. Jag läste mediekommunikation på NTI-gymnasiet i Stockholm, trodde att jag skulle göra en fet karriär inom det samt tyckte att det var VÄLDIGT KUL att lagligt få gå ut på krogen. Minns att jag tyckte att min utbildning var helt rätt men att NTI var det lökigaste som fanns. Detta grundade jag på att alla andra gymnasieskolor hade en insparksfest för sina nya elever, men inte NTI. Dom hade ett insparks-lan. För 120kr fick man köpa en plats för sin dator i caféet, två billy panpizzor och en monster. Drömmen. Utöver det var NTI lite knepigt på andra sätt, framförallt knepigt för mig eftersom att jag bråkade så in i helvete mycket med tjejerna i skolan att jag behövde byta klass två gånger :-). Rebellen Amanda, born and raised. Annan spännande kuriosa från denna tid är att en månad innan vi skulle ta studenten kom rektorn in i klassen och berättade att vår mentor Patrik hade försvunnit. Han hade inte kommit in till jobbet på två veckor och ingen visste vart han tagit vägen. Vi fick aldrig veta det heller och det kan jag än idag tycka är väldigt märkligt. Jaja, vi får ju hoppas att Patrik iallafall är vid liv. Från denna tid tog jag med mig två fina kompizar som jag har kvar än idag, Micke och Ludvig. Två gullisar.
Vi börjar med den fantastiska tiden gymnasiet. Jag läste mediekommunikation på NTI-gymnasiet i Stockholm, trodde att jag skulle göra en fet karriär inom det samt tyckte att det var VÄLDIGT KUL att lagligt få gå ut på krogen. Minns att jag tyckte att min utbildning var helt rätt men att NTI var det lökigaste som fanns. Detta grundade jag på att alla andra gymnasieskolor hade en insparksfest för sina nya elever, men inte NTI. Dom hade ett insparks-lan. För 120kr fick man köpa en plats för sin dator i caféet, två billy panpizzor och en monster. Drömmen. Utöver det var NTI lite knepigt på andra sätt, framförallt knepigt för mig eftersom att jag bråkade så in i helvete mycket med tjejerna i skolan att jag behövde byta klass två gånger :-). Rebellen Amanda, born and raised. Annan spännande kuriosa från denna tid är att en månad innan vi skulle ta studenten kom rektorn in i klassen och berättade att vår mentor Patrik hade försvunnit. Han hade inte kommit in till jobbet på två veckor och ingen visste vart han tagit vägen. Vi fick aldrig veta det heller och det kan jag än idag tycka är väldigt märkligt. Jaja, vi får ju hoppas att Patrik iallafall är vid liv. Från denna tid tog jag med mig två fina kompizar som jag har kvar än idag, Micke och Ludvig. Två gullisar.
Fortfarande en av mina största bedrifter i livet att ha på sig exakt samma kläder som gina-modellen i tunnelbanan.
Sen kom tiden på ICA! ICA var fantastiskt när man var 19 år gammal. OB-timmar, AW och 34673 andra ungdomar som bara gillar att tjäna pengar och att dricka bärs. Här lärde jag känna Minna. Kan nog utan överdrift säga att vi två var kroniskt bakfulla här i tre års tid, samtidigt som vi stod i kundtjänst och tacklade arga kunder. Ibland kom det in gamla ragg till kassan och då turades vi om att täcka för varandra när någon av oss behövde gömma sig på lagret. Väldigt glamuröst. En FANTASTISK historia från denna tid är att jag vid något tillfälle precis innan jag lärde känna Minna hånglade med hennes storebror på en fest. Minna hade då hört sin bror ropa på Amanda men inte reflekterat över att det kunde vara jag och dagen efter när vi alla tre jobbade på samma pass frågade hon rakt ut "Vem är den där Amanda dåååå?". I det ögonblicket trodde jag faktiskt att jag skulle kapitulera på plats av SKAM och det tog två år innan jag vågade berätta för Minna att det var jag, det var jag som var Amanda. Tur att hon fortsatte vara min vän ändå.
Efter ICA följde Lillsved. En folkhögskola jag liksom trillade in på efter ett år av ett inte så bra mående. Tanken med folkis är att man ska plugga upp sina betyg och samtidigt få läsa ett kul ämne på sidan av, men jag hade fullständiga betyg så för min del blev det kort och gott ett år där jag fick CSN för att ha kul hela tiden. Helt välbehövligt med andra ord. Tog mitt pick och pack, flyttade ut till skogen på heltid och ägnade all min tid åt att vara friluftsperson. Är än idag beredd att hävda att detta är det bästa jag gjort i livet. Alla borde gå på folkis! Ett kul ögonblick från denna tid är att vi vid ett tillfälle fick fri tillgång till en studsmattehall en hel helg. En dröm för folk med självkontroll, men inte för mig. Jag studsade studsmatta tills jag spydde. Mycket rimligt för en person som anses vara vuxen :-).
Trodde jag skulle ha minst åtta tydliga livskapitel till att skriva om men sen Lillsved verkar det tyvärr som att jag mest drivit runt i fyra år. Gud ska man ha ångest? Hur kan fyra år bara flyga förbi? Jaja. Jag tror att jag lagt mycket av denna tid på att uforska vad som känns kul i livet och vad som inte gör det. Varför man ska satsa på att ha jobb som inte dödar ens själ och varför man ska sluta på sådana som gör det. Varför man ska se till att ha vänner som får livet att kännas som sus i magen, och varför man ska sluta umgås med sådana som tillför motsatsen. Jag har jobbat som avdelningsansvarig, gudie på kajak, med event och med att baka bröd. Jag har rest, åkt skidor och klättrat i berg. Jag har mått dåligt och jag har mått bra. Det verkar vara ett evigt återkommande inslag i livet det här, att det är bra ibland och dåligt ibland. Och vid de tillfällen när det är dåligt får man göra det man kan för att ändra på det. Man kan ju ifrågasätta varför det tog fyra år för mig att lära mig det, men nu när jag besitter denna ädla kunskap får vi hoppas att den kommer till användning resten av livet. Det vore väl praktiskt. Utöver det skulle jag vilja påstå, jag som precis gått igenom alla mina 1000 inlägg på instagram, att det enda beständiga i mitt liv verkar vara att jag gillat öl jävligt mycket. Det känns rimligt. Okej, det var allt för denna gång. Hejdå!
Kommentarer
Trackback