AMANDRA -

Livets alla prövningar

Här kommer ett litet stycke med fun facts

Kylskåpet hemma har gått sönder och ca 99% av min vakna tid så står det i hörnan här i köket och framkallar ett litet läte som på riktigt får mig att medvetet utveckla en hjärnblödning. Det sticker liksom i mig. Förut lät det bara ibland men nu är det bara en fråga om tid innan det drar en enda lång suck och packar ihop för alltid och vandrar vidare till kylskåpshimmlen. Längtar.
Fick ett ryck i förra veckan och gick och blev med goPro. Så nu ska jag inte bara dokumentera exakt allt jag gör i foto utan jag ska även få med det på film. Vilken fest va.
Igår skulle vi pimpla fisk med klassen. Tyvärr stäckte sig min koncentrationsförmåga inte så långt som jag hade hoppats och efter cirkus 60 minuter hade jag fullt upp med att bygga en gigantisk snö-penis. Det var kul.
Min roomie här på skolan, som endast en papperstunn liten vägg skiljer mig ifrån, har vad jag förstår precis upptäckt vad samlag är. Så nu förtiden äter jag inte bara frukost, utan jag äter frukost och lyssnar på när en real life porno is in the making ca 20 cm ifrån mig, på daglig basis. Och detta gäller då inte bara frukost utan också alla andra mål på dygnet där man kan tänkas ha lite rast från lektionerna samt också ungefär all tid däremellan. Det är inte kul.
Idag har jag varit så nära ett sammanbrott så många gånger att jag till slut packade ihop mitt och rymde hem. Det har inte hänt någon gång förut på skolan men var tydligen välbehövligt för i samma stund som jag nuddade dörrmattan här hemma la jag mig i fosterställning och hade gråtopera tills mamma kom hem. Bröl.
På fredag är det festligheter på skolan. Och fast att denna vecka redan nu varit en prövning vad gäller all min mentala styrka så tycker jag faktiskt att det ska få bli lite kul att dricka öl och gå på blöt hemmafest. Det kanske är vad jag behöver.

2015-01-27 @ 20:51:00 Permalink Allmänt babbel Kommentarer (0) Trackbacks ()

Om att vara 20 år och värdelös på det

Idag känns det som att jag är 16 år igen. 16 år och med prestationsångest hägrande över mig som ett svart litet privat moln som följer mig vart jag än går. 16 år och orolig. Det här med höga krav är en sån där liten detalj som i teorin låter rätt praktiskt, passar på cv'et, "perfektionist", men som i själva verket framkallar mer kroppslig ångest än vad det skapar storverk. På mitt bröst just nu vilar ett berg med saker som jag måste göra, men som trycker, och som tynger ner. Och under där ligger jag och försöker andas. Och det är så fel ändå att det här med att lära sig saker kan få det att kännas som att livet är en avgrund och jag har trillar ner där. Och det är så fel ändå att jag faktiskt känner så. Men så kommer tårarna när man försöker plugga in ett tal matte man inte förstår, eller när man ska hålla en muntlig redovisning på 20 minuter fast att man på riktigt hellre rullar in under en sten och dör, när man orkat hela dagen och så råkar kylen hemma gå sönder och börja låta som att helvetet brytit loss när det enda man bara vill ha är en liten lugn stund. Och så dör man lite på insidan. Vad trött jag är vänner. Vad trött jag är på att det känns som att jag är 16 år igen. Fast att det var 4 år sen. Och vad trött jag är på att det känns som jag bor under en hög med läxor fast att det egentligen bara är saker som jag verkligen, verkligen, hoppas på att kunna lära mig. Vad trött jag är på att jag inte orkar med allt jag vill göra. Vad trött jag är.

2015-01-27 @ 18:06:00 Permalink Allmänt babbel Kommentarer (0) Trackbacks ()

Lelle listan.

Gorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Japp. En massor. Cyklade downhill, fjällvandrade, välte med en kajak. Sedan givetvis, åkte på roadtrip i Sverige, hyrde ett hus med pool och levde livet som en pensionerad rik gammal dam, jag lärde mig hur grillen funkar hemma (!!) och bjöd sedan alla jag kände på go-mat, samt köpte Svea rikes allra fulaste skor, mina vandrarkängor. Jag älskar dem men de är så fula att det på allvar sticker lite i mitt ena öga när jag ser dem. Trodde aldrig att jag skulle äga något så vedervädrigt.

Hur har ditt 2014 varit?
Bra. Så oförskämt bra. Men det vet ni ju redan med tanke på att jag i typ de senaste 5 inläggen varit så cheesy att jag förstår om ni bara vill emigrera från min blogg och återgå till att läsa om livet med trassligt hår och trasiga hjärtan. I'm zorry friends, min inre bitterfitta har tagit en liten paus.

Blev du kär i år?
Ja jag blev väl det.

Vilket datum från 2014 kommer du aldrig glömma?
31 Augusti. Det var en vecka efter att vi kommit hem från fjällen med klassen, det rådde totalt kaos i min hjärna och mitt i allt det så blev det dags att springa Tough Viking. Och fast att jag var så hög på adrenalin att jag inte kunde andas och alla nerver i min kropp ville fly så var det bland det roligaste jag gjort i livet.

Vad är din största framgång 2014?
Att jag fan inte är en liten fegis längre. Bortsett från mörker, skräckfilmer och spindlar då såklart. Nej men allvar, när vi skulle ta liften upp på berget med cykeln och köra downhill i Järvsö så minns jag alla 30 sekunder innan jag åkte upp, och sen inget mer förens jag kommit ned igen med cykeln där vi började. Mitt hjärta slog snabbare än ljusets hastighet och jag tänkte att ja, det är väl såhär jag dör, men hellre det än att inte våga. Och just det, den lilla tanken, satte ribban för ganska mycket efter det.

Bästa köpet?
Lätt min jacka från The North Face. Den är varm, fin och får mig inte att se ut som en muffins alternativt en sopsäck utan former, dvs som alla andra vinterjackor jag någonsin ägt alltid gjort.

Vad spenderade du mest pengar på?
Träningskläder.... Haha.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Alla jag lärde känna på Body Joy gjorde mig riktigt glad. Det är tack vare dem som mycket bra har hänt.

Vilka sånger kommer påminna dig om 2014?
Alla låtar Markoolio gjort som går att relatera till någon friluftsaktivitet jag prövat.

Vilse i skogen - Fjällvandringen.
Det här är en båtlåt - Seglingen.
Vi drar till fjällen - Idre när vi åkte skidor.

Vem har du umgåtts med mest?
Minna & Jessica, mina honor tills döden skiljer oss åt.

Vart reste du under 2014?
Portugal för sol, Öland för att komma bort, Järvsö på klassresa, Göteborg för att festa och Idre för att fira nyår.

Är det något du saknar år 2014 och vill ha 2015?
Om jag fick välja någonting att göra varje dag fram tills dagen jag begravs så är det nog att gå på Grit. Ett litet träningspass för många, ett halvår av så mycket kul för mig. Här vrålade jag svordomar i falsett, svettades tills jag nästan svimmade och skrek att stångjäveln skulle dö. Och här fick jag pepp av så många fina människor, skrattade tills det värkte i kinderna och lärde mig en massor. Tyvärr försvann Griten innan sommaren och när den väl kom tillbaks på schemat har jag haft ca 0 tid att gå. Mer Grit 2015.

Vad gjorde du på din födelsedag?
Jag gick på Grit! Haha. Och åt lite tårta givetvis.

Finns det något som skulle gjort ditt år bättre?
Får man skriva nej här? Jag älskar 2014 så mycket att jag skulle kunna ha sweet sweet love med det. Gud hade mercy on my soul i 365 dagar och för det är jag evigt tacksam.

Vem saknade du?
Med tanke på att jag flyttade ut i skogen och lämnade civilisationen bakom mig så måste jag säga att jag saknar alla mina vänner som bor inne i shtan. Er hade jag velat träffa lite mer än en gång per halvår. Förlåt.

De bästa nya människorna du träffade?
Sandra som jag bor med, och som jag delat diverse härdsmältor med när livet inte varit kul. Hon skulle ha en positiv vecka en gång i höstas, och jag frågade vad det var för fel på henne. Så alltså, vad gäller ärkepessimism så ligger vi på exakt samma nivå och det underlättar en hel del när man haft livets sämsta dag och är två sekunder från att bryta ihop.

Och Elin i min klass som inte är rädd för någonting. Vi har spenderat x antal timmar på gymmet den här hösten och det finns ingen jag hellre vrålar högt med när det är tungt eller övar teknik i raka mark med. Du är den häftigaste jag vet.

Och sen Jimmy. Inte bara är han världens mest genomsnälla person, utan han är också personen som såg till att jag kom in på utbildningen jag går nu. Han är bäst.

Här känner jag att det finns plats för säkert 20 stycken till för hela min klass är fylld med färgstarka själar och jag skulle utan tvekan kunna skriva en bibel om allihop, men klockan är halv 3 och jag måste vika in hovarna för den här dagen nu.

Vad vill du säga till dig själv inför 2015?
Du klarar mycket mer än du tror! Och om inte det här året är ett bevis på det så ska jag personligen göra kaos med dig nästa gång du intalar dig något annat.

2015-01-11 @ 02:15:00 Permalink Allmänt babbel Kommentarer (0) Trackbacks ()

Hallåja

Sånt som motiverar mig en sån här dag när totalt snökaos råder utomhus. Ibland måste man påminna sig själv om varför man inte bara kapitulerar som människa och ger upp i en snödriva nu såhär när Gud agerar privat mobbare däruppe i himlen och liksom kastar snön ner i ansiktet på en. Med flit. Och då brukar jag försöka tänka på alla saker jag tycker om här i livet. Det kan vara alltifrån varm oboy, till att få träna Body combat en helt vanlig torsdag, samt trevliga små citat jag kan spara ner på min mobil och titta på när livet inte är snällt mot mig. Som den här veckan när solen har skinit ca 0 timmar och jag hade tänkt ägna allt ledig tid åt att ligga däckad i min egen gråtpöl här hemma och vrålat why god why som vilken labil 14-åring som helst. Nya år och få soltimmar har alltid haft en tendens att göra så med mig. Men istället för att gå i gamla fotspår har jag huserat på ett, hör och häpna, tomt gym, pussats och ätit kvarg. Tänk vad lite ord på en mobilskärm kan göra för hälsan va. Det ni.

2015-01-11 @ 00:44:53 Permalink Allmänt babbel Kommentarer (0) Trackbacks ()

hallåja

Lelle photoboothen på datorn, den hade jag glömt.

Hallu. Har precis avslutat en jobbhelg hämtad rakt från helvetet och as we speak har jag lika mycket livspepp som en sten. Den är kaputt. Den började starkt i fredags men efter diverse arga kunder och dåligt schemlagda eftermiddagar har den kilat stadigt neråt och nu vill jag mest gräva ner mig under en sten i trädgården. Bröl. Men, det ska en icke. Istället har jag faktiskt nästan dränkt mig i celcius nyss, klättrat i mina träningskläder och sitter as we speak och väntar på att få galoppera iväg ner till gymmet. Idag ska jag träna ben och det har jag längtat efter. Efter 2 veckors halsfluss och säkert 30 kg julmat så sticker det liksom lite i mig, all den här energin måste göras av med och jag ser helst att det inte är i ett vredesutbrott på jobbet. Så ja, det ska bli fint.

Nästa vecka jobbar jag exakt såhär många dagar: 0. Och nästa vecka går jag i skolan exakt såhär många dagar: 0. Jag har inte haft en ledig vecka sen augusti och jesus vad skönt det ska bli. Planerar bara att ligga hemma i sängen tills klockan 15 på eftermiddagarna och pilla mig i naveln. Kanske läsa en tidning, göra en kanna kaffe, se en film. Ja you know the drill. En ska carpa ledighet så som ingen carpat ledighet förut. Längtar.

2015-01-04 @ 20:05:00 Permalink Allmänt babbel Kommentarer (0) Trackbacks ()

Hejdå 2014, dig har jag tyckt om.

Nytt år mina vänner. Är ni taggade? Jag är. För exakt ett år sen postade jag ett litet stycke text med bild på min instagram där jag 2 dagar efter nyår och den efterföljande bakiskoman skrev att "välkommen hit 2014, du och jag ska ha så jävla kul ihop". Och varenda dag sedan dess har varit ett litet livligt party som fått pågå i 365 dagar tills nu. Och jag är så tacksam, det är verkligen det jag är mest. Jag klev av 2013, jobbtrött så att det gjorde ont, med andan i halsen och 3 månaders mentalt möglande i bagaget. Jag ville nästan inte mer, jag hade tagit slut. Men så sa någon att det enda som räknas är hur man överlever och ska man göra det så ska man göra det ordentligt. Så jag hittade något som inte gjorde att jag ville kräkas ut mina inälvor, bet ihop (hårt mina vänner, jättehårt. Jag vet att det är tungt men det är det enda som funkar) och ägnade all min lediga tid åt något som inte gjorde mig ledsen. Och plötsligt kändes inte alls som ett konstant jobb i jävla uppförsbacke längre. Livet var inte enda lång sekund ifrån mänsklig kollaps. Det blev bättre vänner, jättemycket bättre. Och nu ett år senare har mitt favoritår i livet precis tagit slut och jag vet inte om jag vill det för 2014 har varit så snällt mot mig att jag nästan inte vågar tro att det är på riktigt. Med en dundersommar att titta tillbaks på, en precis lika fin höst att tänka på när det är jobbigt, och ett nyår bättre än de flesta är jag verkligen så nöjd som det bara går att vara. Och jag vet inte om det beror på att jag lärde känna många som hjälpte till att förändra mycket, eller om det är lika mycket det faktum att jag tog ett djupt andetag där de sista sekunderna på 2013 och bestämde mig att det fick vara nog med dåligt nu. Men allt är så fantastiskt fint just nu att det nästan är läskigt.

2015-01-02 @ 22:13:58 Permalink Allmänt babbel Kommentarer (1) Trackbacks ()