Så detta om att livet är balans på liten tinywiny lina. Hela tiden på gränsen för nära på att trilla av och falla ner på hård kall mark. Men, detta skyddsnät innan smällen i form av vänner. Som hinner fånga upp en precis innan man slår i backen i 190 och bryter alla ben i kroppen (eller hjärtat). Lite som stöddämpare. Hur illa det än känns efter, hur ledsen man än är eller bara hur rakt igenom dålig man känner sig (för det gör man), så finns dom där och säger emot. Varenda liten ond tanke man tänker om sig själv, förnekar dom. Och just detta gör mig så läskigt jävla lycklig. Jag behöver inte ens tycka om mig själv, har vänner som gör det åt mig när jag då inte pallar med min egen existens. Denna lilla trygghet ska jag nu hädanefter hålla så hårt i. 

Grekland

 

Så kära vänner ska vi komma överens om detta: Vi tar och skippar hösten. Vi tar och hoppar över alla dessa kalla månader som vi har att vänta framöver. Går i ide, skänker dom till behövande eller bara raderar dom ur året, ni fattar. Är så less på regn som får mig att se ut som blöt hund på en nano, vattenpölar jag måste simma igenom, och denna konstanta jävla kyla. Vet att det finns värre saker än ett trist klimat men god damn it det är ju så förbannat tråkigt. Och det ska bloggas, skrivas och fotas puttenuttigt te-mys, regndroppar mot rutan och att få se film med sin beloved men icke, det andra kallar höstmys får mig att vilja gå banan.

 

Igår var vi på Lion. Ölade och pratade lite London. Får se om det blir av. Och idag har jag legat hemma, hostat och snorat och curseat the day jag gick ut med för lite kläder. Denna ihärdiga till och från förkylning kommer ha ihjäl mig snarast. Mest antagligen pga är så folkskygg på bussen och vill varken höras eller synas. Så när rethostan kommer och man får välja mellan att: hosta och låta likt jävla valross eller hålla andan, så väljer jag det sista. No judging. Nu ska jag sova, hejdå med er och pöss

Jaha tjenis på er. Sitter trött i vanlig i ordning i soffan och väntar på att få knata iväg till jobbet. Blev kort skoldag idag och det är inte mig emot då jag ska stänga ikväll samt gjorde samma igår. Klagar inte men när man krigar sig hemifrån 7 varje dag, åker från skolan direkt til jobbet och landar hemma runt 10 är man inte mycket till viking. Pallar allt som allt att krypa till sängen när jag kommer hem. Tur detta inte är något jag gör för ofta. 

Nu till något annat, idag gick mina favvo-jeans sönder. Ni vet det där paret man haft något år för länge och som sitter likt ett skal kring benen. Det är som att kliva i sitt andra skinn när man drar på sig dom och dom är precis så tighta att man får lite booty samt att man kan äta lite för mycket en fredagkväll utan att kvävas. Ja dom. Idag sprack dom. Så jävla ledsen. Hade ett litet knappt synlig hål från början men idag när jag skulle utföra akrobatiska konster i form av att plocka upp grej jag tappat så sprack dom helt. Tackar gud för att jag hade lång jacka annars hade det blivit striptease i stan, så pass mycket gick dom sönder. Buhu. 

 

Nåväl, inte mycket att göra. Sprang in på HM och köpte ett par nya. Brukar inte gilla deras jeans men dessa satt väl ok. Eller ja, lär väl ta en vecka åtminstone och lite tårar innan jag kan komma över mina gamla. Sen kanske de sitter ok. Här får ni lite röva att titta på och trött mig. Obs nya jeansen på.

 

 

 

Hej på er vänner. Den här helgen har jag inte - sovit, ätit något annat än godis eller varit nykter. Inte ledig heller för den delen. Tvärtom, har snittat cirkus 3 timmar sömn per natt, jobbat röven av mig och dansat fuldans på Berns. Till föda har jag ätit: chokladbollar, lakrits, ett mål på McDonalds samt läsk i mängder. Så detta och stress har nu ledit till extrem aknehärva i fejjan. Är inte vacker det vill jag lova. Överväger starkt att krypa ner i sängen och gömma mig en vecka. Inte bara för allmänheten utan också för det berg av ogjorda uppgifter jag ej gjort i skolan. Får man?? Att prioritera rätt är så jävla tråkigt ibland. Bah. Nej men på riktigt. Ikväll vill jag bara att någon kommer hit, klappar på mitt smutsiga hår, och tycker om mig ändå. Vem är sugen?? Eller måste jag adoptera en hund? 

 

 

Har sölat hemma hela dagen. Humöret motarbetade mig något grovt imorse och att vända till oktober i almanackan känns sådär som sagt. Har hinkat kaffe sen 12 och nu strax ska jag knata till bussen i regnet. Dans med mina kids som står på agendan. Finns det något som piggar upp annars grå dag är det väl 30 små prinsessor som slåss för att få sitta i mitt knä. Man är ju så poppis ba. Adios!