"Men man måste vara sådär mörk och trasig för att det ska bli fint"
Tycker ibland att det är så jobbigt när man lärt känna någon, alltså verkligen lärt känna någon på riktigt. Med hela hjärtat.
När man har lärt sig alla detaljer, alla småsaker, alla obetydliga tiny things. Inte för att man har berättat allt för varandra, utan för att man bara spenderat så mycket tid tillsammans att det bara har fastnat.
Och så tar det slut. Vad ska man göra då? Vad ska man göra med allting som påminner om honom då? För det känns lite som att man lärt sig en hel bok, varje ord och varje rad, man kan alla sidor utantill, och så får man aldrig användning för det. Vill inte skriva att det har varit värdelöst, för det var aldrig värdelöst att få lära känna dig. Det känns bara värdelöst nu. Värdelöst vetande.
If you want breakfast in bed, sleep in the kitchen.
Kom hem nyss och attackerade kylen för att inte ragea på alla här hemma. Hittade typ smör, allt som allt. Så jag trollade ihop en macka och vips så var jag snäll igen och inte kapabel till att yxmörda nästa person som öppnade munnen. Alltså jag menar det, att vara mig när jag är hungrig ÄR en biggie. No kidding. Hur som helst, idag är pappa kvinnan i huset literally speaking då han lagar tacos och lyssnar på zumbalåtar at the same time. Vet att han står där i köket och dansar när jag inte ser på, han erkänner det bara inte. No homo. Ehe. Så snart vankas middag och efter det ska jag gå och leta rätt på lite viljekraft och plugga matte. Hur det hela går återstår att se.
"Mina fötter lyder inte mig, och mitt hjärta lyder defenitivt inte. Jag vill åka hem, men jag vill inte åka hem utan dig. Måste du alltid bli så jävla full?"
(Woah, fetaste effekten i iphone)
Maybe only the lonely, knows when love is real.
Försöker multi-taska med att göra läxorna, klappa på katten, dricka cola, ha disko till those dancing days och blogga. Det går lite sådär.
Slutade elva idag. Åt lite lunch, åkte hemåt, tröstshoppade på vägen för en miljon pengar, krigade genom snön, drack kaffe, målade guldigt nagellack och somnade i soffan. Känner mig lugn för en gångs skull. I söndags stressade jag mig nästan till en ångestattack och igår var jag nervös hela dagen. Men idag är det lugnt. Trevlans.
ANY IDIOT CAN FACE A CRISIS, IT IS THIS DAY-TO-DAy LIVING THAT WEARS YOU OUT.
Är mest arg.
Vill inte prata, sover bort det.
Ångrar mig, blir ledsen.
Och arg igen. Är mest arg.
Love waits for one thing, the right moment.
Till att börja med - holy shit var bra jag har blivit på taptap. Ser de där prickarna när jag blundar men jag är KING nu liksom. Maaah.
Men hur som helst, bion igår var inte riktigt så fancy som jag hoppats på, dessutom satt det en mänsklig giraff framför mig vilket gjorde det lite jobbigt. Menmen, det fungerade, och att komma utanför dörren kändes inte helt fel på det stora hela ändå. Rådäckade i bilen på vägen hem och sov sen som ett kiddo fram tills ett imorse, med undantag för den biten jag behövde gå från bilen till sängen. Och idag har jag mest hängt här hemma. Trotsade permafrosten och var ute en stund, pappa gjorde varm choklad till mig när jag kom in och jag tyckte att livet var lite fint ett tag. Och just nu tjillar jag i min säng. Gillar min säng här, den är way mycket större än vad jag är, plus att det är så svinigt kallt att man kan ha femtioelva täcken utan problem. Med andra ord, mysfaktorn blir liksom inte att leka med. Nu ska jag dock kämpa mig upp härifrån för att hämta fettokatten och sen försöka sova på det här, puss
Varit vilsen på djupet
Lägg märke till det nya skalet och det krystade smilet. Bild två ska vi inte ens snacka om.
Well hello there. Hade feta planer på ytterligare en kväll i sängen med téet som min enda vän idag. Men something happened och nu är jag fullt uppe med att släpa mitt ass till biografen. Det vankas Sanctum ikväll, den där nya efter Avatar. Är värdelös på att gå på bio och den här veckan har jag varit värdelös på att ens gå utanför dörren så det här är exciting news fellas, ett litet steg för människan men ett stort steg för mig typ. Woah. Slängde på lite smink i farten och gjorde något åt roadkillet på huvudet, det var mighty idag det vill jag lova. Så nu ser jag lite mer anständig ut än sunkig_chey_94. Med andra ord, fett ready för en biokväll. Tjingeling
While the smalltown boys were busy being bored.
Idag är jag i ett behov av en fet dos självförtroende och ungefär dubbelt så mycket motivation.
Vill inte göra något annat än att skrika, gråta och banka huvudet i väggen. Varför gör det här så jävla ont?
This one isn't about you either.
Jag står precis på gränsen, och horisonten är nån annans konstruktion.
Jag och Elin för två år sen. Det här var det snyggaste jag kunde hitta. Snyggaste alltså, de andra bilderna får ni inte ens se. No kidding.
Sitter as we speak på en sketen datakunskapslektion. Kan räkna upp sjutton miljoner saker I rather would do men icke, powerpointpresentationen skall göras. Tur att det inte är någon större process. Idag är jag skapligt shleeten efter en very late men grymt bra igårkväll. Tog en roadtrip till elins crib och sov kvar där. Hon har ju sen gymnasiet började bosatt sig på elevhem borta i Haninge tillsammans med ett gäng sköna peeps. Så jag myste där hela kvällen och surrade sen halva natten om allt och inget. Inte helt fel.
Så eh well, that's pretty much min ursäkt till dålig uppdatering. Just nu har jag inget flow alls här känner jag, jag menar titta bara på detta inlägg. Det är nästan så att ni antecknar eller hur? Ehh. Nu när jag ändå är mitt uppe i dravlet kan jag ju lika gärna berätta att jag blivit riktigt jevvla hardcore-grym på taptap. (tänk guitar hero i mobilen) Det var till och med så att grabbarna hos elin blev mighty impressed igår. Den ni.
Edit; Skulle publicerats vid elva någonstans...
"Svenska hjärtan tinar aldrig när dom väl har frusit." "Skitsnack, ge mig kärlek och passion och hunger och magi så smälter jag rakt av"
Har inget utav värde att dela med mig av today, förutom att jag dagen till ära har gått in i en söndagsdepression. Jag hatar söndagar.
Det är som att det är någon form av standard att man ska må piss då, känna sig hjärndöd och mentalt jävla misshandlad utan anledning.
Så jag tänkte begrava mig i soffan nu inom en snar framtid och skrika typ - why, oh WHY? samtidigt som jag hetsäter allt jag kan hitta
i kylen. Nä ni vill inte vara mig nu alltså.
Igårkvällen var helt lugn om nästan lite tråkig i början, och ändå har jag fetingångest right now. Utan anledning skulle jag säga för jag
gjorde ju inget dumt. Var helt calm all night, inga tårar eller utbrott, jag dansade inte på något bord eller gick vilse, och jag spydde inte
eller hånglade med någon total främling. Ändå håller jag på att dö här hemma idag. Det måste vara något fel på mig. Och hela min
miserabla situation blev ju inte bättre av att Fanny laddade upp pics ifrån sommaren nyss. Får ju sån brutal abstinens att jag nästan
går sönder. Tänk fräknar, bruna ben, gå barfota i gräset och att grilla på baksidan. Enough said liksom. Nu ska jag gå iväg och tycka
att livet är jobbigt i min ensamhet. Cutcut.
Nämen sl, snöade det lite igen?
Sha sha. Vädret har ju varit riktigt beundransvärt idag faktiskt. Vaknade i vanlig ordning av alarmet men insåg att det var ett misstag
efter en snabbcheck på sl. Att ta sig någonstans idag skulle vara ungefär lika svårt som att ta sig till månen. Vilket egentligen är ganska
ironiskt för dit kan jag fanimej ta mig med lite hjälp, men inte fasen kunde jag ta mig till skolan.
Hur som helst, låg kvar i sängen någon timme och släpade mig sen upp för att göra något åt mitt blodsockerfall och grovt irriterade humör.
Läste om det där, på engelska kallas det "hangry". Hunger och angry? Makes sense. Det är alltså det jag är när jag inte har ätit på sju timmar
och vill slå sönder allt och alla. Intressant. Anyways, efter lite frulle var jag snel igen tänkte att nu fasen måste jag göra något åt
situationen, så jag skrev en fet artikel om 1950-talet och ba wosh, fan vad grym jag är. Ni anar inte hur skönt det är att ha den ur världen.
Nu ska jag trotsa detta helvetes-väder och med lite tur hitta en buss därute i någon utav snödrivorna.
Kvällen spenderas på bortaplan. Kram på er
Jag faller. I taxin, i trappen, i hissen, i hallen, jag faller. Faller.
Det här måste ju nästan vara legendariskt.
going crazy 'bout your smile.
Just nu är jag så grovt uttråkad så att det nästintill blir intressant. Allting lutar åt att jag borde ta mig i kragen och plugga lite matematik inför morgondagens förberedande diagnos, men icke sa nicke. Istället gör jag allt annat ovärt jag kan hitta på, det vill säga pillar mig i naveln, har disko i min ensamhet till låten Alex just skickade, och bygger en fett fin mur av alla tuschpennor jag upptäckte i en låda när jag letade efter ett sudd. Det är nästan så att jag borde dokumentera denna spektakulära boredom i bilder så att ni verkligen förstår. Men å andra sidan har ni ju cola-teckningen. Fin va?
Age is of no importance unless you are a cheese.
Orelaterad pic.
Satt och skrev över alla kontakter ifrån min old phone till den nya yesterday. Och detta mina vänner, var en mighty process, det vill jag lova. Men hursomhelst, det jag ska komma fram till är att vem fan döper en kontakt till Låtsasleo? Jo, jag obviously. Eh.. Laserturken, Dvärg-Olof, Snygg, Vallentuna, Herkules1 och Herkules2 var en blandning av allt annat som fanns där.. Och alltså suck, det är vid sånna här tillfällen jag ifrågasätter min egen kompetens. Laserturken? Man ba - oh really?
hela själen var bruten
Chacha. Igår hade jag en riktig kickass-dag och det kändes pretty bright i kontrast mot tisdagens pissdag. Hade lång sovmorgon, redovisade vår musikvideo som nu finally är klar (look below), and it went good, samt hann med en fika efter skolan tillsammans ett gäng sköna människor. Bidde en vända på gymmet med Loppan och Carro på kvällen, samt en dundermiddag bestående av nudlar efter det.
Var hos polisen också, (oh snaaap, vad har hon gjort nu?) skulle fixa ett pass inför Portugal. Tog kort och hela faderullan. Och nu till the big news fellas, jag har växt en centimeter. EN CENTIMETER! Jisses. Så nu är jag stolta 171 centimeter, istället för 170. Och jag känner mig redan överlägsen. Kan nå till allt på högsta hyllan på ica, se över allas huvuden när jag går på crowded places och titta ner på folk jag inte gillar. Det är inte klokt. Vi snackar äkta jäkla progress här. Att det sen tog två år hör inte till saken. Fattas bara hundra kilo muskler på det här och sen är jag fit for fight för maffian. Hell yeah!
if they hate, let them.
Den här dagen har motarbetat mig grovt. Det är nästan obeskrivligt faktiskt. Allt jag försökt mig på har på något sätt misslyckats eller skitit sig. Kände att det blev lite too much när jag krigade mig till gymmet och delvis missade bussen sjutton gånger på vägen dit men också hade glömt hälften av allt jag skulle ha med mig hemma. Var inte långt ifrån ett nervsammanbrott då, men ändrade mig i sista stund i alla fall. Att ligga på golvet och gråta brukar inte fungera så väldigt bra i stora folkmassor. Framförallt inte se så bra ut, och då ännu mindre om folkmassan utgör ett gäng köttare på gymmet. Det var mighty dock, någon enstaka grej till och jag hade nog haft ett riktigt melt-down.
Imorgon ska jag ha en bättre dag fellas, imorgon ska jag vara fett kickass på livet.
Om inte jag var feg, om inte du var den som hade rätt, hade väl du aldrig kunnat genomskåda allt som skett.
Hola. Suck vad segt mitt internet jobbar atm', tar typ längre tid att ladda än vad det gjorde att skriva bibeln.
Anyways, got som work to do today. Ska nämligen ta tag i mitt liv, som alltid på måndagar, och göra det jag ligger efter med i skolan. Det vill säga svenska. Har en massa unfinished jox där som skulle ha lämnats in förra veckan men som fortfarande ligger halvklart kvar i något worddokument någonstans. Dock är det delvis min svenskalärares fel, för jag menar kvinnan är olidlig. Hon är nybliven mamma och behandlar oss lite därefter, dvs hon kör hela prata med puttenutterösten och mamma-fixar-allt grejen även i skolan. Ja men det är väl mysigt tänker ni, men detta vänner, är brutalt jävla asjobbigt. Jag håller på att få en hjänblödning så fort hon öppnar käften. Och jag brukar inte hänga upp mig på skitsaker, men det här är utan dess like. Det är onådigt. Så fort hon ber mig göra något så blir jag typ sju år gammal igen och vill göra tvärtemot bara för att jävlas. Med all respekt liksom, shut the fuck up.
så jag sänkte min gard som man gör när man känner sig älskad, och du ljuger om du säger att du tvekade innan du slog.
Sånna här jävla dagar då jag kan säga redan nu att nattens sömn inte kommer att bli lyckad kan jag lika gärna strunta i att gå och lägga mig.
Det är söndag och helgen är slut, det är det gamla vanliga och det är måndag imorgon. Planerar att lägga mig och glo i väggen, tycka att livet är jobbigt och ha ett ett tvättäkta deppmomento. Visst är jag pretto? Det är inte klokt.
Det är söndag och helgen är slut, det är det gamla vanliga och det är måndag imorgon. Planerar att lägga mig och glo i väggen, tycka att livet är jobbigt och ha ett ett tvättäkta deppmomento. Visst är jag pretto? Det är inte klokt.
Och älskling, allting går sönder till slut. Det är bara en fråga om tid.
Eftersom att mitt liv as we speak är så överdrivet ointressant så ska jag giva er en sångelisång istället.
Den är skitgammal och gay men får mitt hjärta att smälta lite. KLICK.
Medans ni lyssnar kan ni kolla på den här bilden. Säger ju att jag behöver en hundvalp.
Diabetes i ögat
Den är skitgammal och gay men får mitt hjärta att smälta lite. KLICK.
Medans ni lyssnar kan ni kolla på den här bilden. Säger ju att jag behöver en hundvalp.
Diabetes i ögat
