Tycker ibland att det är så jobbigt när man lärt känna någon, alltså verkligen lärt känna någon på riktigt. Med hela hjärtat.
När man har lärt sig alla detaljer, alla småsaker, alla obetydliga tiny things. Inte för att man har berättat allt för varandra, utan för att man bara spenderat så mycket tid tillsammans att det bara har fastnat.

Och så tar det slut. Vad ska man göra då? Vad ska man göra med allting som påminner om honom då? För det känns lite som att man lärt sig en hel bok, varje ord och varje rad, man kan alla sidor utantill, och så får man aldrig användning för det. Vill inte skriva att det har varit värdelöst, för det var aldrig värdelöst att få lära känna dig. Det känns bara värdelöst nu. Värdelöst vetande.