En listen lista då, för skojs kull.

 

- Jag och martin bor för tillfället hos hans familj i Skanstull. Det är härligt. Jag kan åka buss 4 vartsomhelst (på riktigt, finns det någonstans i stan buss 4 inte går?!). Det är nära till bärs, fika, shtan ja you name it. Saknar dock vår lägenhet i Sickla då det var oerhört hög mysfaktor där på typ lördagmorgnar när solen sken in genom fönstrena i vardagsrummet och jag och Martin gick upp och gjorde scones som vi sedan åt på balkongen. 

 

- Mitt hår och jag har konverterat till balsammetoden. En fröjd för min torra hästman och även min plånbok då jag använer willys egna balsam för typ 19 kr istället för något jag inhandlat hos närmsta frisör för 2369435 kr. Och ändå är det lenare och glansigare än någonsin. En win win helt enkelt. 

 

- Just nu är jag arbetslös. Det ena ledde till det andra och i november blev jag varslad från min heltidstjänst. Det är ett spännande faktum att ha abslolut ingenting att göra om dagarna men också ett stressmoment som på riktigt får mig att klättra på väggarna. Men, mer om det en annan gång.

 

- Har blivit en hud-guru. På riktigt. När jag var i fjällen tidigare i år och kom hem med ett ansikte lika torrt som en krater begick jag hudvårds-haul på Åhlens och nu ägnar jag så omänskligt lång tid på att rå om mitt ansikte att det lika gärna skulle kunna vara min bebis. Men det är mysigt med masker och krämer och att spraya ansiktsvatten plus att jag alltid är len och go så de är värt det. Verkligen. 

 

- Sedan vi pratade senast har jag och Martin gjort en massa små äventyr. Vi har klättrat i bergen i Norge, hängt på stränder i Afrika, åkt skidor i Tänndalen och långfärdsskridskor i Åre. Många spännande vardagsförteelser som verkligen, verkligen, fyllt en annars tråkig vardag men mycket glädje. Och det är nog den största skillnaden sen senast, att jag i störta möjliga mån försöker hänga utomhus och göra sånt som utmanar mig så mycket som det går. Så att ni vet liksom, så just nu är jag en äventyrlig arbetslös, inte bara en arbetslös.

 

 

Ja, HEJ. Hejhej bloggen. Först och främst vill jag ägna det här inlägget till Ludvig som igår efter några glas egenblandade drinkar på hemmafest tog fram sin telefon och visade mig att han fortfarande hade min blogg som shortway sparad. Det värmde ett avdankat gammalt blogghjärta. För nu var det väl strax under 2 år sedan som jag knapprade in något om livet här? Ja gudars. 

 

Jag tycker inte att vi kör en long-run om vad som hänst sen senast, kanske lite bilder någon gång eller en lista, men inte mer. Inte för att det inte är intressant utan mest för att det vore långtråkigt och trist att prata om sådant som redan varit. Vi kan väl prata om just nu istället?

 

Just nu är det lördag och jag har precis med nöp och näppe kravlat mig ur den första bakistimmen som hör lördagar till. Med dundrade huvudvärk och tillhörande rökluktande, tovigt hår. En härlig chey med andra ord. Igår drack jag bärka på Marie Levau med nya och gamla vänner tills lamporna tändes och jag blev illa tvungen att karatetackla bort min bordsgranne för att få honom att förstå att han inte skulle ta med mig hem till honom. Han ville ge mig en kram sa han, så jag sa att jag inte gillade att kramas. Han skulle få mig att ändra mig om vi tog sällskap hem sa han, så jag sa att jag redan hade sällskap att komma hem till. Snopet. Sen galopperade jag hem till Martin och värmde mina kalla fötter på hans varma ben tills han vaknade och blev sur. Livets liv. 

 

För det är det ju, sambolivet. Martin är min klippa. Allt prat om hur man ska vara självständig och minsann kunna vara ensam stark har jag liksom omedvetet lämnat bakom mig. Och nu för tiden är jag 100% säker på att jag inte hade orkat vara mer till människa än en blöt fläck på golvet om det skulle bli så att han och jag blev var och en. Missförstå mig rätt nu, jag tycker om mig själv jättemycket, jag är en bra person, men jag tycker om Martin mycket mer. Och det finns inget som gör mig så själaglad som att veta att vi ska vi gamla ihop en dag, kanske skaffa en hund, bo i fjällen, få barnbarn. Ja ni vet. Själaglad.