Hur många jackor jag än köper och hur många ljus det än tänds och hur många mysiga filmer jag än ser och hur många fikor jag tar på diverse små mysiga caféer medan regnet faller utanför så kommer jag aldrig, aldrig, att bli en höst-person. Någonsin. Och då har jag kämpat vartenda år i mitt 19-åriga liv. Det här med att solen börjar gå upp efter mig på morgnarna och att kylan gör att det känns värre än pesten att behöva vänta på bussen i 4 minuter är något jag bara inte kan acceptera. Det går liksom inte. Andra pratar om att dricka te i mörkret, varma halsdukar och att få mysa med sina beloved inomhus under en filt i soffan men jag blir så blek att det gör ont att se på mig och sällskap klarar jag inte av för jag gråter över det faktum att det är 8 månader kvar till nästa sommar. Nej ni, löven är fina och jag kan använda innehållet i min garderob igen (då jag bara äger plagg i färgerna svart med lite mer svart på) men där tar det fan stopp. 

 

Hursomhelst, här kommer ett tips men ska ni ha det till ert jävla höstmys hoppas jag att era youtube-klipp föralltid och evigt hackar för det här är för er ledsna själar precis som mig som anser att hösten borde skänkas bort till bättre behövande. Klick klick. Musik i sin finaste form, bara lyssna på honom.

 

 

Har inte haft en fullt så trevlig vecka än så länge om sanningen ska fram. Livet och jag har inte sammarbetat på några plan och halva veckan har gått åt till att bryta ihop framför Extreme Home Makeover alternativt att gråta på golvet nedanför kaffemaskinen på jobbet för att den inte fungerar. Är inte den som är genuint ledsen i längre perioder men känns som jag trillat in i något turbulent jävla mörker och måste hyperventilera ut allt som känns där bakom mina vänsta revben för att inte explodera. Och jag som i vanliga fall bara endast pratar ut hjärta och själ över ett glas virrepirre och några tårar är inte bra på att hantera detta. Ögonen är trötta och de mörka ringarna under dem skrämmer daigsbarnen på bussen, sömn är inget man upplevt sen före kristus och håret har aldrig varit i sån need av en omgång med schampo och hårinpackning. Nej vänner, livet är inte så kul just nu helt enkelt. 

Har haft en dag i lugnets anda och spenderat den i solstolen på baksidan nu när det fina vädret för en gångs skull inte varit shady as F. Varvat det med att äta nudlar ur kastrullen och planerat två-manna-kräftis med Elin till helgen. Nog för att stora kräftskivor är ett av livets mest mysigaste ting måste jag nog lära mig hur man äter kräftor ordentligt innan jag törs ge mig ut på en sådan. Tur är väl då att Elin jobbar på Melanders så hon är proffs. Annars är det inte mycket spännande som hänt. Trodde att kvällen skulle fortsätta i samma fridfulla tempo men när jag var på väg hem från gymmet så låg det en död kattunge på vägen och jag grät som ett barn åt det i 20 minuter. Stackars misse. Tänkte först att mina nerver inte riktigt var i skick men sen insåg jag att det krävs att man har no soul för att inte gråta åt en liten söt kattunges tragiska död. Borde nog ta en annan väg till jobbet imorgon för att undvika en morgon i samma mönster. Men nu, te-dags. Puss vänner

 

Ikväll har jag en sån där kväll när jag bara vill krypa in under täcket, trycka naglarna i handflatan och gråta för att jag är så less på livet. Ibland sammarbetar bara inte min hjärna och kropp och då brukar livet ta en u-sväng utan några som helst förvarningar och så blir jag lika ledsen som 4-åringarna jag möter ibland vid leksakshyllan på jobbet och som tappat bort sina mammor. Gråtig och snorig och bara världens omysigaste tjej. Ska dricka en hink te och kolla tumblr-flödet för att se om mina nerver kan finna lite harmoni. Annars får jag väl väcka mamma och låta henne klappa mina mascara-gråt-kinder natten ut samt försöka övertala mig om att livet är något annat än ett otrevligt nonsens. Blir så trött.

Så denna helg har innehållit både en ledig dag, en vända till stan för påfyllnad av höstgarderob samt två utekvällar med hemgång efter 3 båda dagarna. Köpte skor och jacka samt diverse igår innan de bar av hemåt för middag och virrepirre på min residens. Sen mötte vi upp Jessica och resten av gänget för att bege oss mot f12 där vi dansade på bord och pussades i natten. Väldigt trevligt. Men nu är jag ledsen för att helgen är slut och att mitt kommande schema för resten av månaden innehåller omänskligt mycket jobb och väldigt lite ledighet. Hörde någon ta upp det i en bloggpod för ett tag sen, att efter en helg där man bara gjort roligt så blir det lite extra svårt att gå tillbaks till vardagen. Inte för att det inte är jobbigt annars när lördag slår över till söndag och ångesten slukar en hel, men det blir liksom lite extra jobbigt. Har varken hunnit sitta still eller ens haft ett uns tråkigt sen jag hjulade ut från jobbet i fredags. Och så tog helgen slut, det blev måndag igen och jag ska jobba 10 dagar i rad. Man ba jahapp. Errr. Men det är väl sådär med helger, de kommer bara en gång i veckan och varar i typ två nanosekunder så att man ska längta lite extra då när vardagen känns ungefär lika trevlig som spyorna på tunnelbaneperrongen en söndag morgon. Mötte ett barn häromdagen på jobbet som precis börjat skolan och som tyckte att det borde vara helg mån-fre istället så att man får vara ledig längre. Personligen tycker jag att det är det smartaste någon sagt och att detta barn är ett litet geni.

Igår åkte vi in till stan för att återuppleva en liten bit av Spanien, nämligen tapas. Placerade min rumpa på en buss mot söder för att komma till Mamas & Tapas som kan ha den högsta mysfaktorn av många restauranger. Beställde in massa smårätter och drack vin innan vi tog några drinkar och gick vidare för att möta upp lite vänner. Prima lördagkväll.