Ikväll har jag en sån där kväll när jag bara vill krypa in under täcket, trycka naglarna i handflatan och gråta för att jag är så less på livet. Ibland sammarbetar bara inte min hjärna och kropp och då brukar livet ta en u-sväng utan några som helst förvarningar och så blir jag lika ledsen som 4-åringarna jag möter ibland vid leksakshyllan på jobbet och som tappat bort sina mammor. Gråtig och snorig och bara världens omysigaste tjej. Ska dricka en hink te och kolla tumblr-flödet för att se om mina nerver kan finna lite harmoni. Annars får jag väl väcka mamma och låta henne klappa mina mascara-gråt-kinder natten ut samt försöka övertala mig om att livet är något annat än ett otrevligt nonsens. Blir så trött.