Som tondöv fast med känslor
känner det i benen, i kroppen i huvudet och tänker att jag ska "inte gråta förens jag kommer hem". tårar i ögonen innan jag ens klivit av bussen. är så arg och besviken och mest ledsen på hur det bara. inte. fungerar. spelar ingen roll om man skrattar,tänker,tränar,önskar,äter,gråter,velar,sover,glömmer eller låtsas bort att man är ful. på insidan. man är ändå ful på insidan. vill slåss och stampa hårt i marken och vara döv i själen typ. varför känns det mest när det gör ont?
här händer det inte grejer
hahaha hej ni där nere!!!. visst ser jag lite ond ut? ska sluta langa poserna *lovar*
som rubriken lyder är det ganska dött här. har något så fruktansvärt mycket plugg som ligger och trycker. det är svenska och det är grafisk kommunikation och det är medieproduktion plus diverse. blir helt less alltså. samt rastlös, nog för att man får saker gjort men livet går just nu inte ut på annat än att sova,äta,duscha och banka in dumma matteformler i hjärnan samt lära mig om den svenska upplysningen. Med andra ord, vi schnackar spekatulär boredom. Börjar snart klättra på väggarna här hemma.
hade liten beef med lärare i skolan idag. kan ha varit lite tjurig/pms/morgontrött (jag erkänner) men har jag gått ett halvår på en kurs ett halvår och inte lärt mig ett piss och läraren i fråga säger att "det är inte mitt problem" så blir jag lite lack alltså. ganska mycket lack faktiskt. typ -"men ska vi slåss om det kvinna?!" *hytter med näven i luften och morrar* "Inte mitt problem" pfft...
hursomhelst, har kämpat tappert med diverse inlämningar ikväll, men nu tänker jag ge upp (innan jag börjar böla). Behöver en fet klapp på axeln och lite sömn. Ska bara skrapa bort sminket, skala av mig jeansen och krypa ner i sängen. Jobbar tidigt imorgon så well oh well, godnatt på er. Och Pözz
gör sånt jag inte borde och tänker att om ändå
så fick fin kommentar från anonym som ville ha lite pepp här i livet. Vet inte om jag är så bra på sånt (jag som inte ens klarar mitt eget day-to-day-living) men du ska veta att jag verkligen vill försöka (alla borde). har väl inte direkt hittat min egen stabila grund att stå på här på jorden, och hål att trilla ner i verkar det ju finnas en triljard av så att kunna säga att man är stark trots allt det, tycker jag är starkt.
känns ibland som att det krävs så himlahimla lite för att man ska falla så himlahimla hårt. Och "det blir bättre" hjälper (ursäkta) så fan heller och livet är orättvist. vet inte hur många gånger jag gråtskrikit diverse svordomar/könsord, samt bankat huvudet i väggen för att jag mått som ett litet monster. man är inte så kaxig då. och jag struntar i om det var bra igår (för det är inte bra idag) och jag tänker inte svara när någon ringer och jag tänker inte gå till skolan och jag tänker lyssna på musik som får mig att må ännu sämmre och jag tänker titta på hans gamla sms hur mycket jag vill och mest av allt så tänker jag sova tills det slutar göra ont.
so much more to come
har en inspo-kris för tillfället. det är inte så sköj faktiskt. vill bara lyssna på ledsen musik, klä mig i svartsvart
och deppa. När blev det så mörkt och jävligt?
du är så fin när jag är full
liten motgång här i livet och det blir en u-turn med detsamma. har ylat och gråtit mascaratårar på mammas vita soffa samt skrikit på alla jag tycker om. är ganska lite till människa. Jobbar och tränar och går i skolan och är fruktansvärt arg på mig själv för jag sa att jag verkligen (verkligen) skulle ta tag i mig själv och klara matte B. Men. Jag. klarar. inte. matte b. även om jag skulle gå ut med mvgn i allt kommer jag forever att vara hon som inte klarade matte b. *skäms*
vill blunda och tänka bort och dricka 1- 14 öl ikväll samt göra som alla andra och skicka fyllesms kvart i 3 till vem som helst bara någon håller mig i handen.
Ujujuj
Har så fina människor i min närhet alltså, blir möcke glad i lilla hjärtat.
Nästan så jag vill gråta en skvätt och krama på en kudde en kvart eller så. Pöss ♥
Skjut mig i huvudet
Men du får ta den tid du behöver, för att förstå vad det är du vill.
Du får inte knacka på min dörr
om du inte är beredd att komma in
Och du får inte göra om mitt namn
och börja kalla mig för din
Du får inte riva mina murar
som jag omsorgsfullt har byggt
Om du inte skyddar mina drömmar
så att jag kan somna tryggt
Och du får inte ha mig som en dröm
när jag vill vara din verklighet
och du får inte säga att du hoppas
om du inte tror du vet
Och du får inte andas på min panna
inte få mig mig att falla mer
om du inte sen kan stå för
all den oreda du ger
mycket fint.
With all the toys in the world, people choose feelings to play with
bakisbarn
skulle pluggat idag. samt även träna, äta nyttigt och vara vansinnigt hälosam i allmänhet. hahahah. ska gå och dra något gammalt över mig istället. Suck.
Lite mindre sönder
Så för en månad sen planerade jag varenda liten ledig sekund av livet för att inte kunna tänka efter. Idag bokar jag också upp säkert 90% av all min tid men det är för att jag vill. Och inte lika mycket pga dåliga nerver samt rädsla för att behöva känna efter hur det känns (i hjärtat) (vilket jag gör så fort jag tar det liiiite lugnt. Eller ska sova..) Undrar om det beror på något life-changing wake up call eller x antal timmar hos bup. Fast det känns inte så. Men är det fel att säga att det beror på någon annan? Är fortfarande samma instabila jag fast med lite mer koll på läget. Samt helt rätt personer runt omkring.
yrväder
Det är bara dåliga ursäkter. Vill inte bli skavsåret på nåns hjärta
om ni ville veta
har mycket o-trevlig vecka på g. bland annat orientering. tycker det är hejdlöst bra framförhållning av idrottslärarna att planera orientering i november. Kan riktigt se mig själv springandes där i mörkret, gråtandes, snart ihjälfryst samt hjälplös med kartan upp och ner. stackars mig.
Utöver det ska vi även ha gjort en liten robot i flash. (baggis visst?) problemet är bara att programmet motarbetar något så bedrövligt. Kan eventuellt ha skrikit några svordomar när det la av här för nån vecka sen. när jag precis gjort klart lille roboten. och fått honom att springa från ena sidan skärmen till andra. då. mmmm. längtar till helgen i stället. rykter säger att det ska skakas lite rumpa på jennys ressi. samt fira att hon blir hela arton år!
nu ska jag åka och springa, adios och KRAM
Tell the truth and then run
Länge sen va????? liten webbisbild
Så hej på er. Har landat i soffan efter lite jöbb och middag. Och äventyrerna för kvällen ser inte ut att bli mer spännande än så heller.
Har nämligen gått och skaffat mig träningsvärken från hell, samt lite nackspärr på det. Och dessa två tillsammans makes me wanna go crazy.
buhu. det gör verkligen ont alltså. Haltar fram som han i ringaren i notre dam. Kan bara föreställa mig vilken oerhört sensuell
syn det måste va. Mmmm.
morgondagens mission är att: 1 - överleva (med tanke på nämnda omständigheter). 2 - gå upp snortidigt till jobbet :( 3. hitta någon som
vill dricka billigt vin och snacka skit med mig. Kapish? bra. Och puss på er
blubbblubbblubb
Halloweenfest i lördags. Innan vi var murders on the dancefloor, nästan hade sönder en spegel och vinglade till bussen som vi ändå missade och fick vingla tillbaks. (Mycket uppskattat partytrick det!!) kramas hejdå för att en kvart senare dyka upp igen och skrika "guess whooo's baack?" hahaha. Trevlig kväll!
Är hemma förresten, bosatt i min nybäddade säng med teét i hösta hugg. höstlovsmys. fast november gillar vi inte
Heading home
Så imorgon bär det av hem igen. Tänkte jag skulle hinna med att käka sushi på bästa stället här samt eventuellt lägga lönen på lite för dyr väska innan tåget går. Gillar Gbg mest för att det inte är Stockholm. Men sen även för alla små gulliga fik man kan parkera på efter lite för mycket spring på stan. Och dialekten!! Ja herregud. Idag var vi på bio, drack latte och kollade på skor. Har även hunnit med några mysiga middagar, diverse kortspelande och världens mest efterlängtade sovmorgon. Och nu ska vi fika lite till!! Livet på en pinne
