så fick fin kommentar från anonym som ville ha lite pepp här i livet. Vet inte om jag är så bra på sånt (jag som inte ens klarar mitt eget day-to-day-living) men du ska veta att jag verkligen vill försöka (alla borde). har väl inte direkt hittat min egen stabila grund att stå på här på jorden, och hål att trilla ner i verkar det ju finnas en triljard av så att kunna säga att man är stark trots allt det, tycker jag är starkt.

känns ibland som att det krävs så himlahimla lite för att man ska falla så himlahimla hårt. Och "det blir bättre" hjälper (ursäkta) så fan heller och livet är orättvist. vet inte hur många gånger jag gråtskrikit diverse svordomar/könsord,  samt bankat huvudet i väggen för att jag mått som ett litet monster. man är inte så kaxig då. och jag struntar i om det var bra igår (för det är inte bra idag) och jag tänker inte svara när någon ringer och jag tänker inte gå till skolan och jag tänker lyssna på musik som får mig att må ännu sämmre och jag tänker titta på hans gamla sms hur mycket jag vill och mest av allt så tänker jag sova tills det slutar göra ont.