Hejsan hoppsan. 

Jaha då har det återigen blivit dags för mig att redovisa min dagsform såhär för er i textformat. Vad spännande det ska bli! Ska börja med att berätta att det inte känns särskilt trevligt alls att vi strax går in i den tiden på året då man kollar sig i spegeln och alltid är ful. Löven trillar av, det blir mörkt. Solen skiner ingenting och det är alltid långt till helgen. Men allt det där är ju sen gammalt. Förutom det så är livet lite problematiskt på många andra sätt, och emellanåt är det lite knepigt att vara en högfungerande människa. Vissa dagar känns det som att mörkret i egen hög person grävt ett hål i min bröstkorg och sådana dagar är det faktiskt, om sanningen ska fram, inte särskilt kul att ens vara vid liv. Men det har också visat sig vara obegåvat av mig att inte försöka göra något åt det. Så där är vi nu, jag och välmåendet fullt kämpande med att inte trilla av jorden. Vi får hoppas att det går vägen.

Förutom det känner jag mig totalt värdelös på att spendera tiden på vettiga saker eftersom att vi endast har fyra timmars föreläsning i veckan. När någon frågar om jag är student nu för tiden vet jag knappt om jag vågar säga JA längre eftersom att det känns skamligt att påstå något sådant när man ligger hemma i soffan 36h i veckan. Längtar tills jag får använda min hjärnkapacitet till något mer värdefullt än att analysera Paradise Hotel. Det trodde man inte va, jag som påstått att det helt enkelt måste vara olagligt att jobba heltid pga SÅ TIDSKRÄVANDE och så sitter man här och ber om att få vara lite mer upptagen av något. Stäm mig. 

Jaja, mot välmåendet och vidare. Som man säger ibland. :-)

Arrivederci!