Shit hörni, ibland vill jag bara vara 16 igen och knappra in inlägg här om livet på löpande band. Hade så mycket som inte rymdes inuti min kropp och som gjorde sig bättre i ord här på bloggis. Och andra dagar ägnar jag detta lilla internethem ungefär 0% tankekraft. Det går upp och ner kan man säga. Har i alla fall funderat och funderat och jag tror att jag ska försöka styra upp den här verksamheten igen, men lite blygsamt denna gång, Blygsamt, varsamt. Jag tänkte mig, att jag ska försöka skriva en krönika om allt som ryms inom ramen 24h i Amandas lelle liv, ungefär 1 gång i veckan kanske. Vad tror ni om det? Med hopp nu alltså om att jag kan hålla igång det här. Mest är det för min egen skull eftersom att jag har en 53263 olika anteckningar i min telefon med påbörjade meningar och saker som jag vill skriva om, men som jag aldrig får tummen ur och gör verklighet av. Och så lite för att min hjärna inte ska skrynkla ihop och försvinna av tristessen en vanlig, okreativ vardag innebär. Jag tror att det kan bli bra. Eller ja, jag hoppas att det kan bli bra. Hoppas, hoppas.