Vad man gör med livet när det inte är så snällt mot en

Det här med överlevnads-manualer är ju som bekant, en sak jag tycker är viktigt. Helst hade någon gärna fått knåpa ihop en till mig angående hur man inte bara ger upp och dör när man får nej på det 325903 jobbet man söker och allt känns så hopplöst att det gör fysiskt ont i kroppen. Sedan hade jag även behövt en för hur man botar dåligt samvete mot sina nära när man enbart varit en ledsen hög med människa i 3 månaders tid. Men jag antar att det är sådant som visar sig i sinom tid. Jag har en överlevarlista för allmän ledsenhet i allafall och här kommer den:

- Denna text. Brukar läsa på repeat när det som gör ont riktigt dundrar på insidan av kroppen.
 
- Se på gråtfilmer. För mig har det varit sista avsnittet i Skam säsong 1 när Jonas och Eva gör slut nu den senaste tiden. Jag vet inte exakt varför jag blir så ledsen av det (är ju knappast så sorgligt) men det hjälper för att tömma min kröpp på allt som är ledset iallafall för ett litet tag.
 
- Duscha länge, göra ansikstmask, smörja in sig med något som luktar blommor. Man känner sig iallafall inte som den där oredan som man egentligen är på insidan. 
 
- Söka på google efter andra som skrivit om när dem gått igenom samma sak. Tror att jag helt legit sökte på "varför är jag så jävla dålig att jag inte kan få ett enda jobb?" och så hade någon annan vansinnigt arg och besviken själ hade redan sammanfattat denna frustration i textformat innan. Då förstår man att man inte är ensam.
 
- Spara ner ord eller meningar som påminner mig om att det kommer gå över. På Umo under fliken arbetslöshet till exempel: "Det är inte samma människor som är arbetslösa hela tiden". Eller "Man kommer inte alltid må bra men man kommer inte alltid må dåligt heller". "Det är svårt att vara en person som aldrig ger upp". Ja you guys know the drill. 
 
- Ringa vem som helst som man tycker om när det faktiskt blir så pass mycket att man tror att man inte kan andas mer. Och berätta det, att man ger upp nu. Så får den personen orka lite åt en så länge medan man själv är ett ledset vrak utam ambitioner nog att äta eller sova. Man kan inte orka allt själv, kom ihåg det.
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback