Förutom att idissla rödvin och att gråta tills jag blivit matt så har den här arbetslösheten bestått till ganska stor del av att reda ut saker som jag tycker är viktigt i livet. Typ vad som krävs för att jag faktiskt ska trivas på en arbetsplats, innebörden av att ha rätt människor omkring sig när livet är tufft, sömn, ja och sen typ hur mycket pasta med ketchup det är rimligt att äta och hur många miljoner man får spendera på duschtvål som luktar gudomligt. Sånt som är viktigt liksom. Och nästa gång jag skaffar mig ett jobb, så vill jag verkligen att allt det här som jag tycker är viktigt ryms där. För om det är något som jag är mer trött på än att vara arbetslös så är det att jobba någonstans där jag 90% av tiden faktiskt känner att jag hellre skulle vara just arbetslös. Ja eller död. Och någonstans i allt det här så hoppas jag att det är just detta som är orsaken till att jag inte hittat ett jobb än. För nästa gång ska det bli rätt.

 

Så, nästa gång jag bestämmer mig för att vara en del av den här karusellen som en arbetsplats innebär så hoppas jag innerligt att det inte känns som ett enda långt och evigt dålighetsliv. Utan mer som sol, varma gator och sus i magen. Hoppas.