Ja här kommer en sån. För att det är lättare att sammanfatta livet liksom. Och för att det är KUL.

 

Vad behöver du mest just nu? Verkligen, verkligen, någon att pimpla vin med och prata strunt. Är ledig i helgen men alla jag känner skulle bort ikväll och nu känns det plötsligt som att jag tappat all förmåga att underhålla mig själv. Vad gör man? Hallå??

 

Vad tror folk om dig? Antagligen att jag är riktigt häftig. Eller kanske inte så mycket alls. Jag är inte så mycket att tro om.

 

Vad får du oftast komplimanger för? Håller man koll på sånt? Idag var det en tjej som sa att jag hade fint hår. Så jag tar det.

 

Brukar du skratta för dig själv? Alltid. Framförallt när jag twittrar, vill gärna tro att jag är ett komiskt geni när jag knapprat in något där på 140 tecken.

 

Vad står det i ditt senast inkomna SMS? "Bra jobbat idag!!!!!!" från min chef.

 

Nästa mål i ditt liv? Att pyssla med något som är bra för min själ. Missförstå mig rätt, jag tycker om det jag gör nu men ni vet - do what you love, love what you do. 

 

Hur svarar du i mobilen? Hallå. 

 

Vanligaste färgen på dina kläder? Svart med en skvätt av svart.

 

Favoritdryck på morgonen? Kaffe svart som min själ.

 

När brukar du oftast gå och lägga dig? Klockan 11 en bra dag. Annars senast typ 20 över 9 pga dödstrött och har med all sannolikhet somnat framför dålig serie på netflix i soffan.

 

Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Om jag pratar om Martin så nej. Det tog väl ett halvår innan någon av oss erkände att vi kanske tyckte om varandra ens lite grann. Och efter det följde säkert 2 månader av förnekelse innan vi till slut bestämde oss för att det väl var vi ändå. Men det är klart att jag också varit 15 en gång, träffat någon på en fest och trott att det var han jag skulle gifta mig med. Så ja ibland, men det är ingen garanti för ett bra förhållande.

Har verkligen funderat på det här med bloggerierna nu för tiden, hur det ska bli och om detta lilla hem nu är stängt för alltid eller kanske öppet för plötsliga utbrott av tillfälliga känslosvall. Vad tror ni? Jag tror på det sistnämnda. Det är så svårt att sammanfatta livet på ett läsvänligt plan när livet bara är plain vardagligt. Köttbullar och makaroner liksom. Inget roligare än så. Jag går till jobbet, och så går jag hem. Ofast ägnar jag kvällen åt att mottaga pussar från pojkvän samt avkräva minst 20 minuters kli i håret. Och gör jag inte det så brukar jag galoppera iväg till gymmet. Och däremellan hinner jag absolut med att dricka för många dyra café latte på espresso house, middagar hos vänner, säkert att bli pruttfull minst 3 gånger och lite därtill. 

 

Nej hörni, det var lättare förr. När man var 16 och mitt liv kretsade kring vilket schampo jag skulle använda för att mitt svall inte skulle bönfalla mig att klippa av det. När det bästa var att hångla på hemmafester hos folk man inte kände. När det största i livet skulle få bli att bli 18. Eller kanske inte. Jag gillar livet nu. Det är fint att få vara kär. Fint att få bo med den jag tycker om. Fint att få titta på dagens 18-åringar och känna att man kanske inte är där längre ändå. Det är fint att ha blivit lite äldre.