Ja hallå igen mina vänner. Nu var det länge sen men det har hänt en himla massa grejer så det här med att knappra på ett tangentbort eller att överhuvudtaget ens lägga energi på att gräva fram laddaren har känts så pass far far away att det helt enkelt inte blivit av. Men, jag lever och mår fint om ni undrade. Och idag är det dag 2 på min 14 dagar långa ledighet från skolan, då tanken är att jag ska jobba med något produktivt men den detaljen har jag sparat til påsklovet. Så vad jag planerar att göra nu i dagarna är att spendera oförskämt mycket tid sovandes i min säng, på gymmet eller tillsammans med fina vänner jag aldrig hinner träffa längre. Fint som snus.

 

Mitt enda problem är att jag på två dagar har gått från att ständigt ha någonting, ja åtminstone lite, ansträngande att göra till att använda cirkus 0% av min människo-kapacitet. Jag har till exempel suttit i en stol ute i solen idag i typ 4 timmar och lyssnat på P3-dokumentärer samtidigt som jag funderat på vilket som är det bästa receptet på muffins. Bönpasta med fetaost och olivolja är numera det bästa, bästa, jag vet och att få gå och lägga mig klockan 9 varje dag efter en kopp te känns som det ljuva livet. Det är helt sjukt. Nästa steg på agendan blir antagligen att jag börjar virka små sockor till mina vänner och refererar till mitt forna liv som "min ungdom". Ja ni hör, det är över. 

Okej jag kanske överdriver men jag är inte vad vid detta lugn? Jag vill att någon säger åt mig att jag ska göra något jag inte gjort förut så att jag släpar min lille rumpa ut ur huset och gör något som är lite läskigt. För så har ju resten av det här skolåret sett ut. Jag är inte van. Halp.