Sentimentalsöndag

idag läste jag ut en pocketbok mamma köpte till mig för 49 kronor på Coop förra veckan och fast att ingen mördades, dog eller ens blev särskilt skadad (förutom en liten hund, men den klarade sig) så grät jag som ett spädbarn i säkert 6 kapitel. Det kändes lite som att allt lesamt, sorgset och oroligt rann ut ur mina ögon och samlades i en liten pöl strax nedanför min haka. Och jag är inte ledsen för någonting. Inte egentligen.  Ikväll kom 3 av mina bästa vänner på ett spontant middagsbesök och prat om liver, och igår så åkte jag med Martin som är den viktigaste jag vet till Pappa på Rindö och åt grillad lax på altanen i 22-gradig värme. Och imorgon så ska jag få gå till mitt nya jobb, på min tredje arbetsdag och fast att det är mitt i sommaren så gör det mig inte ett uns ledsen. Jag är bara glad. Sådär ohanterligt och pirrigt och obeskrivligt ända ner i magen, glad. Och jag grät, mest för att jag läste om en hund som blev påkörd av en bil och bröt en framtass, men också för att jag för inte så länge sen inte såg en framtid annan än den att jag skulle tyna bort på en arbetsplats där ingen såg mig, bland människor jag inte kände och utan någon att tycka om så mycket att det kändes som att jag ska explodera. Jag grät för att jag har känt mig som ett stort svart hål utan ambitioner och nu så har allt förändrats. Och det har blivit så himla bra. Och fast att det började med myrsteg, varsamt med ett i taget så har allt lett till det här. Det här som gör att jag inte kan sova ibland för att jag är så himla lycklig över att få sova bredvid honom, eller att jag har så många fantastiska människor omkring mig som fyller min vardag  med minnen jag kan spara för livet, eller att jag har ett jobb som faktiskt utmanar mig, och som jag tycker om. Jag är så glad mina vänner, för allt fint som har hänt mig. För allt fint som komma skall. För att jag varje dag får vara med om det här häftiga, fantastiska och uppochneriga som är mitt liv. Allt ifrån sommarkvällar med dom bästa jag vet till kvällar hemma själv i soffan då jag gråter till pocketböcker från Coop. Jag är så glad. 

Kommentarer
Postat av: Maila

så fint och så rätt att våga tänka, men också våga leva på riktigt!

2015-07-06 @ 12:21:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback