Kåsöl, bordsdans och en blåtira.

Hej på er. Kan meddela att jag haft en riktig dunderhelg i form av både en tillställning som slutade med dansande på bord i fredags och kärleksfilm-mara i lördags med min pingla Jessica. Grät som ett litet barn gjorde jag, men det behövs ju ibland. Hur som havre, vi återgår till fredagen. Det var nämligen så att några gurls här på skolan ställde till med en födelsedagsfest, och det kunde man ju helt enkelt inte missa. Dessutom har jag verkligen utan skam varit asful här ute i typ 4 veckor nu och det mänskliga förfallet är så påtagligt när man ska sova ute i skogen utan tillgång till faciliteter som typ dusch och spegel mer än en gång i veckan. Så alltså, att få måla perfekta eyeliner-vingar och klättra i ett par tighta jeans var mer än efterlängtat. För hur kul är det inte att få varva sin dagliga ugliness med att få vara foxy as hell ibland? Jag älskar att platta håret och få kladda på lite mascara med jämna mellanrum, och att få vara wa wa woom ibland när man mest annars alltid är ett tråkigt hmmm. Festen blev riktigt fin den med och efter att vi ölspelat färdigt borta hos mina närmsta grannar här på Lillan så gick vi vidare och dansade fuldans med folk från paralellklassen. Sen styrdes det efterfest på killarnas residens och där pratade vi hemligheter och drack vin ur kåsor tills solen gick upp igen. Som de vildmarksmänniskorna vi är med andra ord. Älskar min klass. 
 
Det enda mindre angenäma den här helgen var när mitt stackars öga av misstag krockade med en annan persons armbåge i lördags natt. Kan meddela att en del tårar utdelades från min sida och även om jag inte gillar att böla bland folk så ilade det så pass i mitt huvud just där och då att det liksom inte gick och hejda. Men, jag var på benen igen efter 15 minuter med en numera ashäftig blåtira. Min första dessutom. Hela helgen har jag skrytit om den och det har varit en fest ändå tills idag när vi skulle hålla event för utbildningsradion på 220 pers. Då kände jag mig inte riktigt som the bad bitch who can't be tamed som jag såg ut som. Utan mer som ett missanpassat får med blått öga. Stackars mig.
 
Ett stycke throw-back till i sommras. Saknar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback