.... Ägna typ 60 sekunder åt att tänka på hur fruktansvärt jävla vackert detta är? Ni vet hur man brukar tänka tillbaks på saker man varit med om och hur vissa enskilda partier i ens liv liksom stuckit ut från de vanliga? Och så önskar man att man kunde få leva just det ögonblicket på repeat några gånger igen tills det att man känner att man riktigt är klar med det. Det här är ett sådant. Jag har sett många solnedgångar under mina 20 ynka år här på jorden och jag har träffat många människor också, men aldrig har jag sett eller mött några så färgstarka som dem jag fått uppleva eller lära känna de senaste dagarna. Det ryms liksom inte. Inte i ord, inte i bilder och framförallt inte i min kropp. Jag är så glad att jag går sönder snart. Och vilken fest det är mina vänner.