Hejhejhej. Så vad har hänt sen senast? Jo en hel del. Jag överlevde både att cykla downhill och att åka riverboard vilket var förra veckans största dilemma, och för det är jag utöver det vanliga exalterad. Däremot gjorde jag det inte rakt igenom galant, och här sitter jag nu med ett brutet revben. Ont som satan gör det och jag som aldrig brytit något tyckte detta var lite värre än en vanlig när det gick upp för mig att en skelettdel av mig var lite trasig. Allvarligt alltså, mår lite illa när jag tänker på att en del av mig där inuti är paj? Usch. Men jag antar att det är sånt som händer när man cyklar i 180 nerför ett berg, kör på en sten och tvärnitar med skivbroms. Min kropp flög av cykeln, rakt upp, och ner igen på en sten som olyckligstvis träffade mig över bröstkorgen. Särskilt ont gjorde det inte då och jag hann båda köra typ 7 vändor till och leva glatt ovetandes i tre dagar till innan det började göra ont att andas. "Så är det med revbensfrakturer"sa de på vårdcentralen när jag ringe i panik. Tydligen kan det gå 3 veckor innan man uppfattar att något är av och lite så har väl min lelle kröpp tett sig här. Spännande med andra ord. Nu är det dock inte särksilt spännande alls, utan det gör mest ont. Väldigt ont. Mest när jag skrattar, andas djupt eller ja försöker vrida mig i sängen. Och läkningstiden är 6 veckor. Och om sanningen ska fram gör det givetvis mig lite less för det enda jag ser framför mig nu är hur min rumpis blir en hängig sådan, att jag får liggsår av att inte kunna vända mig om när jag ska sova och ja typ att jag inom den närmsta framtiden kommer att gå loco här hemma eftersom att jag inte får röra mig. Inte kul för någon med andra ord. Stackars mig.