Hej på er amigos. Vilken jävla oreda den här dagen blev då. Ni vet hur när man vaknar ibland och så känner man i varenda liten nerv att nej, det här kommer inte att fungera. Och så ägnas resten av timmarna på dygnet åt att önska att man stannat hemma i stället. Under sängen. Bland dammet och ens gamla grejer man aldrig använder så att man kan få ruttna bort där i all evig framtid. Typ. Ja alltså antinget det eller så fyller man vasken med kaffe och dränker sig i den. En skitmåndag i sitt esse helt enkelt, en vidrig sådan.  

 

Varför är det här en sån dålig dag då, ja det kan man fråga sig. Kanske är det faktumet att jag ser ut som om jag precis klev upp ur graven efter att ha varit död i 20 år eller så är det för att jag har gått och tappat rösten och därför låter som att jag druckit whiskey i tre dagar utan avbrott. Och inte på det här sexiga, filmiska viset utan jag låter bara som en stackars liten birdie som trillar ut boet och numera inväntar döden på marken. Det är synd om mig helt enkelt. Buhu.

 

MEN, det här har vi ju gått igenom förut. Att embracea them bad days. Så istället för att vakna upp och lyssna på ljud från regnskogen och meditera en timme före frukost för att finne någon form av inre lugn så sov jag givetvis tills kvart över det jag borde gått upp och sen kravlade jag mig till frukosten samtidigt som jag grät och skrek könsord inombords. Och hade jag fått vakna och återuppleva den här morgonen en gång till hade jag gjort exakt samma sak för vissa dagar är helt enkelt hämtade directly från helvetet och om jag nu ändå måste överleva dem så tänker jag göra det stormigt. Precis som att jag tänker leva ut varenda liten sekund på de dagarna det känns som att mitt hjärta ska explodera pga så mycket lycka som ryms där när det är så. Det ska va antingen eller mina vänner, jag funkar bäst så.