HAR HAFT EN SÅN FIN HELG. Det kan jag meddela mina vänner, såhär cirkus en månad sen vi hördes sist. Även om den andra dagarna den här veckan var lite mindre roliga att existera på och de på jobbet skrattandes frågade hur bakfull jag var i torsdags när sanningen bara var den att mina röda ledsen-ögon enbart berodde på att jag försökt gråta dem ut ur huvudet halva natten. MEN, mina år som ledsen tonåring har givetvis gjort mig till expert inom området sammanbrott in public så nu har jag alltid ett par raybans med mig vartän jag går så att jag lätt kan hala upp dessa ur handväskan när hjärtat bestämt sig för att gå loco och tårarna är ett faktum. Visst vore det väl ändå bra om man kunde montera ut hjärtat ibland när det blir jobbigt? Tänker att det kan få ligga i en kuvös lite medan jag och resten av mig själv samlar ihop sig lite så att jag slipper behöva gå runt och vara en jävla mänsklig sprinker.

 

 

Nej men alltså, vi återgår till min fantastiska helg. Den inleddes i lördags klockan 14.49 när jag fick lämna jobbet studsandes och galoppera ut i solen. Som ni hör var det ingen ledig helg utan enbart en ledig söndag men på den lilla tiden har jag hunnit med mycket fint. En personalfest bland annat, med 89 andra från mitt jobb, shot-race, finkläder och dans. Ett hjärta till mina kollegor <3. Hade så kul. Nu väntar jag dock inte med spänning på bilderna från kvällens fotograf då jag alltid har en tendens att bli så fruktansvärt ful när jag är full. Så avis på folk som får lite lätt röda kinder efter några öl, det där konstanta leendet och som bara kan slänga med håret för att sätta första bilden. När jag blir full blir jag likblek, även om jag solat ute varje dag i en vecka innan, mitt hår får alltid på något mystiskt sätt tovor och leendet jag försöker blända av med liknar snarare ett rop på hjälp innifrån än ett försök till en fin bild. Jag skämtar inte ens. Hädanefter ska jag rulla in under bordet nästa gång någon försöker fånga mitt fulla jag på bild och givetvis byta namn på Facebook dagen efter så att ingen kan tagga mig i något. Bröl.

 

Jag har också hunnit med att gå på Grit trots dagens ihärdiga huvudvärk och lite smått försämrade balans. Blev mött av "Hej Amanda! Är inte du bakis idag?" i dörren på gymmet och lite extra pepp av de andra innan passet. Och sen trodde jag att de följande 30 minutrarna skulle vara värre än döden pga mitt kritiska tillstånd men det gick faktiskt mina vänner, det gick. Så pass att en deltagare bakom som jagade mig lite i tempo skrek JÄVLA AMANDA mitt under passet. Hahaha. Och det, är nog min bästa bedrift här i livet. Andra vinner medaljer och får pris för prestigefyllda saker, jag har primetime på gymmet en gång och gör en annan deltagare så provocerad att hen måste skrika på mig. Var så stolt att jag behövde ringa mamma efteråt. Ett hjärta till Grit med <3.

 

 

Ska avsluta allt detta svammel med att säga att jag saknar att skriva här, även om mitt day-living just nu inte är mer spännande än matlådor och svett så finns det så mycket jag vill dela med mig av. Det är världens bästa grej det här med mitt nya hälsosamma liv, aldrig förut har jag varit så glad. Det kommer rakt från min lilla Amanda-själ när jag säger att jag ibland är så glad och tacksam för allt bra som har hänt mig det här året, allt bra som jag gjort för mig själv, och allt bra andra gjort för mig, att jag på riktigt inte vet hur jag ska hantera mig själv. Det bor så mycket glädje i den här lelle kröppen att jag liksom inte vet hur jag ska hålla det inne. Det bubblar ut. Och det är världens bästa känsla mina vänner. Världens allra bästa känsla. Puss på er