Ni ska veta att jag kämpat tappert sen jag landade hemma med att inte bli till en bitterfitta på daglig basis. Det är ju som ni hör upplagt för misslyckande när man flyger från the primetime av sitt liv hem till självmords-väder och kassan på ica. Vem som helst blir manodeppig av det på två röda. Och som om inte vädret vore nog kammade jag hem pris i värsta efter-bakfyllan ever och gjorde dessutom en Jesus, dvs blev så bakfull att jag blev tvungen att gå under jorden i tre dagar innan jag kunde återuppstå och göra comeback som människa. Vi pratar feber, förskräckligt, verkligen, förskräckligt mycket snor, och att sova typ 36 timmar på 2 dygn. Det var en stackars sliten krigare som klev av planet i söndags förra veckan och även om jag inte ångrar en enda liten öl där borta så var min arma kropp inte beredd på ett intag alkohol större än typ 3 öl varannan dag. Så alltså, bakfullheten var ett faktum. Det kändes lite som när man har varit på festival och kommer hem och får typ svin-influensan dagen efter man sovit första natten i sin egen säng igen pga att man enbart levt på konserver och sprit en vecka i regn, sol, lera och ett lökigt tält. Klart man blir sjuk liksom. Måste dock medge att våran resa var lite mer glamourös än så även om den innebar att jag enbart livnärde mig på på tequila-shots, pommes frites och snygga män. (mamma jag skämtar bara). 

 

Nej men på allvar, den här resan var så jävla fin. Efter typ 250 gymbesök på ett halvår, 3 månaders aktivt icke-festande och en massa protein-shakes var detta bara så bra som det kunde bli. Jag fick dansa, varje kväll, på ett dansgolv fyllt med andra party-glada människor och storbilds-skärmar överallt med VM i bakgrunden och glada brasilianare. Jag fick dricka drinkar med paraplyer i när helst jag ville i alla färger som finns, och för typ inga pengar alls. Och jag fick eftefesta på stranden tills solen gått upp igen och jag var tvungen att gå hem med skorna i handen och tappert fick försöka sova mer än de 2 timmar som var kvar tills vi skulle upp och gå till standen igen. En kan inte kräva mer av en semester. Att jag dessutom åkte med mina bästa vänner här i världen gör bara saker bättre för jag hade inte velat uppleva denna fantastiska resa med några andra. Så mycket tacksamhet bor i min kropp nu för att jag fick vara med om detta bra-iga. Ni ska veta det vänner. Bästa bästa bästa.