Handen på hjärtat och rakt från själen, den här resan har varit den bästa jag gjort. Någonsin. Min andra gång i Portugal men typ 25e gången jag placerar mina fötter på utländsk mark och den här lille 7-dagars-visiten toppar allt. Kanske för att vi inte planerade den så noga innan, kanske för att vi trodde att det enbart skulle bli en lugn solsemester, kanske för att vi inte riktigt förstått exakt hur möcke kärlek en kan utveckla för ett ställe man bara är på en ynka vecka. Hur som helst så ska jag rymma hit nästa gången livet här hemma är elakt mot mig och kastar skit i mitt ansikte. Här ska jag bo när jag blir gammal och skruttig, och hit ska jag åka minst 10 gånger till innan jag dör. Vi hade 500 meter till tre helt fantastiska stränder, 300 meter till partygatan och typ 10 meter till närmsta resturang. Och det var 30 grader i skuggan, alla killar hade skägg och dessutom var alla, inklusive tjejerna, trevliga. Så över-exalterad angående exakt HUR bra den här semestern var att det gjorde lite ondare än vanligt att landa hem svinbrun, med solblekt hår och fräknar. Jag gillar sommarsverige mer än livet i sig, men i jämförelse med sommaren i Portugal är vår sommar ett litet ruttet russin. Sen får man ju ta det som det är, svensk sommar när jag landade innebär 10 grader och regn. Samt jobb redan 12 timmar efter att jag kommit hem och cyklandes i hagel. Så ja ni fattar. Jag får vara bitter. Åtminstone en vecka till, tills när jag får galoppera iväg på nästa semester. Puss på er