För alla oss dödliga med finnar och fult hår

Att embracea them fuldagar. Det mina vänner, är ett av mitt livs större utmaningar. För ibland vaknar man ju upp och ser ut som att man varken duschat eller ens kollat sig i spegeln på fyra dygn. Och allt hopp om ett vackert hårsvall och ett propert yttre försvinner i samma stund som man inser att man ser lika pigg och kry ut som en begravning. Ibland är man liksom ingenting annat än en vandrande nitlott i det biologiska lotteriet, med ett hår som beter sig som ett skatbo, ögon som aldrig vaknar och ni vet, en irriterande akne-härva i pannan som flyttat in helt mystiskt under de timmarna man sovit. Ibland är man bara ful helt enkelt. 

I mitt fall händer detta nästan alltid utan undantag på måndagar. För att spä på veckans värsta dag liksom. Och så måste jag stå där fem minuter innan bussen går och vråla åt min spegelbild att det fan får vara nog nu. Calm your shit down ansiktet annars kan vi inte vara vänner mer. Givetvis hjälper det aldrig och det slutar alltid med jag lämnar huset och allt hopp om ett vackert anlete bakom mig. Ja antingen det eller så går jag inte ut.

Men, så får det vara ibland. För vad hade livet varit om man inte fick ta 40 selfies på sin telefon, nedslaget behöva radera ALLA samt bränna mobilen efter? Och hur kul hade det varit om man alltid vaknade upp flawless med ett hår som inte efterliknade en naturkatastrof varenda gång man sovit med det blött? Okej who am i kidding det hade varit asnice. Men alltså nu är det ju inte så. Och det måste man lära sig. Att det är helt ok med torrschampo och ett extra lager solpuder vissa dagar. Uppsatt hår när man inte orkat duscha och solglasögon när tröttheten är som värst. Att få vara foxy as hell ibland, men också skitful när ansiktet inte samarbetar på några plan alls. The good with the bad liksom. Och man kan vara både och. Det viktigaste är att man bara respekterar att det är så. 

Så kan vi komma överens om att vi alla hädanefter försöker bli vänner med våra fuldagar? Kommer på gulliga smeknamn åt dem och köper choklad. Ser på film och myser. Ja ni fattar. Det och sen eventuellt att man kanske undviker speglar och framkameran på sin telefon tills det gått över. Okej? Okej. 






PS. Tillägnar den här till alla er som aldrig frågar "sliten idag? ;)" när det är som värst. DS.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback