Även om jag gärna vill prata om hur jag fortfarande blir dumfull på billig öl och varvar fjortisfyllorna med att däcka på nattbussen hem och kräkas i handväskan så kan jag liksom inte gömma att jag bytt allt det där mot proteinshakes, celcius och shhpännade kulinariska materfarenheter de senaste månaderna. Jag liksom välte in på det här nya året någonstans där mitt i mellan med andan i halsen och en fot på gymmet. I höstas hade jag ingen aning att något jag gjorde för att bota tristress och livsångest skulle få ta så mycket utrymme i mitt annars rätt så lilla liv men idag är jag genuint glad för detta. Har lärt känna så många nya fantastiska människor och varenda gång jag tränat så hårt att jag nästintill gråter och har tränignsvärk efteråt 7 dagar i sträck så känns det bara. SÅ. bra. Givetvis suger det lite att man plötsligt inte vet hur benen funkar dagen efter att man tränat dem eller att man emellanåt vaknar hungrig klockan 4 och måste gå upp och äta mitt i natten MEN, allt det här är så mysigt och det värmer i mitt hjärta på riktigt och så mycket att jag emellanåt blir helt pirrig. Jag har så kul mina vänner. Det är nästan så att jag inte har ord som kan förklara.