Från förra gången när vi rände runt i hammarbybacken. 8 februari är det Skistar Everest Challenge!

 

Så, december kom i år igen. Och än så länge har den behandlat mig väl. Förvånansvärt väl faktiskt. I söndags bakade vi pepparkakor på skolan och jag har gått upp 07.15 utan problem varje dag sen dess och kollat på julkalendern, dessutom ska vi baka lussebullar och dricka glögg ikväll så jag antar att jag inte har rätt att klaga än. Julmys bor i stället i min lelle mage och alltså vänner, det här är ju hus mys som helst? Varför är det inte såhär härligt varje år? Den tanken hann jag tänka i cirkus 2 sekunder innan jag kom på att jag mer eller mindre var inburad på jobbet exakt hela förra december och typ 4 år innan dess. På avdelning posten. Och jag vill ej gärna gå in på det men herrejävlar i min lilla låda vad folk beställer paket. Stora paket. Snowracers. Bilbarnstolar. En diskmaskin en gång. Okej jag gråter nu. Förra december kräktes jag minst en gång pga jobbrelaterad stress och när jag inte varmt och sansat på mitt allra gulligaste sätt tog hand om vrålförbannade kunder som glömt legget hemma så kröp jag in och gömde mig under berget med paket och försökte undvika att gå under. Vilket jag ändå gjorde till slut. Bröl. Så tillåt mig detta år att carpa skiten ur denna december. Innan den 24e ska vi ha blivit så bra vänner jag och denna julmånad att ingen ens ska kunna ana att jag en gång i tiden varit ärkepessimisternas ärkepessimist vad gäller snö, tomteluvor och glitter i håret. Hör ni det? Jag älskar julen numera. Älskar.