Igår släpade jag min arma lelle kröpp till närmsta vårdcentral, grät vid disken och la mig nästan i horisontalläge på läkarens golv innan hon skrev ut lite pencillin till mig. Jag har gått och dragit på mig halsfluss mina vänner, och det är inte kul för någon. De två senaste dygnet har jag mer eller mindre enbart spenderat under ett täcke i soffan och livnärt mig på vaniljte och nässpray. Men nu, nu, börjar jag se ljuset. Eller jag intalar mig det i allafall. För imorgon tänker jag vakna upp frisk som en liten lärka, reda för en heldag på jobbet följt av en längre biltur upp till Idre. Ja ni hörde rätt, jag ska åka skidor. Och fast att jag känner mig lika modig som en liten kyckling när jag tänker på det och fast att jag antagligen kommer att bryta något väsentligt redan innan jag tagit mig ur liften så är jag så jäklans taggad. Har inte åkt skidor sen jag var typ 9 år och mamma och pappa kunde hålla mig i handen när det blev läskigt, och sedan dess har jag bara åkt snowboard men det har varit mer än en katastrof de gånger jag prövat. Så det här ska bli en utmaning mian vänner. Men en rolig sådan! Och går det åt skogen med skidåkningen kan jag ju alltid dränka mina sorger i den alkohol vi ska förtära i den lilla stugan vi ska bo 11 pers i på nyårsafton. Nej hörni, vilken fest det här ska bli va.