Fortsättningen vare ja.
Sensommar.
Helt plötsligt var min sommarledighet slut och likaså min tid på ICA (nästan iallafall). Och i nästa stund skulle jag börja studera på Lillsved. Andra som börjar plugga utstår första veckan typ 32523 stela lära-känna-varandra-lekar och obekvämt småprat, men inte vi. Vi åkte till fjällen. För att vandra lite. Och jag ska inte ljuga, veckan innan vi åkte iväg låg jag hemma på golvet med härdsmälta och grät för att jag trodde att jag skulle dö där uppe. Men vad fel jag hade, jättefel. För det finns ingenting som är finare än att få spatsera runt däruppe och titta ner på vyer man bara ser på film. Eller att få ligga på mage i ösregn och äta blåbär med folk man precis lärt känna. Och det vad var hela dem 5 dagarna vi hade däruppe bestod av. Ett enda långt carpe diem.
September.
Tittar tillbaks på denna period och skrattar lite inombords för en september i vanlig stil hade mest inneburit tårar och höstångest. Jag gillar ju inte den. Och den gillar inte mig. Oftast är det kris redan innan augusti slagit över och det enda jag orkar med är att vara arg likt en 3-åring på konsum som inte får sin glass för att solen inte skiner längre. Men, inte det här året. Vädergudarna hade mercy både vad gällde solsken och värme och jag vet nog ingen som är lika glad som jag för att jag fick vara ute hela den här fantastiska perioden. Det var 4 veckors inre frid mina vänner, trots spindlar stora som små djur och lite lätt ångest när jag behövde välta med kajaken. Längtar tillbaks.
Här hände mycket kul på lite tid. Vi spelade golf ute på Ingarö, vi byggde en Moutain Bike bana i skogen på Lillsved, vi cyklade Mountain bike banan någon dag senare i superfint höstväder, vi åkte till järvsö för att prova downhill, dagen efter körde vi riverboarding, vi var på hajk, solen sken fortfarande och jag lärda känna alla i min klass ännu bättre. Allt som allt satt jag väl i skolbänken typ 3 timmar, och det var för att skriva ner allt jag kände kring det vi fick pröva. På kvällarna hade vi Paradise Hotel-mara i mitt och Mimmis lilla dubbelrum och så festade vi på ett bord i Grindstugan där vi drack öl ur kåsor och lyssnade på Sarek. Livet ägde som kidsen säger.
Lite mer höst. Smygvinter.
Sista månaderna innan jul. Det var ju tvunget att bli kallt någon gång och mörkret kom ju det med, men det gjorde inget för då körde vi nattorientering och började läsa anatomi. Och innan dess jobbade vi med Skistar Everest Challenge i hammarbybacken samt provade på en höghöjdsbana hos Jonas. Jag dog nästan men inte av höjden utan pga inre kollaps. Men jag gjorde det ändå och det är det som räknas. Vi körde ävet ett sport kidz på höstlovet där vi körde badminton i en släckt hall och jag fick måla mitt eget och typ 20 barns ansikten i neonfärger, och dagen efter var jag gladiator men inte ett enda litet kid tyckte jag var läskig. Mitt i allt det här hann vi även med en vända till göteborg, där några spelade fotboll och andra drack öl, vi krossade Bosön på Bosökampen och vi hade ett jättefint julspel dagen före avslutnigen där alla klädde ut sig och gjorde sitt bästa. Jag var sten, men det är en annan historia. Det här första halvåret på Lillsved har varit livet, och jag längtar efter resten.
Kommentarer
Trackback