Ett stycke halvt årsresumé.
Vinter och tidig vår.
För er som inte redan räknat ut det så hägrade jobbet i mitt liv i början på 2014. Jul och nyårsruschen låg fortfarande och skrapade i min lilla kropp så stress stod ständigt på agendan. Och med heltid på schemat fanns inte mycket tid för annat. Dessutom fanns ju både jessica och Minna där så vart annars skulle jag hänga. Dock ska jag inte ljuga, det var ingen dans på rosor. Faktum är att det stundtals mest var en dans på en liten, liteeeen, tråd över ett stort svart och mörkt hål som jag ständigt var på väg att trilla ner i. Begynnelsen till hjärnblödning i mitt huvud varenda gång kaffemaskinen strulade var så extrem och jag kan räkna upp minst 15 tillfällen då jag svurit både köndsord och fula ord på lagret för att inte explodera. Vill minnas att primetime var den perioden när det spårade ur helt ett och café latte sprutade ur fläkten på baksidan av kaffemaskinen, vilket slog ut strömmen på hela min avdelning. Det var inte kul första gången, och det var absolut inte kul de 1352532 andra gångerna heller. Diverse arga skyltar och lappar skrevs signerade av mig. Januari var sådär och när jobbet blev för mycket kollapsade helt enkelt jag och mina kollegor vartän vi stod, på lagerhyllan H13 eller framför korvgrillen. Det bara blev så.
Vår.
TRÄNING. Åh den här perioden vill jag bara klippa ut och spara ner alternativt kunna kliva tillbaks in i när jag känner mig lite ledsen. Jag har aldrig haft så kul förut i mitt liv. Det var body pump och det var spinning och det var att köra benböj men framförallt så var det att få gå på grit, hetsa grit, och att få hänga med världens bästa människor. Om ICA stod för 90% av min vakna tid i början av året så hägrade träning här. I alla former, och så ofta som det bara gick. Och det var inte för att jag kände mig tvingad eller hade några komplex utan helt och hållet bara för att jag tyckte att det var så jävla kul. Säger det med tårar i ögonen mina vänner, detta lilla överdrivna intresse var startskottet till många av de bästa sakerna som hänt i mitt liv. Är så tacksam. Och sen är jag givetvis lite stolt också, mina muskler växte från obefintliga till ja åtminstone märkbara och det antal pics på min boteeh jag har sparade i datorn är skamligt. Men det är värt det, alla gånger.
Tidig sommar.
Livet var fint som snus här. Jag drack celcius, hade precis fyllt 20, solen sken oftare än aldrig och snön var borta. Jag tränade, åt något annat än mina tråkiga jobbmatlådor och var inte hungrig konstant. Även om det var ett spännande projekt att leva på broccoli och kyckling så kändes det rätt trevligt att kunna placera rumpan på en uteservering igen och äta riktig mat. Sommaren var runt hörnet också, och om någon här har några invändningar emot att det är typ världens finaste känsla så måste jag be er att avlägsna er genast. Jag älskar sommarpirret. Semester. Sol och bad. Och att få bli brun, fräknar, sommarhår och allt annat fantastiskt som hör till. Älskar.
Sommar.
Åh du fina fina sommar, dig tycker jag om mer än livet. Just denna hade jag massa semester, precis fått reda på att jag kom in på skolan jag sökt till hösten, och typ 0 problem i världen. Så vi flög iväg till portugal, varvade nattklubbsdans till gryningen med solande och snyggspan på stranden. Här var livet mer än härligt. Väl hemma skulle jag jobba bort typ 8 dagar bara för att sen få galoppera ut på 3 veckors semester till. Och dessa ägnades nästan enbart åt dans på diverse nattklubbar, säkert en miljon grillkvällar hos mig, en massa timmar i solen och att bara få vara ledig och göra allt man tycker om. Hade jag fått välja hade jag krypit in i den här sommarbubblan, stannat där och gosat i typ ett halvår till. Bland solsken och nätter som aldrig tar slut. Den här sommaren var så omänskligt jävla bra att det kittlas lite i mig när jag tänker på det. Lyckopirr.
Fortsättning följer.
Kommentarer
Trackback