Orimlig vuxenångest at it's finest

 
De tre senaste dagarna har inte varit riktigt det inre partyt som jag hoppats på och att kliva in på jobbet i måndags kändes ungefär lika kul som att bli påkörd av en SL-buss. Dvs, inte alls. Så de senaste 24 timmarna har jag spenderat under täcket med avstängd mobil enbart för att undvika en härdsmälta. Och det var länge sen mina vänner, länge sen min kropp agerade ut på det viset. Misstänker starkt att min kommande livsomställning nästa vecka är en bidragande faktor till den plötsliga kollapsen. Likaså de små fjärilarna som flyttat in i magen och som jag helst hade skjutit ihjäl med maskingevär. Nej hörni, det är inte lätt va.
 
 
Men, 20 år på jorden har också lärt mig att sånt här går över. Både nervositet och mini-förälskelser. Och måndagmornar från helvetet och höstar som framkallar dödsångest. Det tar ju slut alltihop, någon gång. Och tills dess får man göra vad man kan för att inte bara ge upp och gå under. Jag till exempel har bestämt mig för att vara skitful tills det här molnet har blåst bort. Jag menar det går ju ändå inte att undvika när man mår som en säck potatis. Har även storslagna planer på att sova lite mer än vad en kanske bör, samt att limma ihop min arm med någon av mina vänner så att jag slipper vara ensam. Då båda dessa brukar vara faktorer som gör det som inte är så illa egentligen till livets djupaste avgrund. Så, med lite tur ska det nog gå att råda bot på mig trots allt. Vi får hoppas det.

Kommentarer
Postat av: Maila

Du skriver så bra!

Svar: TACK! Det här gjorde mig glad :))
amandra

2014-08-16 @ 11:36:59
URL: http://jooylife.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback