Så har min sista semesterdag sakta men säkert lidit mot sitt slut och as we speak är det med lite sorg i själen jag skriver detta. Hade givetvis valt att ha semester föralltid om det vore möjligt. Och att jag för all evig framtid fick leva som jag levt dessa tre veckor för jag har haft det så. jävla. bra. Det har varit den ultimata kombinationen av allt. En shpännande tur till Portugal där jag fick dansa och dricka drinkar varenda natt, en lugnare tur till Öland där jag fick åka på mysiga turer till olika stränder och leva enligt carpe diem pga så otroligt vackert. För att inte tala om hur kul vi bara har haft här hemma i huvudstaden. Alla middagar vi ätit eller lagat hemma, alla drinkar vi druckit ute, alla nya ställen vi prövat på och alla nya människor jag träffat. Är kär i den här sommaren. Sådär spralligt, mysigt och magkittlandes. Jag älskar den.

 

Skulle så gärna stanna på det här lilla molnet ett tag till. Där jag får äta god mat alla tider på dygnet och frysta matlådor är något som inte finns på kartan. Där sovmorgnar och strandhäng är det enda på agendan och allt vad heter jobb är något jag för tillfället glömt bort. Men imorgon börjar rutiner igen och det är samma visa varje år, jag kan inte hantera det. Min pretentiösa sida slutar liksom att existera och trots att vi levt på typ champagne och grillmat den senaste tiden är jag också expert på att ha skitigt hår och påsar under ögonen. För att inte tala om att min aura när jag inte har fått sova tillräckligt kan jämföras med, ja en pundares. Hade det varit möjligt hade jag mer än gärna kört kaffe på drop och låtit någon kunnig hänge sig åt mitt arma yttre varje morgon pga misären som infinner sig när livet inte är kul. Jag ger upp helt enkelt. Så sommaren, pliz don't leave. Jag är inte redo för vardag och rutiner riktigt än. Ännu mindre för mörker och kyla. Så stanna lite till och så kan jag och hösten kanske bli vänner sen, okej? Bra.