Sånt i min inspo-mapp från tid och otid.

 

Idag har jag hängt med min möcke efterlängtade före detta skolkamrat och snygga vän Ludvig. Smsade han i panik igår då livskrisen var värre än vanligt. Skäms för att säga det men anledningen till kollapsen kom när jag både jobbat och tränat en evighet och efter det skulle få komma hem till färdiglagad middag för första gången det här decenniet, och så blev det.. wait for it... fiskgratäng. Kunde bara inte hålla mig. Reagerade precis som man gjorde i grundskolan och det stod att det skulle bli pannkakor till skollunch men så hade niorna som fick äta innan oss ätit upp alla så vi fick rester från gårdagens köttgryta och pulvermos till. Då är man bara inte en stark människa. Är medveten om att jag kan ha överdrivit när jag skrek att det såg ut som spya till min stackars mamma samtidigt som jag låste in mig i badrummet och grät på golvet. Men det var många faktorer som ledde till att jag blev en ledsen ponnyhäst igår, inte bara middagen. (förlåt mamma)

 

Hur som haver, ägnade förmiddagen åt att dricka kaffe i stan och diskutera framtiden med Ludvig. Är så omänskligt avundsjuk på mina gamla klassisar som hoppat på en utbildning, skaffat lägenhet och katt eller som åtminstone redan flytt landet. Det enda som är spännande med mig är att jag ibland får tacklas med arga kunder på jobbet och att jag lider av kronisk träningsvärk men det är ju inte ens, på allvar, ett dugg spännande. Så nu har jag ventilerat ut lite angående detta, gjort upp en flyktplan ifall allting faller sönder och samman här hemma samt pratat framtida resmål. Fint sätt att spendera en dag jag annars skulle sovit till 15 enbart för att släpa mig till soffan för att fortsätta sova där. Tänk vad lite kamratskap och kaffe kan göra för hälsan.