Ber om ursäkt för rådande tomhet och dålig lägesupping men har haft fullt upp. En snabbvisit i vårt lands andra största stad, lite kvalitetstid med släkten och 8 dagars konstant jobb har tagit upp min tid. Samt en fyllevisit på solidaritet där jag nästan grät mitt ansikte sönder för att jag någonstans där mellan min sista drink och ett danssteg slog det rakt in i någon annans. 20 minuter senare satt jag bölandes i en taxi hem varpå en oroad chaufför frågade om jag inte skulle till akuten istället. Nej sa jag och väckte istället min mamma halv 4 för att hon skulle kolla så att allt stod rätt till. Vilket det gjorde, inga trasiga näsor och inga blåtiror, om än för ett litet blåmärke på nosen och en mindre svullen kind. Tänk va. Känns som när jag var 16 och hade druckit min första sjuttis på hemmafest och skulle hjälpa en vän upp för en backe varå hon lika graciöst som en sten föll ner i ett dike och tog mig med sig. Dagen efter hade jag ett inte helt vackert blåmärke strax ovanför ögonbrynet och fick tappert försöka förklara att det inte var ett dugg alkoholrelaterat. Har ett svagt minne av att det ej lyckades.

 

Hur som helst, idag har jag suttit hemma och gnällt på att mitt liv inte innehåller något glam för fem öre. Den senaste tiden har jag nästintill blivit stamkund på sportamore.se och den mängd träningskläder som börjat ta plats i min garderob gentemot den mängd vanliga mängd kläder som redan finns börjar sakta men säkert bli ungefär lika stor, för att inte tala om hur ofta jag glider till jobbet i mina löpartights från Nike bara för att det ju är så förbannat mycket skönare att klättra i dessa en grå morgon än ett par svintighta jeans. Och träning i all ära, jag älskar det, men ibland så måste man få se något annat än ett svettigt ansikte i spegeln för att försäkra sig om att man inte gått och blivit asful helt obemärkt. Har därför hets-shoppat svindyr ansiktskräm från Clarins samt länsat nelly på den mest glamourösa och paljettglittgriga klänningen since ever så att jag kan träda in på nyårsfesten om en månad i äkta grace. Som vem som helst som inte lever i sina träningskläder på daglig basis med andra ord. Och nu känns det bättre.